Är en spade inte längre en spade i Kristerssons regeringsunderlag?
Den senaste tiden har borgerliga företrädare stått på kö för att relativisera SD:s nazistiska rötter. Samtidigt som en SVT-dokumentär påminner Expos reporter Erik Glaad om partiets skandalkryssning 2009 vill svenska ministrar få oss att glömma.
Uppdaterad: 2024-04-09, 16:51
Publicerad: 2024-04-06, 08:30
Lästid: 5 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
Fyllan är påtaglig och partiledningen festar friskt med ungdomsförbundets medlemmar i en trång hytt ombord på en färja på Östersjön. Jimmie Åkesson och Björn Söder sjunger tillsammans med sina partikamrater i hytten nidvisan ”Olof Palme gick på bio”. Även vit makt-sånger som ”Folkligt uppror” och Svensk ungdoms ”Sverige har fallit” sjungs, precis som Lindholmsnazisternas kampsång ”Friheten leve”.
Men en av de som finns i hytten är inte den hon utger sig för att vara. Hon är reporter för Sveriges Radios granskande program Kaliber och med dold kamera och mikrofon har hon under en längre tid wallraffat på insidan av partiet. Nu fångar hon festen i hytten på band.
Men under resan upptäcks hon av Sverigedemokraterna. Då blir hon inträngd i en hytt med Insikt24-chefredaktören Erik Almqvist, som då var ordförande för partiets ungdomsförbund.
På Kalibers inspelningar hörs hur reportern skräckslaget försöker ta sig ut men Almqvist hindrar henne och tvingar henne att lämna kvar sina saker, bland annat en väska innehållandes inspelningsutrustning. Inspelningsutrustningen syns efter detta aldrig mer till och återfinns i dag, om man ska tro producenten för det aktuella Kaliberavsnittet, troligtvis på Östersjöns botten. Reportern har vittnat om att hon trodde att hennes liv skulle sluta där i hytten.
Granskningen uppmärksammades i SVT:s dokumentärserie Svenska Scoop i veckan. Programmet är en smått skakade påminnelse om vad Sveriges kanske mäktigaste parti kommer ifrån och till stor del fortfarande är.
Gång efter annan har vi på Expo jämte andra medier gjort avslöjanden som likt Kalibers blottlägger rasismen inom partiet. Flera av de som sitter där i hytten när det skrålas och sups finns fortfarande i partiets yttersta toppskikt. Men det är det inte alla som vill att vi ska tänka så mycket på.
Den senaste tiden har delar av den svenska borgerligheten försökt att släta över Sverigedemokraternas historia. KD-ledaren tillika energi- och näringsminister Ebba Busch skrev på plattformen X härom veckan att hon, eller om man ska vara petnoga skriver hon ”vi”, kommit över den. De nazistiska rötterna är för henne tydligen inte längre ett problem.
Hon är inte ensam. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) verkar inte heller ha problem med SD:s historia och den rasism som i dag koncentrerats till att främst riktas mot muslimer. I en intervju med Expressen så uttrycker hon att SD:s historia inte är relevant. Skandalerna som radat upp sig från starten 1988 till idag saknar betydelse.
Delar av den traditionella högern sällar sig alltså till SD-mantrat att radikaliteten inom partiet tillhör ett ovidkommande förflutet. Det gör att SD:s ansträngningar för fullständig normalisering därmed allt mer närmar sig fullbordande.
Lyssna på Studio Expo:
Den svenska högern i form av M, KD och L övergav inför valet 2022 de sista delarna av den svenska borgerlighetens cordon sanitaire, det vill säga politiska isolering, gentemot Sverigedemokraterna och i dag ingår partierna som bekant tillsammans i ett fullskaligt regeringssamarbete.
Runt om i Europa har vi sett hur konservativa och liberala högerpartier misslyckats med liknande manövrar i desperata försök att få del av populistiska partiers på yttersta högerkantens väljarframgångar. Ofta har det föregåtts av resonemang om att de högerradikala partierna kommer att tämjas av allmänhögerns statsmannamässighet – och att dessa partiers radikalitet ligger bakåt i tiden.
Både finansminister Svantesson och energi- och näringsminister Busch är personer inom den svenska högern som resonerar likadant. SD:s historia är enligt ministrarna ovidkommande – och ett samarbete med partiet är nödvändigt för att åstadkomma förändringar i Sverige. Man måste knäcka några ägg för att göra en omelett, helt enkelt.
Det är inte svårt att förstå borgerliga företrädares numera mycket okritiska hållning till SD, dess historia och företrädare – oavsett vad man tycker om det. Svaren finns i Tidöavtalets skrivningar om hövligt uppträdande samarbetspartierna emellan. Och problemet för regeringspartierna är inte vad SD gjort förr – bara det fungerar smidigt att regera Sverige nu.
Men visst är det värt att notera att i Kristerssons regeringsunderlag verkar en spade inte längre kallas för en spade – ens av Ebba Busch. Trots att hon så sent som 2021 sade att hon gärna betalar böter för att få göra just det.
Erik Glaad är reporter på Expo.