[node:title]

År 1991 bildades Karlskrona skins. Året därpå anslöt sig gruppen till idén om den väpnade vita revolutionen och bildade en lokal avdelning av Vitt ariskt motstånd (VAM). En tonåring vid namn Anders Högström trädde fram som gruppens ledare. Verksamheten tog fart genom upprepad skadegörelse av den judiska kyrkogården i Karlskrona, korsbränningar, inbrott hos vapenföreningar och militära mobiliseringsförråd samt stöld av sprängämnen från vägbyggen.

Inspirerades av svensk 1930-tals nazism

VAM-aktivisternas kriminella verksamhet gick dock inte som de hade tänkt sig. Flera av de ledande personerna dömdes för bland annat olaga intrång, olaga vapeninnehav och olaga innehav av sprängämne. Efter att de avtjänat sina straff hade en ny tanke väckts, de skulle skapa en ny nationalsocialistisk organisation som jobbade på det lokala planet. De gav ut ett flygblad där de kallade sig Sveriges Nationalsocialistiska Parti. Gruppen menade att de skulle ta vid där den forne nazistledaren Birger Furugård hade slutat 1936.

Under våren 1994 formerade Sveriges Nationalsocialistiska Parti om sig och i maj grundades NSF. Grundarna var två personer från Karlskrona och två från Lessebo. I partiets reviderade historieskrivning hävdas det att NSF grundades den 8 augusti 1994. Tidsförskjutningen var symbolisk. Om partiet skulle ha grundats den åttonde augusti skulle det skrivas ut 8/8 som i sin tur symboliserar bokstäverna HH (Heil Hitler).

Vit makt-rörelsen hade tidigare varit omgärdad av stort hemlighetsmakeri. Nu började NSF i stället att marknadsföra sig öppet och använda medier som en kanal för att nå ut med sitt budskap.

Spreds över landet

I december 1995 grundades partiets första lokalavdelningar. Först i Trelleborg, sedan i rask takt Helsingborg, Haninge och Karlshamn. Organisationen som nu växte fram var totalt toppstyrd. Alla beslut som togs skulle gå via ledningen i Karlskrona och samtliga lokala avdelningsledare skulle svära en trohetsed till organisationen och ledaren Anders Högström.

År 1999 beslutade NSF att starta upp en kampanj. En kampanj som skulle komma att bli den mest långlivade i partiets historia, Gårdsfonden. Tanken var att NSF skulle samla in 300 000 kronor för att köpa en lokal där partiverksamheten kunde bedrivas.

Hösten 1999 gick Anders Högström ut i medier och meddelade att han lämnade nazismen. Högströms avhopp ledde till stora problem för NSF. Partiet hade lyft fram Anders Högström som ”Sveriges enda hopp”. Partiet hade till och med kallat sig ”Högströms frihetsrörelse”. Efter Anders Högströms avhopp förmådde inte partiet hitta en ny ledare som kunde axla hans uppdrag. En riksledning sattes in i väntan på en lämplig kandidat, ett tillstånd som blev permanent. Personer som ingått i riksledningen är bland andra Anders Ärleskog, Björn Björkqvist och Daniel Höglund.

Mötesplats för nazister

År 2004 lyckades NSF med hjälp av ledaren från den nazistiska och paramilitära gruppen Legion Wasa köpa ett före detta spinneri i Tråvad i Vara kommun. Tomten omfattade 6 000 kvadratmeter och gården kom att fungera som en mötesplats för NSF:s medlemmar. Flera spelningar anordnandes på gården innan den julen 2005 utsattes för ett brandattentat. Efter attentatet upphörde aktiviteterna på gården och 2006 såldes den till Vara kommun, som ville bli av med nazistfästet.

Efter kraftiga interna stridigheter splittrades Nationaldemokraterna försommaren 2004. Detta var inte NSF sena med att utnyttja. Partiet lyckades rekrytera flera centralpersoner från den mest radikala falangen av Nationaldemokraterna. Det innebar inte bara ett medlemsuppsving utan också nya arbetsmetoder. Åtskilliga kampanjer började drivas och NSF:s gatuaktivism ökade kraftigt. Vissa förändringar kunde skönjas i propagandan och under en kortare period tonades judehatet ner och partiet inriktade sig mer på rashat.

