Svenskarnas parti (SvP)

Ledningen för Nationalsocialistisk front aviserade i ett internt medlemsutskick inför mötet den 22 november 2008 ”att ett viktigt tillkännagivande [kommer] att meddelas vilket gör mötet betydande för framtiden.” På mötet informerades de ovetande medlemmarna om att NSF upphör och att ett nytt parti bildats, Folkfronten.

Daniel Höglund presenterades som partiledare och Anders Ärleskog som vice partiledare. Medlemmarna fick nya direktiv: uniformerna och hakkorset plockades bort, liksom den offentliga retoriken om raser och nationalsocialism. Istället var det kampen mot mångkulturen som skulle lyftas fram. Samtidigt framgick det tydligt i partiprogrammet att de ideologiska grunderna förändrades föga jämfört med NSF.

Tog avstånd från demokratin

Folkfronten tog som sin föregångare avstånd från demokrati. Partiet menar att svenskarna äger rätten till landet på grund av att det rör sig om ”samma gener och samma blod”, som ”för tusen år sedan brukade samma jord”. Syfte med partiet är att ”återge svensken dess kraft och dess rättigheter”.

Många av NSF-medlemmarna valde att följa med in i det nya partiet, medan andra menade att det var ett svek att inte vara öppet nationalsocialistiska och lämnade.

År 2009 registrerade en grupp i Linköping det lokala partiet Folkfronten för kommunalvalet 2010. Syftet var att hindra nazisterna att kandidera i kommunen. Det nazistiska partiet svarade med att byta namn och samma år registrerades hos valmyndigheten partibeteckningen Svenskarnas parti.

Valdes in i kommunfullmäktige

I valet 2010 blev Svenskarnas parti det första nazistiska partiet i Sverige, sedan andra världskrigets slut, som lyckats få ett mandat i en folkvald församling. Partiet fick en stol i Grästorps kommunfullmäktige. Mandatet gick till partiledare Daniel Höglund. Skattemyndigheten kom dock i en granskning av hans boende fram till att han skulle betraktas som hemmahörande i en grannkommun.

Under 2011 fortsatte Svenskarnas parti med internetutbildningar. Fokus för partiet var strävan efter parlamentarisk representation. År 2012 presenterade partiet sitt mål inför valet 2014: 10 000 röster i riksdagsvalet och tio kommunala mandat. Svenskarnas parti var vid den här tidpunkten den dominerade aktören inom den rasideologiska miljön. Utöver det vunna mandatet i Grästorp hade partiet dessutom lockat över fullmäktigeledamöter i Nykvarn från Nationaldemokraterna och från Sverigedemokraterna i Mönsterås, Lidköping och Hedemora.

Misslyckad valsatsning

I januari 2014 meddelade Svenskarnas parti att Stefan Jacobsson tog över som partiledare. Anders Ärleskog stod kvar som vice partiledare och den före detta ledaren, Daniel Höglund, fick nu beteckningen partistrateg.

Den 14 september 2013 gick närmare 200 aktivister från partiet genom centrala Stockholm. Demonstrationen markerade avstamp för kampanjen ”Tusentals år av svenskhet” och utgjorde startskottet för valkampanjen.

Valet 2014 gick inte som partiet hoppats på. Trots en historiskt stor valfond på över 1,3 miljoner, en omfattande propagandaspridning och en torgmötesturné lyckades partiet inte upprepa framgången från valet 2010, då partiet fick mandatet i Grästorp. I riksdagsvalet slutade det på 4 189 röster, eller 0,07 procent.

Partiet ställde upp med kandidater i 34 kommuner. Det lyckades inte få ett enda eget kommunalt mandat, men en partimedlem kom in i Säters kommunfullmäktige efter att fyra personer hade skrivit in hans namn på Sverigedemokraternas öppna valsedel.

Efter det misslyckade valet lyckades parti aldrig riktigt återhämta sig och den 10 maj 2015 meddelade partiet att det upphörde.

Blod och jord

Svenskarnas parti kallade sig inte för nationalsocialistiskt, utan enbart för nationalistiskt. Men ideologiskt skilde det sig inte nämnvärt från föregångaren Nationalsocialistisk front.

