Behandla inte Sannfinländarna som vilket parti som helst

Nu är det upp till Samlingspartiet, som blev landets största parti med bara 1,4 procentenheters marginal att bilda regering. Med tanke på vad partiledaren Jyrki Katainen har sagt i frågan tidigare kommer med största sannolikhet Sannfinländarna att bli inbjudna till ett regeringssamarbete.

Det är så landets politiska kultur ser ut. Vinnaren bjuder in de andra stora partierna. Men om det är någon gång traditionen ska brytas så är det nu. Att utan som omsvep bjuda in Timo Soini till regeringen sänder tydliga signaler. Det visar att rasismen i Sannfinländarnas led inte ses som ett problem. Och det riskerar i förlängningen att partiets nationalistiska utgångspunkt sprider sig in i de andra partierna.

Redan nu finns sådana tendenser. När det gäller invandringsfrågan visar finska Radio Yles Valkompass att det finns en majoritet i den nya riksdagen för en minskad mottagning av invandrare och ett minskat ekonomiskt stöd till invandrare.

Sannfinländarna skiljer sig på många sätt från sina europeiska likasinnade. Partiet knyter an till en populisttradition med rötterna i 1960-talet. Då gjorde Sannfinländarnas föregångare Finska landsbygdspartiet revolt mot makteliten genom att ställa sig på småböndernas sida. Till skillnad från populisterna i övriga Norden gled inte partiet över i en tydlig invandringsfientlig retorik. Det sker istället nu.

Vad vi ser är ett populistparti som gör vad Car P Herslow gjorde med sitt Skåneparti i mitten av 1980-talet och vad Ny demokrati gjorde i början av 1990-talet. Man kombinerar sin folkliga retorik med invandringsmotstånd. Skånepartiet och Ny demokrati var nyliberaler. De ville se avregleringar och en försvagad stat. Sannfinländarna vill ha en starkare välfärd. På så sätt skiljer de sig åt. Men retoriken har samma struktur då som nu. Det är folket mot eliten.

Nu står alltså Sannfinländarna och knackar på dörren till regeringen. Och om de behandlas som vilket parti som helst är risken uppenbar att inte bara de andra regeringspartierna kommer att färgas av partiets syn på invandring, utan även att de mer radikala grupperna kommer att få näring.

I dag är Finlands vit makt-rörelse liten och inte särskilt vital. Säkerhetspolisen noterar förvisso att flyktingboenden attackeras men menar att de inte går att koppla till några organiserade grupper. Det påminner om situationen i Sverige i början av 1990-talet. Vi vet vad som hände sen. De spontana reaktionerna sögs in i en växande vit makt-rörelse som lärde sig att organisera sina sympatisörer.

Om det blir så i Finland vet vi inte. Men så länge den rasism som sprids från Timo Soini partikamrater inte ses som ett problem är risken överhängande.