Ville frige förintelseförnekare

Efter valet 2006 avstannade aktiviteterna en kortare period för att under våren 2007 återigen sätta fart och det med en enorm aktivitet. Hur märkligt det än kan låta, så startade NSF en kampanj för yttrandefriheten. Partiet menar att yttrandefriheten är hotad, bland annat genom lagen om hets mot folkgrupp. Under våren och sommaren spreds närmare en halv miljon flygblad. Kampanjen avslutades i Stockholm den 7 juli, med en manifestation för förintelseförnekaren Ernst Zündels frigivning.

Den 22 november 2008 meddelades det på ett internt möte att NSF med omedelbar verkan kommer att upphöra och att ett nytt parti bildats under namnet Folkfronten. Det hela skedde under stort hemlighetsmakeri och endast ett fåtal inom partiet kände till beslutet att NSF skulle läggas ned. Ledningen hade dock tidigare aviserat i ett internt medlemsutskick ”att ett viktigt tillkännagivande [kommer] att meddelas vilket gör mötet betydande för framtiden.”

Eftersom antifascister blockerade Folkfrontens möjligheter att ställa upp i val genom att registrera partinamnet innan partiet själv hunnit göra det, bytte man efter ett år namn till Svenskarnas parti. 

Vid nedläggningen var NSF Sveriges största nazistiska organisation, med hundratals medlemmar.

”Skydda den nordiska rasen”

Nationalsocialistisk front stod för en klassisk nationalsocialism med antidemokrati, antisemitism och rasbiologi på agendan.

En av grundstenarna inom nationalsocialismen är principen att människor är indelade efter vissa raser och att den så kallade vita ariska rasen är överlägsen de andra. Enligt nationalsocialismen är det också farligt att blanda raserna och de ska därför hållas isär. Så här skrev NSF om rasbiologi i sitt punktprogram:

”Viktiga vidtaganden av rasbiologiska skyddsåtgärder för att säkra den nordiska rasens andliga och biologiska sundhet. Därmed upprättande av en statlig raskontroll. Obligatorisk undervisning i rasbiologi och rashygien samt befrämjande av en sund kroppskultur.” 

NSF tog en konsekvent ställning mot demokratin och uppgav att de istället vill ha en annan typ av styre. Samhället ska byggas på så kallade korporationer, att personer från varje skrå ska vara med och påverka utvecklingen inom deras yrkesområde. NSF preciserade aldrig hur dessa representanter skulle väljas och om det skulle finnas kvar allmänna val eftersom de vänder sig mot ”parlamentarismen”.

På hemsidan uppgav de hur de ville att Sverige skulle styras:

”Införandet av ett folkstyre enligt den nordiska ledar- och ansvarsprincipen, med en regering bestående av inom de olika yrkeskategorierna valda sakkunniga representanter, som enbart skall verka för folket och fosterlandets välbehag.”

Fanatiska judehatare

För NSF fanns det en förklaring till alla problem – judarna. Partiet präglades av en nästan fanatisk antisemitism.

”Judefrågan löper som en röd tråd genom alla betydelsefulla politiska skeenden i vår samtid”, skrev en aktivist från NSF på partiets nätsida. Sanningen är att partiet sedan det grundades 1994 varit närmast sjukligt fixerat vid idén om den stora judiska konspirationen. Nästan alla skeenden i samhället förstods och tolkades av partiet som att judar låg bakom. I NSF:s propaganda och skrifter blandades 1930-talets rasbiologiska tankegods med mer moderna antisionistiska budskap.

År 2000 gav NSF ut den nazistiska skriften Judefrågan i nyutgåva. Skriften, som är skriven av Oscar Landahl och gavs ut första gången 1933, är grovt antisemitisk. Förordet i NSF:s version är skrivet av partiets dåvarande talesman, Björn Björkqvist. Han menade att judarna har kontroll över såväl ekonomi som medier och därmed närmast obegränsad makt.

