Vita privilegier under lupp

I KORTHET:

• Vithet – att ha vit hud och bli identifierad som vit – menar brittisk-amerikanska sociologen Ruth Frankenberg i USA och Europa är att ses som normal. 

• Vita människor ”tillhör” och har därför vissa rättigheter medan människor som inte är vita – och det gäller även ursprungsbefolkningen – ses som ovanliga, främmande eller exotiska.

• Rasifiering innebär att en människa kategoriseras utifrån sitt utseende. Även vita rasifieras.

• Vithet får olika betydelse på olika platser med olika historia.

  ---

   

FAKTALABBET. Under BLM-demonstrationerna världen över mot polisbrutalitet mot svarta har begreppet ”vita privilegier” fått vidare spridning. Men begreppet är inte nytt – sociologen W.E.B. Du Bois använde det redan 1935 när han beskrev hur fattiga vita amerikaner inte ville alliera sig med svarta amerikaner efter att slaveriet förbjöds. Det fanns fortfarande en fördel av att vara vit, även om du var fattig.

Utrustad med en osynlig ryggsäck

Begreppet återkom sedan med den amerikanska genusvetaren och aktivisten Peggy McIntoshs essä “White Privilege: Unpacking the Invisible Knapsack” från 1988. Hon lyfte i essän 50 exempel på hur det vita privilegiet kan se ut, och här är några av dem: 

1. Jag kan slå på teven eller kolla förstasidan i tidningen och se människor med min etnicitet brett representerad. 

2. Jag blir aldrig tillfrågad om att uttala mig som en representant för min etniska grupp. 

3. Jag kan för det mesta gå och handla ensam, och vara säker på att inte bli förföljd eller trakasserad. 

Inom forskningen finns numera ett fält som kallas för ”kritiska vithetsstudier” som är ett fält som kan anses forska om just vita privilegier. Vithetsstudierna är en utveckling av ”kritiska rasstudier” som är en forskningsinriktning som uppkom inom den amerikanska rättsforskningen. 

Vithetsnormen

Vithet – att ha vit hud och bli identifierad som vit – menar brittisk-amerikanska sociologen Ruth Frankenberg i USA och Europa är att ses som normal. Vita människor ”tillhör” och har därför vissa rättigheter medan människor som inte är vita – och det gäller även ursprungsbefolkningen – ses som ovanliga, främmande eller exotiska.

Perspektivet används såväl inom humaniora som samhällsvetenskap, i olika former av kvalitativa analyser. 

Ylva Habel, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap på Södertörns högskola, beskriver hur kritisk vithetsteori har ”utkristalliserats från ett mångvetenskapligt fält av antikolonialt, antirasistiskt, feministiskt, crip-studies-orienterat, postkolonialt, queer-teoretiskt och intersektionellt tänkande. Gemensamt för dessa perspektiv är att de granskar den normbildning som alltsedan upplysningstiden har utnämnt den vite mannen till måttstock för mänskligheten.” 

Försvinnande litet fält i Sverige

I Sverige har ämnet ingen egen position inom universiteten och det finns bara ett mindre antal forskare som arbetar med vithetsteori som perspektiv när de analyserar omvärlden. Det finns heller nästan inga kurser som explicit handlar om vithetsteori. Man får ingen träff på Universitets- och högskolerådets samlingsplats för alla tillgängliga kurser om man söker på vithet. 

Uppmärksamheten i medierna kan dock ge sken av att området är större. En kurs på Karlstad universitet hösten 2020 har fått offentlig kritik för att den handlar om kritiska rasstudier. I litteraturlistan finns vithetsstudier listade. Ledarskribenter på bland annat Ystad Allehanda, UNT och Corren har till och med jämfört kursen med rasbiologiska institutet från 1920-talet.  

En forskare i Sverige som arbetar med kritisk vithetsteori är Katarina Mattsson. Hon är docent i genusvetenskap på Södertörns högskola och började intressera sig för kritisk vithetsteori i början av 2000-talet. 

– Jag började i kritisk forskning kring rasism och studerade bilden av dom andra i olika sammanhang och skrev bland annat om vardagsrasism. Efter ett tag började föreställningarna om svenskhet i det material jag studerade skava lite för mig – jag började känna att det var något vi tappar bort här. 

Katarina Mattsson började studera kopplingen mellan svenskhet och vithet:  

– Jag letade efter perspektiv där man kunde sätta det normerande under lupp. Då hittade jag kritiska vithetsstudier och kände att perspektivet bidrar med något viktigt. Det var då ett fåtal forskare i Sverige som skrev om vithet i en svensk kontext, till exempel professorn i kulturgeografi Mekonnen Tesfahuney och docenten i socialt arbete Lena Sawyer.  

