En väg mot avgrunden

Publicerad 2016-11-23 11:55

Att ta "folks oro på allvar" tycks vara det nya svarta. Överallt dyker detta mantra upp som ett svar på hur förhindra fortsatta framgångar för högerpopulistiska och högerextrema partier. Det är inte bara från diverse ledarskribenter och politiska experter detta hörs utan också från de två största partierna i Sverige. 

Dagen efter det amerikanska valet skrev Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé i Aftonbladet att ”även vi måste lyssna på folks oro”. För några dagar sedan upprepades detta mantra av statsminister Stefan Löfven i DN där han slog fast att övriga partier misslyckats att fånga upp folks oro. Överallt detta vagt definierade folk och dess oro. 

Ibland känns det som om Stefan Löfven och Tomas Tobé tycks tro att politiken är någon form av terapisession. Att de väljare som bär upp partier som Sverigedemokraterna kommer nöja sig med att bli placerade på en skön divan där de får prata av sig inför en lyssnande statsminister eller partisekreterare. Naturligtvis inte. Vad Löfven, Tobé och andra som är inne på samma spår måste inse är att dessa väljare inte kommer att nöja sig med att bli lyssnade på. De vill se politisk förändring. Det är i allra högsta grad en politiserad oro som grundas i synen på svensk invandringspolitik och vilket samhälle man vill leva i. 

I flertalet av de SOM-undersökningar som släppts genom åren ges en ganska samlad bild av vad SD:s anhängare tycker och tänker. En absolut majoritet av partiets anhängare instämmer i påståendet att ”invandringen utgör ett hot mot svensk kultur och svenska värden” och de upplever att ”ökat antal flyktingar” är oroande inför framtiden. En majoritet av partiets anhängare tycker att det är fel att invandrare fritt ska kunna utöva sin religion i Sverige och många kan tänka sig att gå med i en organisation som vill stoppa invandringen. 

Väljer Stefan Löfven och Tomas Tobé att se SD-väljarnas åsikter som legitima, som en rimlig ”oro”, då finns det inte mycket mer att göra, när det kommer till svensk invandringspolitik, än att fortsätta att köra ett ”race to the bottom” med extremhögern. Det är ett race Socialdemokraterna och Moderaterna aldrig kommer att gå segrande ur. Det finns inte heller några exempel i andra länder då detta funkat. Att Socialdemokraterna och Moderaterna inte lärt sig mer av sina europeiska systerpartier är ytterst märkligt men symtomatiskt. 

I samma DN-intervju som Stefan Löfven slår fast att övriga partier misslyckats att fånga upp folks oro så delger han också att partier som Sverigedemokraterna fångar upp en besvikelse men saknar svar på frågorna. Det stämmer inte. Sverigedemokraterna är i allra högsta grad bärande på svar och en samhällsvision. För dem är målet ett etniskt och kulturellt homogent samhälle, vilket i deras världsbild är detsamma som att det blir fritt ifrån konflikter. Vägen dit är avgrunden. Det har historien visat. Men att inte se att Sverigedemokraterna erbjuder ett svar och en vision är att helt missa faran med deras politik och ideologi. 

Är det den här typen av utspel och strategi som Socialdemokraterna och Moderaterna tror är verktygen för att motverka Sverigedemokraternas fortsatta framgångar finns det inte mycket som talar för att Sverigedemokraternas position och idéer kommer tryckas tillbaka. Vägen för Socialdemokraterna och Moderaterna kan inte vara att bemöta med förståelse och bekräftelse, utan med motstånd och alternativ. Att dessa partier inte verkar vilja mer än så här eller kommit längre är, för att låna ett gångbart ord, djupt oroande.

Facebookhärvan

Expos ideella reporter Morgan Finnsiö i Aftonbladet TV om Cambridge Analytica.