Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

I dag minns vi novemberpogromen 1938. Mer känt som Kristallnatten, en alltför skönmålande term för det som i själva verket var en statsunderstödd terrorvåg.

Den 7 november 1938 tog sig den 17-årige polske juden Herschel Grynszpan in på Nazitysklands ambassad i Paris och sköt den tyske legationssekreteraren Ernst vom Rath. Motivet är omdiskuterat av historiker. Men från den nazistyska regimen beskrevs dådet hursomhelst som ett terrordåd i syfte att bana väg för vad de påstod vara en judisk världsomspännande konspiration mot Tyskland.

När Vom Rath två dagar senare avled av skadorna togs det som förevändning för att släppa lös en redan planerad våg av våld och terror mot den judiska befolkningen i det tyskkontrollerade området.

Pogromen kulminerade under natten mellan den 9 och 10 november. 1400 synagogor och bönehus brändes och förstördes. Judiska bostäder attackerades. 7500 butiker ägda av judar fick sina rutor krossade och plundrades. Pogromen initierades och drevs på av lokala parti- och SA-avdelningar med stöd av lokalbefolkning, polis och brandkår beordrades att inte ingripa. 400 judar mördades under natten. Flera begick självmord. 30 000 judiska män arresterades och skickades till koncentrationsläger. Våldsvågen pågick fram till den 13 november. Med självmorden och dödsfall i koncentrationslägren efteråt inräknade beräknas 1500 judar ha dött.

Det brukar sägas att novemberpogromen var upptrappningen som banade väg för Förintelsen. Under den våldsamma natten visade den nazityska regimen hur långt de var beredda att gå.

Det har blivit en minnesdag. För att hedra offren, och för att belysa att vägen mot Förintelsen föranleddes av flera steg som borde ha lett till starkare reaktioner. På morgonen den 10 november 1938 var det uppenbart vartåt det barkade. Då var det fortfarande inte för sent.

Nu står vi i en ny tid, i ännu en våg av antisemitism. Det är vanskligt att dra paralleller till Nazityskland. Men en sak kan vi bära med oss in i dagens situation. Antisemitismen har en säregen förmåga att motivera till politiskt motiverat våld.

Under onsdagen arrangerade Svenska kommittén mot antisemitism en konferens om antisemitism. En av talarna var Evin Ismail, lektor vid Försvarshögkolan. Hon har forskat om antisemitismens roll i det islamistiska våldet.

Hon var inte förvånad över Hamas terrordåd den 7 oktober. De utförde egentligen bara det våld som blir en logisk slutpunkt av en politiserad domedagsteologi där judar utmålas som en evig fiende.

I den högerextrema idévärlden står den slutgiltiga striden mellan vita och den påstådda judiska sammansvärjningen.

Därför återkommer judiska mål som måltavlor för såväl islamistisk och högerextrem terror.

Det är mot den bakgrunden vi behöver förstå den ökade volymen av antisemitiskt innehåll på sociala medier sedan Hamas attack den 7 oktober och Israels efterföljande krigföring med stora mängder civila dödsoffer. Den leder inte bara till att judar inte vågar tala öppet och drar sig bort från det gemensamma offentliga samtalet. Vilket är allvarligt nog.

Alla former av demoniserande och avhumaniserade antisemitiska inlägg och bilder bygger också upp en risk för fysiskt våld.

Vänsterröster som talar om civila israeler som legitima mål bidrar till att göra judar även utanför Israel till måltavlor. Även krav på att Israel som stat ska upphöra kan bidra till att omvandla judar till måltavlor för attacker.

Nu har det våldsamma språket i sociala medier motiverat och spillt över i fysiskt våld mot judiska institutioner och mot judar.

Här är några exempel:

Antisemitismen når historiska nivåer i USA, menar FBI. 60 procent av alla religiöst baserade hatbrott riktas emot judar. 
 

I Österrike har en judisk begravningsplats vandaliserats.

I Storbritannien har landets judar upplevt den värsta vågen av antisemitism i modern tid.

I Rom har minnesmärken för Förintelsens offer vandaliserats.

Synagogor i Berlin och Montreal har attackerats med brandbomber. 

Det finns fler exempel. Och sannolikheten är stor det kommer att bli ännu fler.

Antisemitismen tar sig många uttryck. Ibland, som med alla former av rasism sprids den omedvetet eller i affekt och ignorans. Men det finns också politiska aktörer som tar chansen att nu trycka ut sina djupt rotade antisemitiska idéer till en större allmänhet genom sociala medier. De hoppas att andra ska haka på.

Om vi ska lära något från historien så är det att när det antisemitiska hatet tillåts flöda så kommer också våldet. Ibland spontant. Ibland organiserat. Men alltid utifrån antisemitismens bisarra vanföreställning om juden som en alldeles särskild ondskefull figur. Det var så novemberpogromen motiverades. Det är så Hamas tänker. Det är så det antisemitiska våldet nu fortsätter spridas över världen.

Ämnen i artikeln