Den amerikanske akademikern Kevin MacDonald fick under åren allt större betydelse för hur NSF tolkar världen. MacDonald driver tesen att judarna har fyra egenskaper som påverkar deras handlande. Dessa egenskaper, som han kallar för ”karaktärsdrag”, är etnocentrism, intelligens, psykologisk intensitet och aggressivitet. Framför allt var det begreppet etnocentrism som NSF använde sig av för att förklara ”den judiska konspirationen”. MacDonald menar att den judiska sammanhållningen är nedärvd och starkare än de själva förstår. Han skriver: ”Judar återskapar judiska sociala strukturer var de än befinner sig, även då de är fullständigt omedvetna om att de gör så.”

NSF menade att judar agerar utifrån att de tillhör denna judiska gemenskap. Det innebär att om det finns judar på två olika sidor av till exempel en politisk konflikt, så tolkar NSF det som bara ett taktiskt drag.

Hetsade mot homosexuella

En annan viktig ingrediens i NSF:s antisemitism är den så kallade historierevisionismen. Historierevisionister har satt i system att förringa eller helt förneka massmorden av judar under Hitlerregimen. Förutom att ifrågasätta etablerade fakta om vad som hände under Förintelsen så menade NSF att judar i dag använder sig av Förintelsen för sin egen ekonomiska och politiska vinning.

Homofobin genomsyrade partiet och HBTQ-personer pekades ut som ett hot mot kärnfamiljen och samhället. Bland annat kunde man på NSF:s webbplats läsa:

”En familj ska alltid bygga på naturlig grund. Därför är vi motståndare till att homosexuella ska kunna ingå partnerskap liksom adoptera barn. Homosexualitet ska inte heller uppmuntras så som idag sker. Ingen ska tvingas se homosexualitet i media eller på våra gator.” 

Även islamofobin och afrofobin fanns ständigt närvarande i partiets propaganda, bland annat agiterade NSF mot moskébyggen. Men oftast tog det sig uttryck i form av ren rasbiologi som i Simon Lindbergs tal vid Folkets marsch i Stockholm 2008:

”Kanske är det bara tillfälligheter som avgör att svarta ofta är känsligare för kyla än vita, kanske är det bara tillfälligheter att svarta generellt sätt springer fortare än vita. Eller att vita människor uppfunnit och utvecklat alla de saker som vi tar för givet i dag. Att nästan alla stora utforskare, uppfinnare, konstnärer, författare är av det som jag kallar den vita eller nordiska rasen är kanske bara slumpmässigt. Leonardo da Vinci, han kunde lika gärna ha varit svart, likaså Alfred Nobel, Richard Wagner eller varför inte Peter Forsberg. Det behövs inte särskilt mycket logisk eftertanke för att förstå att mina kritiker har fullständigt fel.”

Ställde upp i val

Under våren 2002 tillkännagav NSF att de skulle ställa upp i kommunvalet i Karlskrona. Beslutet var inte helt oproblematiskt. Partiets mest aktiva avdelning i skånska Klippan hade på ett tidigt stadium meddelat sitt intresse av delta i valet. NSF:s riksledning valde att neka Klippan-avdelningen att kandidera till fullmäktige, eftersom de ansåg att de inte hade resurser nog för att driva valrörelser i båda kommunerna. Beslutet kom att bli ödesdigert och innebar slutet för partiets mest framgångsrika lokalavdelning.

När NSF drog igång sin valrörelse i Karlskrona tog de hjälp av tyska nazister som agerade vakter och funktionärer. Partiet var aktivt och flera demonstrationer och flygbladsutdelningar anordnades. När valresultatet väl kom visade det sig att 208 (0,5 procent) karlskroniter valt att lägga sin röst på nazisterna, samtidigt som 1 336 (3,3 procent) personer röstade på Sverigedemokraterna.

År 2006 valde partiet att kandidera i sex olika kommuner och även i riksdagsvalet. Valrörelsen kom att bli den mest aktiva för nazisterna sedan andra världskriget och nazistiska manifestationer skedde så gott som varje helg från maj 2006 tills valet var över. Resultatet var, räknat i röster, som väntat. Det blev inga kommunala mandat och antalet riksdagsröster slutade på strax över 1 400. Men för NSF var det trots allt en framgång. Medlemsantalet ökade och partiet nådde ut med sitt budskap till fler personer än vanligt.

