Sd avslöjar sig själva

Publicerad 2009-04-03 21:08

Radioprogammet Kalibers granskning av Sverigedemokraterna avslöjar mer än att vulgära rasistiska kommentarer får flöda fritt på partiets möten. Den häftiga reaktionen på wallraffandet mot partiet blottlägger också partiets vridna syn på media.

Att wallraffa är en kontroversiell metod. Den är kränkande mot de som utsätts, men oumbärlig om inga andra sätt finns tillgängliga. Att avgöra om Kaliber har gjort rätt avvägning går givetvis inte att göra förrän sista delen av deras granskning är sänd.

Sverigedemokraterna vet däremot redan vad de tycker. Det är inte rasismen inom partiet som är det största problemet, det är att Sverige är som Vitryssland.

Just det, ni såg rätt, Vitryssland.

Innan vi kastar oss in det sverigedemokratiska virrvarret av konspirationsteorier och motstånd mot den fria journalistiken kan det vara på sin plats att påminna om vad vi har framför oss.

Detta har hänt
Sverige har, likt många andra länder, statliga mediebolag som ska bedriva journalistik i allmänhetens tjänst, Bolagen, SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion ägs av staten, men står fria från politisk inverkan. Det är därför några av de största avslöjandena kan göras av SVT:s uppdrag granskning, det är därför politiker ställs mot väggen i Sveriges Radio.

Radioprogrammet Kaliber är P1:s program för undersökande journalistik. Det har avslöjat missförhållanden på behandlingshem och uppmärksammat självmord på svenska häkten.

Nu har de uppenbarligen bestämt sig för att granska Sverigedemokraterna. De har valt att använda wallraffmetoden, en kontroversiell men inte ovanlig metod som använts av många andra innan.

När de till slut sänder sitt första program kan de visa att det på Sverigedemokraterna interna möten finns en rasistisk jargong som ingen inom partiet verkar protestera emot.

Sverigedemokraternas reaktion på granskningen består av en lång anklagelseakt mot Kaliber och svensk media. Det faktum att Sverigedemokraterna granskas är ännu ett bevis för att vi lever i en diktatur. Så här låter det.

”Statlig infiltration”
”Sverigedemokratisk Ungdom drabbat av statsunderstödd infiltration” skriver ungdomsförbundet i ett pressmeddelande som släpptes i samband med att granskningen uppdagades. Kalibers granskning beskrivs i pressmeddelandet som ”spioneri” på uppdrag av den svenska staten. ”Statsmedia” är inblandad i ”ljuskygg verksamhet” heter det. Partiets pressekreterare, Björn Söder, fortsätter i samma anda i en intervju på partiets hemsida. Kalibers reportrar har ”beordrats” att ge sig in i partiet, säger han.

Det är ett vokabulär som antyder att Sverigedemokraterna inte utsatts för någon vanlig granskning, eller i själva verket ingen granskning alls. Nej, det ligger högre syften bakom exponeringen av partiet.

”Det är uppenbart att man är helt ointresserade av att nyanserat beskriva verkligheten, att man vill skapa en endimensionell och felaktig bild av vårt parti och detta gör att granskningen måste ses mer som propaganda än som seriös journalistik”, skriver Erik Almqvist i en artikel på partiets hemsida.

Inget mer wallraffande
Det är även själva metoden som upprör partiet. Det är förståeligt. Kalibers wallraffande är som sagt en kränkning mot de personer som korsat reportrarnas väg. Men i upprördheten avslöjas också syn på den fria journalistiken. De tycker att journalister inte ska ha möjlighet att göra wallraff-jobb överhuvudtaget.

För att måla upp behovet av att inskränka i rätten att i smyg spela in någon frammanar partiet bilder av buggade politiker på hotelrum, ett slags DDR där väggar proppas fulla av dolda mikrofoner.

Men att bugga någon, att spela in utan att någon närvarande vet om att det sker är inte lagligt.

Men det Kaliber har gjort är lagligt. Så länge en person vet om att det spelas in bryter det inte mot lagen. För den fria journalistiken är det fundamentalt att det förblir så. Flera av de mest omtumlande och viktiga avslöjandena har gjorts av reportrar som gått in i miljöer under falska förespeglingar.

Vad vill Sd?
I samband med att en av Kalibers reportrar avslöjades på en färjeresa med ungdomsförbundet och flera ledande partiföreträdare försvann hennes väska. Bland annat Erik Almqvist har polisanmälts för att ha stulit väskan. Utredningen har lagts ner, även om det i dag framkommit uppgifter om att åklagaren Anita Glad kan tänka sig att öppna utredningen. Det har visat sig att det finns en ljudupptagning från händelsen som hon inte tagit del av.

Att Sveriges Radio och annan media följt utvecklingen kring utredningen upprör partiet.

”Att statlig media, delvis styrd av regeringen, använder sin makt för att försöka påverka rättsväsendet till att vidta juridiska åtgärder mot en oppositionspolitiker är inte värdigt en demokrati och man får nog söka sig till länder som Vitryssland för att hitta motsvarande exempel”, skriver Erik Almqvist i sin text på hemsidan.

Menar Sverigedemokraterna att media inte ska få skriva om fallet, ska media svika sitt uppdrag när det kommer till Sverigedemokraterna?

Jag vet inte vad man ska säga om det, men luktar det inte lite…Vitryssland.

Facebookhärvan

Expos ideella reporter Morgan Finnsiö i Aftonbladet TV om Cambridge Analytica.