I partiprogrammets fjärde punkt slogs fast att SvP inte förespråkar demokrati. Partiet menar att dagens statsskick är ett ”experiment som varat i ungefär ett sekel” som fått ett negativt resultat och präglas av ansvarslöshet, egoism och folksplittring.

SvP beskrev i partiprogrammet sin vision för Sverige som ett ”etniskt homogent livsrum”. Termen livsrum (Lebensraum) var en central del av Adolf Hitlers ideologi. Begreppet förenade imperialistisk expansion med tanken på den påstådda ariska rasens överlägsenhet. Expansionismen syns inte i SvP:s retorik, men idén om ett territoriellt område, rensat på människor av fel ”ras”, är densamma.

I partiprogrammet nämndes inte judar men följde man partiets artiklar, litteratur, tal och radioprogram blev det tydligt vad som avsågs när man i punkt två i partiprogrammet skrev att ”inga ickesvenskar skall tillåtas att inifrån Sverige sitta på så betydande poster att de kan propagera utifrån en främmande etnisk lojalitet”. Det handlar om myten om den judiska världskonspirationen.

Antisemitisk retorik

I SvP:s webbradiosändingar var antisemitismen tydligt uttalad och ofta förekommande. SvP:s företrädare hävdade att världsekonomin styrs av judar som iscensatt finanskrisen för att sko sig själva. Partiets kampanj ”Pengarna åt folket” spred just det budskapet med hjälp av banners med Davidsstjärnor. Judarna beskrevs som ”en rovgirig stam” som ”styr dagens värld” och anklagades för att ha legat bakom båda världskrigen och ”förintelsekulten”. I program efter program anklagades judarna för att styra media och vara ”drivande bakom mångkulturalismen”, i syfte att blanda alla världens folk.

Rasideologin fanns tydligt redan i partiprogrammets första punkt där man slog fast att ”endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare”. Partiets företrädare talade om blod och jord, ett centralt nazistiskt begrepp som härstammar ur Völkischrörelsen, som den tyska nationalsocialismen växte fram ur. Idén förklarades på partiets hemsida:

”Vi svenskar består i förlängningen av en mängd stammar som har slagit sig samman. I grund och botten är vi exakt samma människor som för tusen år sedan brukade samma jord. Det är samma gener och samma blod.”

Internationella samarbeten

Till skillnad mot NSF så odlade Svenskarnas parti sina internationella kontakter. Det handlade bland annat om tyska NPD, grekiska Gyllene gryning, ukrainska Svoboda (en relation som upphörde 2014), italienska Forza Nuova, Danskarnas parti, franska Terre et Peuple och spanska Democracia Nacional.

Svenskarnas parti anordnade egna internationella konferenser, Vision Europa, och deltog på andras.

I december 2014 arrangerade det italienska partiet Forza Nuova en konferens i Milano under parollen Ett fritt Europa. Mötet var ett av många som i början på 2015 ledde till bildandet av det paneuropeiska partiet Alliance for Peace and Freedom (APF) där SvP ingick.

Efter SvP:s nedläggning har Stefan Jacobsson fått en bärande roll i APF. Andra återfinns i APF-stiftelsen Europa Terra Nostra.

Avhopp och uteslutningar

Flera aktivister i NSF upprördes efter bildandet av SvP över att nationalsocialismen tonades ned. Några valde att lämna för andra organisationer, som Simon Lindberg – i dag ledare för Nordiska motståndsrörelsen.

År 2009 uteslöt partiledningen två ledande aktivister från partiets Stockholmsavdelning. En kort tid efter uteslutningarna grundade dessa två organisationen Nordiska nationalsocialister (NNS) – som lades ned i maj 2013.

Redan innan upproret i Ukraina bröt ut i november 2013 hade Svenskarnas parti etablerat kontakt med partiet Svoboda, som bland annat deltog på SvP:s Vision Europa samma år. I maj 2014 lade dock Svenskarnas parti relationerna på is. En handfull medlemmar från Svenskarnas parti tog värvning som frivilliga i bland annat den i Ukraina stridande Azov-bataljonen, grundad av högerextremister. En av dem kandiderade för partiet i valet 2014. Under hösten samma år tog partiet avstånd från mannens deltagande i kriget i Ukraina och kallade det för ”extremt omdömeslöst” samt gav honom en varning.