Blond, blåögd, vit – så rasifieras svenskheten

Katarina Mattsson inledde ett projekt tillsammans med Katarina Pettersson om skönhetstävlingen Fröken Sverige och hur den beskrevs på 1940-talet. De såg hur det blonda blåögda återkom hela tiden. 

– Vid en första anblick kanske man inte ser att det finns rasföreställningar. Det talas om duktiga flickor som är ambitiösa, vill något med sina liv och som är vackra. Men kommentarerna dyker snabbt upp om blond och blåögd, om ”svensk typ” eller ”nordisk typ”. Skönhetsidealen konstrueras kring vithet.

Även i samhällsdebatten finns återkommande en idé om ett svenskt utseende och ett icke-svenskt utseende, konstaterar Katarina Mattsson. Som när media beskriver ett brott och vi får veta att förövaren hade ett ”svenskt” eller ett ”icke-svenskt” utseende. 

– Då menar de ju egentligen vit eller icke-vit. Det går tillbaka till en föreställning om svensken som blond och blåögd.

I sin avhandling ”Black and Swedish” i antropologi på University of California Santa Cruz har Lena Sawyer blottlagt hur svenskheten är rasifierad med utgångspunkt i unga afro-svenskars erfarenheter av att bli exkluderade från en nationell tillhörighet. Sawyers avhandling bygger på hennes studier av Sverige i mitten av 1990-talet. Hon beskriver bland annat hur svenskar inte använder begreppet ras, särskilt inte i officiella dokument, men hur allmänheten använder begrepp som svensk och invandrare i betydelsen vit och icke-vit.

Efter henne kom docenten i sociologi Catrin Lundströms avhandling ”Svenska Latinas: ras, klass och kön i svenskhetens geografi” om hur unga svenska kvinnor med rötter i Latinamerika förhåller sig till sin svenskhet. Samt docenten i interkulturell pedagogik Tobias Hübinettes arbeten kring utlandsadopterade.

Vad rasifiering betyder

Rasifiering innebär att en människa kategoriseras utifrån sitt utseende. Även grupper, städer och yrken kan rasifieras och på så vis fyllas med mening kopplad till socialt konstruerad ras eller etnicitet. Professor Irene Molina, som är forskningsledare för Centrum för mångvetenskaplig forskning i Uppsala, har till exempel beskrivit etnisk boendesegregation som att stadsdelar rasifieras.

Litteraturvetaren Therese Svensson skriver att rasifiera innebär att tillskriva någonting betydelser som har med ras att göra, på samma sätt som att köna innebär att fylla det med mening kopplad till kön. 

Hon påpekar att även vita rasifieras: ”Vit är ingenting man föds till, det är någonting man blir, bland annat genom att ens kropp tillskrivs betydelser kopplade till ras. Författaren Toni Morrison har också uppmanat antirasistiska forskare att inte endast studera rasism i relation till den underprivilegierade situationen, utan också i relation till den privilegierade. Kritiska vithetsstudier undersöker hur vithet skapas inom olika områden, och det går inte att bortse ifrån att ras är ett nödvändigt begrepp för att förstå även vitifierade människors kroppslighet i en kolonial värld.”

Svenssons avhandling ”Vithetens koagulerade hjärta. Om avkoloniserande läsningars möjlighet” är den första avhandlingen som bygger på vithetsteori inom ämnet litteraturvetenskap. I den analyserar hon Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, Herrar av Ludvig Nordström och Astarte av Karin Boye.

En motsvarande analys, men av svensk film, har tidigare gjorts av Hynek Pallas i avhandlingen ”Vithet i svensk spelfilm 1989–2010” där han analyserar 33 filmer utifrån ett vithetsteoretiskt, men också intersektionellt perspektiv.

Vit här är inte samma som vit där

Vithet är också ett område inom turismforskningen. Katarina Mattsson har bland annat följt svenska turister till Sydafrika där de velat uppleva ”det riktiga Afrika”. 

Katarina Mattsson breddar synen på vithet med att beskriva hur svenska turister på besök i Sydafrika inte känner igen sig i den vithet som finns där, och att det skaver för dem. Det är den kontextuella dimensionen, vithet får olika betydelse på olika platser med olika historia.

Men trots att vitheten inte är densamma i olika delar av världen kan vita människor ändå åka mellan olika kontexter och få fördelar av att vara vit. 

– Det finns ett system som skyddar den vita kroppen, som ger fördelar till den som reser med en vit kropp. Motsvarande finns inte för människor med svarta eller bruna kroppar, som ofta inte ens har möjlighet att resa på säkra lagliga sätt. 

