Finansiärerna

Lyssna på reportaget:

Det är en februarieftermiddag år 2000 i Gubbängen i södra Stockholm. Hans Bergström, som vid tiden är chef över Dagens Nyheters liberala ledarsida tillika tidningens chefredaktör, är på besök på Internationella Engelska skolan. Barbara Berg, som skolans grundare då hette, har bjudit in journalisten eftersom hon och hennes skola sitter i klistret hos de svenska skolmyndigheterna.

– De menade verkligen allvar, de ville stänga ner oss.

Barbara Bergström står arton år senare på scenen i Uppsala universitetsaula iklädd en röd dräkt och minns tillbaka. Med ett engagerat berättardriv och en blandning av engelska och svenska beskriver hon hur Skolinspektionen hotade hennes livsverk med nedläggning om inte Engelska skolan omedelbart upphörde att ge eleverna omdömesdokument innan åttonde klass.

– Det fanns en i personalen som jag fått god kontakt med. Jag frågade henne om hon visste någon som kunde hjälpa mig och då sa hon: det finns en man på Dagens Nyheter, Hans Bergström, han har skolan som sitt främsta intresse – ring honom, säger Barbara Bergström från scenen.

Hon berättar hur hon och DN:s chefredaktör länge och väl sitter i Engelska skolans korridorer i Gubbängen och kommer riktigt bra överens. I texten, som publiceras som DN:s ”Söndagssignerat” den 20 februari 2000 beskriver Hans Bergström i sin tur skolledaren i Gubbängen som en ”amerikanska med smittande energi, humor, glädje och kärlek till sina elever”.

– Ingen hade någonsin skrivit så många fina saker om mig, så naturligtvis var jag tvungen att gifta mig med den mannen, säger Barbara Bergström och river ner skratt och visslingar från åhörarna i universitetsaulan.

Sluggers till vänster i den inrikespolitiska debatten har sällan missat en chans att veva mot den svenska friskolans främsta power couple. När det beskrevs i DN hur Barbara Bergström torkade händerna på tidningens fotograf Alexander Mahmoud gick många av dem i taket. Likaså när Hans Bergström av Aftonbladet avslöjades med att mejla initierat med SD:s partiledning och uppmanade denna att ”välta bordet” för att fälla den socialdemokratiska regeringen 2014. Men samtidigt som diverse debattstormar dragit fram för att så småningom bedarra så har paret byggt upp en stor förmögenhet genom det svenska skolsystemet, på svenska skattekronor. Parets förmögenhet har i allt väsentligt flyttats från Sverige och över till deras privata stiftelse i USA – The Hans and Barbara Bergstrom Foundation.

Hjälp oss fortsätta granska extremhögern – bli månadsgivare idag >>

När Barbara Bergström 2012 säljer stora andelar av sitt ägande i Internationella Engelska skolan är det till den amerikanska stiftelsen som vinsten till slut går. När Skolinspektionen genomför en ägargranskning av Engelska skolan vecklar ägarstrukturen ut sig som ett rotsystem, det sträcker sig över nationsgränser, från Sverige, via Luxemburg och Storbritannien vidare så långt som till Mexiko. Men paret Bergströms 18-procentiga ägande återfinns i deras gemensamma stiftelse i USA, visar granskningen som tog svenska myndigheter närmare ett år att göra.

Men delar av förmögenheten har återinvesterats i Sverige, i projekt som ligger i linje med paret Bergströms politiska övertygelser och engagemang.

– Min make och jag gör stor skillnad i samhället med våra pengar, säger Barbara Bergström med ett brett leende i tv-studion när hon i december 2022 gästar Carina Bergfeldts talkshow i SVT och berättar för en knapp miljonpublik om sitt liv och sin skolkoncern – och om Hans and Barbara Bergstrom Foundation.

Stiftelsens ekonomiska utveckling sedan början av 2010-talet är explosionsartad. The Hans and Barbara Bergström Foundation har ökat sina tillgångar med över 7 000 procent över åren. Från nettotillgångar på drygt 5,4 miljoner kronor 2013 till att 2022 ha 417,5 miljoner kronor att röra sig med. De största tillgångarna är delägande i Barbara Bergströms livsverk, Engelska skolan, och pengar därifrån.

