Nazistförbud | Expo.se

Annons

Finska, svenska, tyska och norska nazister samlades i Helsingfors, december 2019.

Nazistförbud

Ur Expo #2 2020

Stefan Löfven och hans ministrar vill gå längre än någon annan svensk regering har gjort och förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer. Expo har tittat närmare på några länder som använder lagar för att hindra nazisterna från att organisera sig.

Artikeln har uppdaterats sedan sin ursprungliga publicering i #2 2020 av tidskriften Expo.

Sedan ett par år tillbaka driver regeringen linjen att rasistiska och nazistiska organisationer ska kunna förbjudas, med stöd av en redan existerande paragraf i regeringsformen.

Där står det att föreningsfriheten får begränsas endast ”när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande”.

Förslaget har väckt liv i debatten om det demokratiska dilemmat i att förbjuda politiska partier och organisationer. Liberalerna och Vänsterpartiet tillhör de största kritikerna och menar att ett förbud är en allt för stor inskränkning av demokratin.

2019 tillsattes en utredning som ska vara klar i månadsskiftet under våren 2021.

En central del i utredningen är uppdraget att kartlägga lagstiftningen i andra länder som redan har ett liknande förbud, och effekterna av den lagstiftningen. 

Särskilt intressant i sammanhanget är Finland.

Det är ingen vild gissning att det framför allt är nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR, som den svenska regeringen vill komma åt med sitt förslag. I Finland förbjöds NMR efter en dom i Åbo hovrätt 2018.

Då slog hovrätten fast att NMR strider mot ”lag eller god sed” som det heter i den finska lagstiftningen. Det grundades bland annat på att organisationen glorifierar våld och inte tar avstånd från våld som utförts i organisationens namn, att NMR hyllar nazismen och Adolf Hitler samt förnekar Förintelsen.

I september 2020 beslutade Högsta domstolen i Finland att gå på både tingsrättens och hovrättens linje. Nordiska motståndsrörelsen förbjöds permanent. 

Hur effektivt har förbudet då varit?

– Effektivt, i viss mån. NMR har förlorat i stort sett hela sitt varumärke i Finland. Deras finansiella tillgångar är beslagtagna. Deras webbutik lades ned. De har varit tvungna att bygga upp sin organisation på nytt. Många medlemmar, åtminstone de äldre grundarna, har lämnat gruppen eller är inte längre aktiva, säger Tommi Kotonen som leder forskningen om högerextrema politiska rörelser vid Jyväskyläs universitet.

Han bedömer att NMR hade omkring hundra aktiva medlemmar i Finland innan tingsrättsförbudet. Kohti vapautta (Mot friheten) startades efter förbudet och är en fortsättning av NMR under annat namn. De hade under 2020 ungefär 50 aktiva medlemmar, bedömer Tommi Kotonen. Men under det senaste året har aktiviteterna från gruppen varit nedåtgående.

NMR i Finland har även grundat föreningen Suomalaisapu (Finlandshjälpen) som styrs av Antti Niemi som var NMR:s tidigare ledare i Finland. Föreningen hävdar att man arbetar till förmån för fattiga finländare.

– Förbudet är relativt enkelt att kringgå. Men samtidigt, visst kan du skapa en ny organisation, men då måste du skapa ett nytt varumärke, bygga publicitet kring det, samla in pengar igen och så vidare. Det är relativt enkelt, men inte väldigt enkelt, att organisera sig igen, på nytt, säger Tommi Kotonen.

I april (2020 reds. anm) åtalades nio personer misstänkta för illegal föreningsverksamhet under namnet Kothi vapautta. Utredningen pågår fortfarande och skulle de dömas väntar bötesstraff.

– För att förbudet ska bli mer effektivt behövs kanske hårdare åtgärder än så. Det kan dessutom bli svårt för polisen att till exempel hindra dem från att delta i demonstrationer eftersom det är allas demokratiska rättighet, säger Tommi Kotonen.

I viss mån var det kanske till och med lättare för polisen att följa nazisterna när de agerade under namnet Nordiska motståndsrörelsen, menar han.

