Högerextremisterna enas – igen

Bildandet av den nya partigruppen följer en lång tradition av olika typer av bruna internationaler. Sedan andra världskrigets slut har den sargade högerextrema rörelsen gjort ett otal försök att samlas kring den avlägsna drömmen om ett Europa där invandringen begränsas och folkens ”särart” bevaras.

Möjlighet att lyckas

Dessa nätverk har många gånger endast existerat på papperet. Det konkreta arbetet har sträckt sig till middagar där ledare för olika partier och grupper har strålat sig i varandras glans. Det finns med andra ord en vilja att hitta samarbetsformer men ofta blir väldigt lite gjort.

Kanske kan den nya partigruppen ”Identitet, tradition, suveränitet” bli något annat. I Europaparlamentet har Front National, Vlaams Belang och de andra partierna i gruppen en möjlighet att kasta in sina grumliga förslag in i en demokratisk process. De har en teoretisk chans att påverka och de får ekonomiskt stöd som kan hjälpa dem att stabilisera sitt arbete.

Var hör Sverigedemokraterna hemma?

Frågan är om detta är ett sällskap för Sverigedemokraterna. Troligtvis inte. ”Identitet, tradition, suveränitet” är inte den enda gruppen som består av partier med krav på mindre muslimer i Europa och en begränsad invandring. I gruppen Unionen för Nationernas Europa, UEN, sitter till exempel Sverigedemokraternas nya förebild Dansk Folkeparti.

Vi har alltså en situation där partier, radikalare än det Sverigedemokraterna som orsakade smärre panik efter valresultatet, organiserar sig i Europaparlamentet. En situation som kommer att leda till ännu en förskjutning av det politiska klimatet.

Politikerna har ett ansvar

Detta är inget nytt. Samarbetena har som sagt pågått länge, partier som Front National har påverkat den europeiska politiken under flera år. Det är ännu en påminnelse om att extremhögern inte går att blunda bort och att de övriga politikerna i Europaparlamentet har ett ansvar att agera.

För även om också detta försök till samarbete misslyckas så kommer det att komma nya försök. Det finns ingen anledning för den europeiska extremhögern att förbittras om partigruppen spricker – de upplever just nu tid där deras tidigare så avlägsna drömmar om ett Europa där invandringen begränsas och folkens ”särart” bevaras inte längre är så avlägsna.