Paret vill med hjälp av sina samlade tillgångar i den amerikanska stiftelsen främja upplysning, forskning och utbildning. Samtidigt visar Expos granskning av stiftelsens skattedeklarationer att en del av pengarna gått till politisk verksamhet som står för raka motsatsen.

Den största delen av parets förmögenheten läggs på hög i stiftelsen, en stor del av den övriga förmögenheten används till aktieköp i storbolag. Men makarna Bergström skickar också pengar till Sverige och högerorienterade medieprojekt – bland dessa mer etablerade mediesajter som Kvartal som mellan 2015 och 2019 tar emot cirka 2,2 miljoner kronor. En annan som får pengar är SD-vänliga bloggaren Rebecca Weidmo Uvell, som 2022 ställde upp i riksdagsvalet för Moderaterna men hoppade av då partiet placerade henne på icke valbar plats. Hon har flera gånger i debatten gett moteld när Engelska skolan granskats av etablerade medier. Mellan 2020–2022 skriver hon fyra artiklar till försvar för just Bergströms friskola och får under samma år ta emot sammanlagt cirka 440 000 kronor från Bergströms stiftelse till sitt enmansföretag.

Ett annat av de medieprojekt paret Bergström varit med och finansierat är ytterhögersajten Det Goda Samhället. Sajten som startades 2015 av näringslivspersonligheten Patrik Engellau har vid sidan av Hans Bergström själv, huserat skribenter som exempelvis Richard Sörman – som under en tid var sajtens kulturredaktör och i dag ses hetsa mot muslimer i den till nyligen SD-ägda propagandakanalen Riks.

2018 och 2019 skickar paret Bergström in sammanlagt 511 000 kronor till Det Goda Samhället. Det under en tid då sajten genomgår en kraftig gir högerut på den politiska kartan. Richard Sörman, till exempel, sprider flertalet gånger i sina texter för Det Goda Samhället den högerextrema konspirationsteorin om att det pågår ett folkutbyte – och att hans politiska motståndare ”försöker utplåna vår etnicitet”. Skribenter som Katerina Janouch ges redaktionellt utrymme. Sajten tog, redan före paret Bergströms ekonomiska bidrag, den högerextrema bloggaren Julia Caesar i försvar. Detta när Julia Caesar, som skrev under pseudonym för den svenska extrem- och ytterhögerns olika hatsajter, fick intensiv kritik i slutet av 2010-talet.

När det högerextrema Nätverkets Nya bok- och mediemässan, som tidigare hette Svenska bok- och mediemässan, går av stapeln i oktober i år är Det Goda Samhällets grundare Patrik Engellau affischnamn. Tillsammans med gräddan ur den svenska extremhögern och framträdande personer ur den svenska konspirationistiska miljön ska han samtala under årets tema ”Finanseliten och World Economic Forum”. Under mässan får han sällskap av förintelseförnekare, muslimhatare och konspirations­teoretiker.

Men det finns ytterligare ett namn på listan över de bolag som paret Bergström donerat pengar till som sticker ut. Under två år skänker de nämligen pengar till den antisemitiska och konspirationistiska tidskriften DSM – som Hans Bergström mellan 2014 och 2017 också skrev för.

Den svenska marknaden, DSM, hade sedan 1945 fungerat som tidskrift för Svenska reklamförbundet, det som i dag heter Sveriges Marknadsförbund. Men 1981 tas tidningen över av Jan Gillberg. Han har fram till samma år varit organisationens vd men blir efter en turbulent tid i stället ägare för DSM och förändrar tidningen i grunden. Förkortningen DSM får en ny betydelse och ska efter ägarskiftet utläsas ”Debatt Sanningssökande Mediakritik”. Devisen är ”Att säga det som sällan sägs men som borde sägas … behöver sägas”.

Mest känd blir Gillbergs tidskrift för sina årligen återkommande listor över ”Sveriges viktigaste opinionsbildare”. Listan får ett visst genomslag i andra medier, men kritiseras också för att de toppas av personer som Jan Gillberg är personlig vän med eller i största allmänhet tycker om. De 300 ”elektorer” som av honom uppges få rösta tycks också i stor utsträckning lägga sin röst på sig själva och folk de känner, något journalisten Dan Josefsson skriver om i en artikel i ETC 1998.

