Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Att partiet visar upp en enig fasad innebär troligen att dess representanter har insett att det inte är läge för öppna interna konflikter. Sverigedemokraterna kommer att kunna fortsätta sitt arbete med gott självförtroende och med en ledning som sitter säkert.

Frågan är då vad det är för parti som kommer göra allt för att utmåla sig som den stora utmanaren till "etablissemanget". Riksårsmötet gav oss några svar.

Försöker bredda politiken

Sverigedemokraterna kommer att försöka visa att de har en bred politik, att partiet har lösningar på andra områden än "invandringsfrågan". Under helgen fastställde partiet till exempel ett program för äldreomsorgen. Att invandringen är den stora frågan för Sverigedemokraterna är det dock inget tvivel om. Att partiet antog ett invandringspolitiskt program var ingen slump. Partiet har saknat tydliga ramar för vad det egentligen vill göra i frågan. Nu finns de och de visar att partiet inte på något sätt har liberaliserats.

Flera av punkterna i programmet har mötts av av hård kritik från bland annat Amnesty och Rädda barnen för att de så grovt kränker grundläggande mänskliga rättigheter. Det är kritik som partiet ignorerar, trots tidigare försäkringar om att partiet ska stå upp för de mänskliga rättigheterna.

Märklig självbild

Liknande rutinmässiga försäkringar om att partiet minsann inte är rasister eller främlingsfientliga har blandats med utpekande propaganda mot muslimer och invandrare ända sedan partiets start.

I det invandringspolitiska programmet skriver Sverigedemokraterna.
"Partiet tar avstånd från mångkulturalism, rasism och läror där det etniska ursprunget räknas som det enda eller avgörande kriteriet för nationstillhörighet."

På sdblogg.se jublade en av partiets aktivister över formuleringen:
"Vi har sagt det många gånger, på grund av enskilda medlemmars bråkiga historia har vi blivit misstrodda, men nu slår vi ner näven i bordet och en gång för alla deklarerar att vi inte är främlingsfientliga och/eller rasister."

Det är en märklig självbild. Samtidigt som partiet så gott framställer sig som ett antirasistiskt parti står företrädare som Samuel Älgemalm från Växjö och föreslår att islam ska förbjudas. Att hans förslag inte gick igenom är mindre intressant i sammanhanget. Det iögonfallande är att det möts av applåder och att ingen av alla de som försäkrat att de absolut inte är främlingsfientliga ställer sig frågan om han har i partiet att göra.
Hyckleriet fortsätter. Muslimerna är fortfarande den stora fienden och invandringen den stora frågan.

Utmaning för de etablerade partierna

För de övriga partierna är frågan hur de ska förhålla sig till detta. Just nu diskuteras hur de ska göra för hindra Sverigedemokraterna att nå riksdagen 2010. Troligtvis avgörs det tidigare. Sverigedemokraterna kommer att satsa hårt på EU-valet året innan. Skulle de nå Europaparlamentet kan det innebära att dörren till riksdagen står så gott som vidöppen.

Det räcker inte att "ta debatten" De övriga partierna måste dessutom lyfta fram Sverigedemokraternas lögner om invandringen i allmänhet och muslimer i synnerhet. Det finns väljare som inte kommer att övertygas med alla goda argument i världen. Men det finns en betydligt större väljarkår att vinna genom att inte acceptera Sverigedemokraternas förvridna verklighetsbeskrivning.

Om Sverigedemokraterna lyckas framställa sig som det enda parti som vågar diskutera frågor som rör invandring eller om deras problemperspektiv slår rot hos oroliga valstrateger i andra partiet så finns risken att partiet sitter i riksdagen 2010. Det innebär att bollen ligger hos de etablerade partierna.