Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Ett omskakat Australien grips av sorg. På eftermiddagen den 13 april mördades fem kvinnor och en man i ett köpcentrum i förorterna till landets största stad, Sydney. De knivhöggs av en 40-årig man som gick till bestialisk attack mot förbipasserande i Bondi Junction-gallerian, tills han sköts till döds av en polis.

Utöver de sex personer vars liv inte gick att rädda skadades ytterligare 11, inklusive ett småbarn. Hennes mamma var ett av mordoffren. Flickan ser ut att överleva sina skador. 

Händelsen väckte sorg, rädsla och bestörtning, inte bara i Sydney eller Australien. Från världens alla hörn uttrycktes kondoleanser och medlidande. Sörjande Sydneybor fyllde köpcentrumet med blommor och meddelanden till saknad av dem som ryckts bort.

Men så finns också rasisterna. De som aldrig missar ett tillfälle att exploatera människors sorg och smärta för sina egna syften. Innan fakta är kända. Innan det spillda blodet kallnat.

Ett flertal stora konton på X – där nazism, antidemokratisk desinformation och rysk propaganda dramatiskt ökat sedan affärsmannen Elon Musk tagit över – började omedelbart sprida fullständigt ogrundade påståenden om att attacken var ”islamistisk” och att gärningsmannen var muslim.

Samtidigt började antisemitiska och pro-ryska konton på flera plattformar och nätverk felaktigt peka ut en oskyldig judisk man som den misstänkte gärningsmannen, i syfte att smutskasta judar. En nyhetskanal plockade upp och publicerade den falska uppgiften som nu fick ännu större spridning, innan de insåg misstaget och avpublicerade.

Desinformationen spred sig snabbt, genom rasistiska kanaler och flöden, över hela världen. I Sverige gick Hanif Bali, skribent i Expressen och kommunpolitiker för Moderaterna, på kvällen ut och försökte koppla dådet i Australien till den uppmärksammade skjutningen av en pappa inför sitt barn i Skärholmen. ”Mitt i mörkret med Mikael läser jag ikapp om Australien”, skrev Bali, ”där en arabisk migrant gått till attack med kniv mot oskyldiga”.

Det är inte första gången Expressen-medarbetaren sprider falska uppgifter till sina hundratusentals följare på X. Så sent som i november polisanmäldes Bali efter att felaktigt ha pekat ut en 22-årig student med invandrarbakgrund som ”gängkriminell med barnsoldater”.

Efter att Balis lögn om en ”arabisk migrant” avslöjats raderade han sitt inlägg och skrev ett nytt, där gärningsmannens etnicitet inte nämns. Han har i skrivande stund inte publicerat någon ursäkt eller närmare redogörelse för varför han skrev som han gjorde.

En sådan förklaring hade ändå varit överflödig. Syftet med att utmåla gärningsmannen som arab är lika uppenbart som hos de nazistiska konton som felaktigt ville få gärningsmannen till jude.

Det är ett mönster som går igen kring varje tragedi och varje kris som västvärlden genomlidit de senaste tjugofem åren. Varje emotionellt laddad händelse kan utnyttjas – av den som är tillräckligt befriad från heder och samvete. För att smutskasta, demonisera och hetsa mot minoriteter och för att driva trafik till sitt eget konto eller ”alternativmedia”.

Den som dessutom är involverad i ett högerradikalt politiskt projekt kan passa på att agitera för avskaffandet av alla fri- och rättigheter som står i vägen, som Jimmie Åkesson gjort i svallvågorna av det avskyvärda mordet i Skärholmen.

När stormen av skitsnack kring massmordet i Bondi Junction bedarrat stod det klart att gärningsmannen varken var arab eller jude. Istället tycks han ha tillhört majoritetsbefolkningen i Australien. När hans ljusa hy och majoritetsklingande namn till slut blev obestridliga började diskussionen om dådet istället präglas av en diskussion om psykisk ohälsa – vilket onekligen tycks ha varit ett inslag i gärningsmannens liv.

Tyvärr var det nu myndigheterna, i sin iver att lugna allmänheten, som stod för de förhastade slutsatserna. De gick snabbt ut med att dådet inte rörde sig om terrorism, och att de såg det som framförallt kopplat till mental sjukdom.