Lyssna på Studio Expo:

Som chefredaktör på DN hamnar Hans Bergström i listornas absoluta topp. Mellan 1996 och 2001 åker han mellan andra och femte plats på listan, med undantag för år 2000 då han placeras på plats 33. 2001 rankas han av tidningen som Sveriges andra viktigaste journalist. Högst upp är Aftonbladets Lena Mellin medan andra stora namn som Jan Guillou och Janne Josefsson får se sig omsprungna.

I övrigt är DSM en tidning som över åren publicerat en spretig samling av antisemitism, islamofobi, chemtrails, andra konspirationsteorier och utgivaren Jan Gillbergs personliga konflikter. Olof Palme mördades inte den där kvällen på Sveavägen 1986. Ivar Kreuger tog aldrig sitt liv – han mördades av finansiella intressen som ville åt hans storbolag och industrier. Estoniakatastrofen var ingen olycka. Antalet judar som dödades under Förintelsen är kraftigt överdrivet. Sådant som i andra publikationer skulle betraktas som omöjligt att publicera ger Gillberg utrymme till. Man kan säga att han skapar det som är ett tidigt, analogt exempel på dagens digitala högerextrema alternativmedier. Tidningen går under Jan Gillbergs ledarskap från att vara en obskyr högertidning med ett visst konspirationstroende, som särskilt i början hade spår av seriösa försök till journalistisk i form av exempelvis längre makthavarintervjuer, till att under 2010-talet ägna sig åt högerextremism och ideologisk konspirationism fullt ut.

I nummer 1/2017, vars baksida pryds av en helsides­annons från den ryssvänliga och högerextrema tidningen Nya Tider, skriver Hans Bergström en kritisk text om Donald Trump efter presidentvalet i USA 2016. Andra som också skrivit för tidskriften är förintelseförnekaren och konspirationsteoretikern Jüri Lina, den tidigare nämnda hatbloggaren Julia Caesar och SD:s tidigare partisekreterare – högerextremisten Jan Milld.

I dag återfinns ett flertal av tidningens skribenter på den högerextrema och konspirationstroende videosajten SwebbTV. En annan DSM-medarbetare skriver i den högerextrema tidningen Nya Tider – som också hyllade Jan Gillberg och DSM lagom till Gillbergs 80-årsdag som en ”pionjär inom alternativmedia”.

– Sverige är ett konsensusland och Jan kom alltmer – från sin tidskrift – att betraktas som alltför udda för att ingå i den svenska offentligheten.

Hans Bergström svarar Expo via mejl. Han vill inte medverka i en intervju men lägger ut texten om sin syn på DSM och sin relation till Jan Gillberg i fyra separata mejl från USA där han är bosatt.

Enligt Hans Bergström var det efter att utgivaren drabbats av en allvarligare ögonsjukdom och därmed fick svårt att skriva själv, som han blev ombedd att bidra till tidningen för att den skulle klara utgivningen.

– Jag skrev sammanlagt fem artiklar under eget namn åren 2014–2017. Jag står för innehållet i dem. Vad gäller tidskriften i övrigt delade jag förstås inte Jans konspirationsteorier. Men jag ogillade samtidigt utstötningsmekanismerna i det svenska debattklimatet, och gav visst moraliskt stöd för att Jan hade rätt att finnas med sin tidskrift.

Men Hans Bergström gav inte bara moraliskt stöd till Jan Gillberg och hans utgivning av DSM.

Mellan 2020 och 2021 betalar paret Bergström ut totalt 19 934 dollar till tidningen och dess förlag, vilket motsvarar strax under 219 000 kronor. För makarna Bergström är det inte mycket pengar, men 2021 utgör deras donation 95 procent av DSM:s totala omsättning och är alltså avgörande för bolagets fortsatta existens.

Syftet med det ekonomiska bidraget var, enligt Hans Bergström, att finansiera ett sista nummer av DSM samt att möjliggöra för Gillberg att tillvarata hans arkivsamling, bland annat innehållandes material från uppstartsfasen av ”Utredningsbyrån”, det som i dag är Timbro.