– Man visste vilka nyckelpersonerna var och så vidare. Nu är de mer utspridda.

Förbudet kan även ha bidragit till att NMR och det högerextrema gardet Soldiers of Odin kommit närmare varandra. På självständighetsdagen den 6 december klev Soldiers of Odin in som arrangörer av en marsch genom Helsingfors efter att polisen sagt att Kohti vapautta inte skulle få organisera den.

– Soldiers of Odin verkar tänka att om NMR förbjuds så kan det vara vår tur nästa gång, säger Tommi Kotonen.

Ett förbud är mycket komplicerat och bör övervägas noggrant, menar Tommi Kotonen.

– Mycket avgörs av hur du utformar lagen. När den finska lagstiftningen skrevs kunde ingen föreställa sig en sådan här utveckling, där personerna bakom en organisation som förbjudits bara startar en ny under annat namn. Det är därför straffet för de som bryter mot lagen är så lågt. En sådan här lag riskerar att leda till en katt-och-råtta-lek mellan nazister och polisen.

Fru Justitia

Förbud i andra länder

Frankrike 
Staten kan inte upplösa politiska partier, men kan däremot förbjuda organisationer som bedöms utöva rasistisk diskriminering, hat och våld. Exempelvis förbjöds högerextrema Unité Radicale 2002 och nyfascistiska Génération Identitaire 2021.

Nederländerna 
Som en del av denazifieringen av landet efter andra världskriget kan högsta domstolen sedan 1944 avgöra om politiska partier är kriminella organisationer som kan förbjudas och upplösas. 1998 upplöstes högerextrema Centre Party ’86 för att det systematiskt spred rasism och främlingsfientlighet.

Tjeckien 
2010 förbjöds högerextrema Arbetarpartiet av landets högsta domstol. Domstolen slog fast att partiet var ett direkt hot mot demokratin då dess övergripande mål var att ersätta det nuvarande systemet med en totalitär nazistisk regim.

I Storbritannien finns ingen lag som förbjuder nazistiska eller rasistiska organisationer. Där har man istället använt sin terrorlagstiftning mot landets mest radikala och våldsbejakande nazistiska grupp de senaste åren – National Action.

2016 sattes de upp på listan över terrororganisationer. Det har varit förödande för dem.

– Förbudet mot National Action har haft, och fortsätter att ha, en enorm effekt på gruppen. De kan i princip inte längre fungera som organisation och har reducerats till nästan ingenting. De bedriver ingen gatuaktivitet alls, säger Graham Macklin, författare och biträdande professor på norska Senter for ekstremismeforskning.

Regeringen tog de första stegen mot att terrorstämpla National Action efter att gruppen öppet hyllat högerextremisten Thomas Mair som mördade parlamentsledamoten Jo Cox. Myndigheterna har sedan följt upp förbudet med fängelsestraff på upp till åtta år för nazister som fortsatt under National Actions flagg.

National Action, Newcastle 2015
Den brittiska organisationen National Action förbjöds 2016, bilden är tagen året innan gruppen fördes in på listan över terrororganisationer. Foto: Hope not Hate

Det är oklart hur många medlemmar gruppen hade innan terrorstämplingen. Någonstans mellan 100 och 150, bedömer Graham Macklin. Vid det här laget har runt 25 personer gripits för att ha trotsat förbudet.

– Det är en stor del av dem. Dessutom har många av de som hängde i periferin kring gruppen antingen hoppat av politiken eller sökt sig till mindre radikala grupper, säger han.

– Jag misstänker att de som dömts till åtta års fängelse tänker väldigt mycket på vad som ledde dem dit. Det ska bli intressant att se om detta är det sista vi hör från dem eller om de kommer tillbaka in i politiken. Det är för tidigt att säga.

Redan när förbudet kom fanns farhågor om att det främst skulle ha en symbolisk betydelse. Den enda akademiska studie som gjorts efter förbudet, strax efter att det infördes, spekulerade i att det skulle vara lätt att kringgå och kanske få medlemmar att gå under jorden och bli än mer radikala.