Men även detta är starkt diskutabelt och fordrar närmare granskning.

För det första är inte psykisk ohälsa i sig en förklaring till ett brutalt massmord – de flesta med sådana besvär begår inte våldsdåd.

För det andra har det, i takt med att fler fakta lagts på bordet, blivit allt mer uppenbart att gärningsmannen gav sig på kvinnor, som utgjorde 14 av de 17 offren för knivattacken. Det enda manliga dödsoffret var en säkerhetsvakt – och, ironiskt nog med tanke på den rasistiska smutskastningen kring dådet, en flykting från Pakistan – som mördades när han försökte stoppa gärningsmannen.

Filmkameror som fångade förloppet visar hur mördaren passerade förbi män och aktivt riktade sig mot kvinnliga måltavlor. Gärningsmannens föräldrar själva tror att han medvetet attackerade kvinnor, och har uppgett till medier att deras son var ”desperat” och ”frustrerad” därför att han ”ville ha en flickvän” men saknade social förmåga.

Australien har sedan länge ett allvarligt problem med mäns våld mot kvinnor. Nästan 40 procent av kvinnor i Australien uppger att de utsatts för våld i vuxen ålder, oftast av män.

Även kvinnohatet har ideologiserats och radikaliserats av extremister i många år, inte minst i den så kallade ”manosfären”, där män frossar i hat och våldsfantasier riktade mot kvinnor. Den så kallade ”incel”-rörelsen har varit involverad i över 50 mord på åtta år – något som myndigheterna i västvärlden sakta börjar ta på allvar. Nyligen föll den första domen under federal hatbrottslagstiftning för planerade dåd mot kvinnor i USA.

Att utesluta ideologiska motiv eller ens terrorism i dådet i Bondi Junction är alltså, även det, förhastat. Det krävs en ordentlig utredning för att klarlägga mördarens motiv, vilket måste inkludera en granskning av hans aktivitet online och i eventuellt slutna rum på nätet.

Hat mot kvinnor är en extremt farlig och våldsam form av extremism som måste tas på allvar.

Men oavsett vilket motiv – om det över huvud taget fanns något – som till slut framkommer i Bondi Junction-dådet kan vi redan nu konstatera ett par nedslående faktum.

Det första är att den globala desinformationsmarknaden fortsätter att utgöra en motor för hat och förvirring, och sedan länge antagit samhällshotande proportioner. Förr eller senare måste världens demokratier på allvar ta sig an de sociala mediejättarna och bromsa deras giftspridning.

Det andra är att alltför få har dragit den elementära lärdomen sedan Breiviks terrordåd 2011, då Försvarshögskolans terrorexpert Magnus Ranstorp, så väl som Dagens Nyheters Henrik Brors – likt många andra som borde veta bättre – sprang före fakta och riktade omvärldens hat och rädsla mot muslimer istället för mot den islamofobiska rörelse som hetsat fram dådet.

Båda dessa betraktelser pekar på stora utmaningar för samhället i den oroliga tid vi befinner oss i. Vi skulle behöva ett genomgripande samtal om hur vi ökar vår kollektiva motståndskraft mot desinformation och rasistisk smutskastning, som annars riskerar att förgifta, i förlängningen kväva, vårt offentliga samtal och våra demokratiska processer för all överskådlig framtid.

Att den som formellt tycks ha ansvaret att axla denna uppgift för Sveriges räkning råkar vara Hanif Balis vän och politiska allierade Carl-Oskar Bohlin – ministern för civilt försvar som själv spridit desinformation på sociala medier och regerar med stöd av smutskastarpartiet Sverigedemokraterna – bådar tyvärr inte gott.

På måndagen meddelade premiärministern i New South Wales, delstaten där Sydney är huvudstad, att motsvarande 126 miljoner kronor kommer att läggas på en fullständig offentlig utredning av omständigheterna kring dådet i Bondi Junction, och på myndigheternas agerande. Han meddelade också att ett minnesmärke kommer upprättas över dödsoffren.

Morgan Finnsiö är researcher och utbildare på Expo.