Ett perspektiv som kan kombineras med andra

I dag används vithetsperspektiv av allt fler forskare och studenter, men också inom politisk aktivism. Ordet vithetsnorm fanns till och med bland listan på nyord 2015. Katarina Mattsson berättar att trots att det inte finns många svenska forskare inom vithetsteorin så finns intresset bland studenter som gärna vill använda vithetsteori i uppsatsskrivandet, hon ser det inom genusvetenskap men också i lärarutbildningen.

– Jag ser också hur vithetsteorin har påverkat samhällsdebatten. Rasifierade ungdomar har fått möjlighet att sätta ord på hur rasismen verkar på dem. Det här helt avgörande för självkänslan att förstå att det inte är mig det är fel på, utan att det finns en norm som säger att jag är fel. Det spelar stor roll. 

– Vi märker det när vi möter studenter. Det är inte första gången de hör talas om vithetsnormer och vi hjälper dem att ställa frågor till olika material och bidra med ett teoretiskt perspektiv. 

Katarina Mattsson tycker det är viktigt att lyfta fram skillnaden mellan den politiska debatten där sanningar ibland behöver slås fast, och undervisningen där hon försöker få studenterna att ha en utforskande ingång. 

– Det är ett stort missförstånd att vi kritiska forskare inte skulle arbeta med utforskande frågor – av att ta reda på hur saker fungerar. I den ideologiska debatten är man mer tvärsäker i sina uttalanden.

Hon tycker också det är viktigt att påpeka att vithetsteorin inte ger hela bilden.

– Inget perspektiv ger hela bilden, inte genusteorin, och inte heller om man studerar klass eller sexualitet. När man kombinerar perspektiven blir vår bild av verkligheten mer komplex. Och det är ju vad intersektionalitet handlar om, att tillföra flera perspektiv. 

– När vi kombinerar perspektiven får vi syn på olika dimensioner. Den som bara studerar genusrelationer ser att män är överordnade, men om vi lägger till ett vithetsperspektiv blir det mycket mer komplext. Det finns flera sådana studier där forskare visat att vitheten, inte minst i den internationella sfären, övertrumfar genus, så att vita kvinnor kan inta en helt annan position på grund av sin vithet, till exempel när de reser.  

I ett hav av vithet

I Sverige har Sara Ahmed, som tidigare var professor i Race and cultural studies vid University of London, blivit mycket läst, främst genom att ett urval av hennes texter översatts till svenska. Antologin ”Vithetens hegemoni” kom på svenska 2011. Sara Ahmed är också hedersdoktor vid Malmö universitet.

Ahmed är från början litteraturvetare men rör sig främst inom den gren inom filosofin som kallas fenomenologi, det vill säga läran om det som visar sig för medvetandet. Trots att hon ses som betydelsefull för vithetsforskningen är hon inte självklart positiv till den. Hon oroar sig för att det ska göra att vita människor återigen kommer i fokus, till och med när det handlar om rasism. Hon skriver också om hur vitheten ofta beskrivs som osynlig – men det gäller ju bara för den som är vit. I essän Vithetens fenomologi beskriver hon i stället hur det känns att befinna sig i ett hav av vithet. Vithetsstudier handlar därför om ”att göra det som redan är synligt, synligt på ett annat vis”.

I Vithetsförklaringar skriver Ahmed: ”Det har blivit vanligt att framställa vitheten som osynlig, som det osedda eller det omarkerade, som en icke-färg, som den närvarande frånvaron eller den dolda referenten mot vilken alla andra färger blir avvikelser (Frankenberg 1993, Dyer 1997). Men vitheten är naturligtvis bara osynlig för den som besitter den. För den som inte gör det är det inte svårt att se vitheten; den verkar till och med vara överallt.” 

Vill du läsa mer om forskning? Alla Faktalabbets texter hittar du här.

KÄLLOR:

Ahmed, Sara: Vithetens hegemoni. Tankekraft (2011)

Dyer, Richard: White, Essays on race and culture. Routledge (1997)


Frankenberg, Ruth: White Women, Race Matters: The Social Construction of Whiteness. University of Minnesota Press (1993)

Hörnfeldt, Helena, Hübinette, Tobias och Rosales, Leon, eds.: Om ras och vithet i det samtida Sverige. Mångkulturellt centrum (2012)

Mattsson, Katarina: Turistisk vithet och begäret till den andra. Tankekraft (2016) 

Morrison, Toni: Mörkt spel. Vithet och den litterära fantasin (1993)