Aktivister i National Action har startat upp nya grupper som Scottish Dawn, Sonnenkrieg Division och System Resistance Network, vilka myndigheterna ser som fortsättningar av National Action. De har förbjudits på samma sätt. 

Fortfarande drygt fyra år efter förbudet döms personer för medlemskap i gruppen. Och polisen har hittills avvärjt två terroristattacker med direkt koppling till National Action. 

Huruvida förbudet har lett till ytterligare radikalisering är det dock för tidigt att säga något om, menar Graham Macklin.

– Vi vet att personer från National Action har gripits för exempelvis bombtillverkning efter att förbudet trätt i kraft. Men vi vet än så länge för lite om dem för att kunna säga om förbudet gjorde dem mer radikaliserade, eller om de redan var på väg i den riktningen. Vad vi kan säga är att förbudet har slagit sönder gruppens struktur och deras förmåga att mobilisera sig igen.

Tyskland är unikt, både i sin hårda lagstiftning mot nazistorganisationer och i det stora antalet förbud som utfärdats. Nästan hundra organisationer och ett parti har förbjudits sedan 1950-talet.

Professor Fabian Virchow på Universitetet för tillämpad forskning i Düsseldorf ligger bakom en stor del av forskningen på den tyska förbudspolitiken. Han och två kollegor arbetar just nu med den första stora studien av den tyska förbudslagen.

En slutsats han hittills har dragit är att förbuden inte tycks ha lett till ökad radikalisering bland medlemmarna.

– I de fall som finns handlar det om väldigt militanta grupper som redan hade skaffat sig vapen. De kan ha radikaliserats redan innan. Baserat på de många fall vi tittat på finns det väldigt, väldigt få exempel på ökad radikalisering.

Andra effekter av förbudspolitiken är svårare att generalisera kring.

– Frågan om effektiviteten är mycket komplicerad. Den kan inte avgöras genom att titta på en enskild grupp, säger Fabian Virchow.

Många gånger har ett förbud bara lett till att medlemmarna startar om på nytt under annat namn.

– Generellt har myndigheterna ofta förbjudit en grupp och sedan inte gjort mycket mer efter det. Om det blivit rättsliga konsekvenser har de oftast inneburit böter. Det finns väldigt få fall där någon dömts till fängelse för att ha fortsatt i en olaglig organisation. Vi har nazister med karriärer på 30–40 år som berättar om hur de hoppat från den ena gruppen till den andra efter att de förbjudits. Det går att argumentera för att det innebär en begränsad effekt.

Samtidigt finns flera exempel där förbudet satt stopp för nazisternas aktiviteter. En av Tysklands största nazistorganisationer, HNG (Hilfsorganisation für nationale politische Gefangene und deren Angehörige) med omkring 600 medlemmar förbjöds 2011 efter att ha varit aktiv sedan 1979. De hade ett nätverk över hela landet där de bland annat stöttade fängslade nazister. Enligt Fabian Virchow har de inte kunnat bygga upp en så stark struktur efter förbudet.

Historien visar att det finns många sätt för tyska nazister att kringgå statens förbud. Det går därför aldrig att se förbud som någon mirakelkur mot nazism, menar Fabian Virchow.

– Det finns ingen som argumenterar för att nazister försvinner om vi förbjuder organisationer. Ett förbud är ett av flera verktyg du kan använda, men det kommer bara att fungera om du också satsar på andra åtgärder som utbildning och stöd till civilsamhället.

En viktig aspekt är också hur säkerhetstjänsterna agerar efter att ett förbud blivit verklighet.

– Ett förbud kan skada deras möjligheter att bygga upp och organisera sig, skada deras finanser och deras möjligheter att nå ut till unga. Men hur mycket ett förbud skadar dem avgörs i slutändan av hur tuffa säkerhetstjänsterna är mot de här personerna när de följer upp vad som händer efter ett förbud.   

 

Omslag Expo 2-2020

Reportaget är tidigare publicerat i #2 2020 av tidskriften Expo. Stöd vår journalistik och teckna en prenumeration på tidningen här!

Bar