– Sett över alla år av utgivning är det min uppfattning att vad Gillberg gjorde inte var mindre intressant för bredden av svensk journalistik än vad som samtidigt trycktes i ett antal kommunistiska tidskrifter. Hans historiska arkiv är av bland annat detta skäl av värde att sortera och bevara.

Samtidigt kommer det ekonomiska bidraget flera år efter att Hans Bergström själv valt att sluta skriva för tidningen av politiska skäl.

– Mitt skrivande i DSM tog slut när tidskriften plötsligt publicerade ett par större artiklar med antisemitisk tendens, skriver Bergström till Expo.

I nummer 1/2016 publicerar DSM en artikel som går ut på den antisemitiska föreställningen om att ”världsjudendomen” förklarat krig mot Tyskland 1933 och att judarna ”behövde Förintelsen” för att framgent utöva åsiktskontroll över jordens befolkning.

I nummer 4/2017 publiceras en slags resumé av den amerikanska nazisten Thomas Goodrichs, född Michael Thomas Schoenlein, bok Hellstorm – Nazitysklands död 1944–1947. Boken är en nazistisk historieförvanskning som går ut på att det egentligen var den tyska befolkningen som utsattes för lidande under andra världskriget och att de judar som dog i Förintelsen felaktigt beskrivits som offer. I artikeln skriver den återkommande DSM-skribenten Pia Hellertz att hon efter att ha läst boken drömmer om en ”sanningstribunal” för ”det tyska folkets upprättelse”. Hon skriver också att en sådan skulle ha stora konsekvenser för det som hon kallar ”förintelse­industrin”. Vidare står det också att Adolf Hitler inte bär skulden för starten av andra världskriget – det gör ”världens inflytelserika judar”.

Under de här åren skriver Hans Bergström alltså själv för DSM men om det är innehållet i dessa publiceringar som han kallar ”antisemitisk tendens” får vi inte svar på. Däremot förklarar han att han såg tillblivelsen av de publiceringar han åsyftar, och som han själv var kritisk till, som en följd av den ögonsjukdom som DSM:s utgivare drabbats av. Något rasistiskt tankegods från Jan Gillbergs sida är Hans Bergström noga med att understryka att han aldrig har märkt av.

Vid sidan om Gillbergs mer konventionella högeråsikter, som Hans Bergström själv i stort delar, utvecklade DSM:s utgivare enligt Hans Bergström en benägenhet för konspirationsteorier som sedan kom att dominera innehållet i DSM. I sitt mejl­svar till Expo listar han andra verksamheter som makarna Bergströms stiftelse finansierat, totalt har de genom åren gett drygt 52 miljoner kronor till aktörer som faller utanför ramen för Expos granskning. Samtidigt väljer Hans Bergström att inte kommentera de verksamheter som frågorna faktiskt gäller.

En sak gör han däremot mycket klar. Svenska skattemedel har, enligt hans sätt att se det, ingenting att göra med pengarna ur parets förmögenhet som de donerat ur från sin amerikanska stiftelse – det är parets privata egendom. Och hur den använts är inget som Hans Bergström tycker att Expo har något med att göra.

– När vi hederligt och öppet betalat skatt på försäljningarna [av Engelska skolan, reds anm.] är återstående tillgångar våra privata, med full förfoganderätt av oss privat, skriver Hans Bergström och tillägger i vändande mejl att Expo enligt honom förlorar respekt och stöd i ett ”brett politiskt spektrum” genom att ”utmåla personer som Patrik Engellau och han själv som ”halvnazister”.

– Får jag tillägga att motstånd mot rasism är något som förenar breda politiska krafter i Sverige och som sannerligen har präglat Barbaras och mina livsgärningar. 

Expo har sökt Barbara Bergström för en kommentar.

VAD HÄNDE SEN?

Efter att Expo ställt frågor till Hans Bergström publiceras skärmdumpar på mejlkorrespondensen på Rebecca Weidmo Uvells blogg. I artikeln spekulerar Weidmo Uvell, baserat på uppgifter från Hans Bergström, i vad Expos granskning kommer att handla om. Hon publicerar också uppgifter om Expos reporters levnadsförhållanden – däribland bostadsort, familjesituation och tidigare sysselsättning.

Research: Erik Glaad & Jonathan Leman