Internationella samarbeten

År 1998 lanserades tidningen Nordisk framtid efter ett möte i Helsingborg. Projektet var ett samarbete mellan NSF, Danmarks Nationalsocialistiske Bevægelse (DNSB), Norges Nasjonalsosialistiske Bevegelse (NNSB) och Blood and Honour Scandinavia. Den lilla tidningen var ett ambitiöst försök att skapa en gemensam plattform för den nordiska nationalsocialismen. Men kontakterna mellan grupperna fanns där sedan tidigare.

En av de första utländska organisationerna som NSF etablerade kontakt med var den danska nazistorganisationen DNSB. År 1997 fick partiet en inbjudan från danskarna där de erbjöds att komma till DNSB:s hus i Greve. När NSF-styrelsen senare rapporterade om mötet med de nyvunna danska vännerna i partitidningen Den sanna nationalsocialisten berättade man hänfört om DNSB:s lokal och radiokanal. ”Att vi snart är i deras sits är ingen omöjlighet” förklarade de optimistiskt.

Det nordiska samarbetet bestod bland annat i att arrangera Hessmarschen i Danmark 1997. Men framför allt handlade det om att besöka varandras aktiviteter. NSF deltog under slutet av 1990-talet i en rad arrangemang hos sina danska vänner i DNSB.

Med tiden dog det formella nordiska samarbetet ut. NSF fortsatte dock att upprätthålla kontakten med DNSB som var att betrakta som ett systerparti till NSF.

Efter det var NSF:s internationella kontakter snarare av informell karaktär. I samband med valrörelsen 2002 tog partiet hjälp av tyska nazister som fungerade som skyddsstyrka vid partiets manifestationer. De internationella kontakterna bestod sen främst av tillfälliga besök på demonstrationer i andra länder eller besök av internationella gästtalare vid partiets manifestationer.

Hyllade nazistmartyr

En augustidag 1996 samlades hundratals nazister i Trollhättan för att hedra minnet av en av naziströrelsens största martyrer, Rudolf Hess. Demonstrationen hade initierats av fängelseorganisationen Gula Korset. Men när demonstranterna hade samlats var avsaknaden av en demonstrationsledning tydlig. Allmänt kaos rådde och de enda som förmådde ta kontroll över situationen var NSF:s aktivister. Sju av aktivisterna tog plats på en lastzon på Trollhättans station, klädda i partiets uniform sträckte de sina högerarmar och skrek ”Sieg Heil”. Framför dem stod ett par hundra nazister, som ivrigt svarade med viftande högerarmar och tyska slagord.

De sju aktivisterna dömdes senare för hets mot folkgrupp, vilket gav dem en martyrstatus i vit makt-rörelsen. Bilder på dem spreds via media över hela landet och det blev ett uppsving med medlemsansökningar till organisationen. Lokalavdelningar började växta upp som svampar ur marken. NSF hade nu etablerat sig som det seriösa organiserade nazistiska alternativet.

Polismördare som medlemmar

Sedan NSF grundandes hade medlemsantalet ständigt ökat och nya lokalavdelningar bildats. Trenden höll i sig fram till skotten i Malexander den 28 maj 1999, då två poliser sköts till döds efter de följt efter en grupp bankrånare. Det visade sig snart att två av de tre nazister som utförde morden var medlemmar i NSF. Situationen för partiet förvärrades ytterligare eftersom en av dem, krigsförbrytaren Jackie Arklöv, delvis härstammade från Liberia och enligt partiets egna rasideologiska föreställningar egentligen borde setts som ”rasfrämling”.

NSF tog offentligt avstånd från morden, men skadan var redan skedd. Flera av partiets aktivister sade upp sina medlemskap och ännu fler valde att inte förnya sitt medlemskap när det gick ut inför nästa år. Det var framför allt tre anledningar som låg till grund för medlemsflykten. För det första så ansåg vissa att det gått för långt när organisationens medlemmar mördade poliser. Andra tyckte tvärtom att NSF agerade fel när de tog avstånd från polismördarna. Den tredje kategorin som lämnade partiet var besvikna över att en person med afrikanskt påbrå tillåtits vara medlem i en organisation som förespråkade rasbiologi.

Åtalades för terrorbrott

Att NSF:s medlemmar och aktivister förekommer i brottsregistret är snarare regel än undantag. Listan kan göras lång. Bland dem som varit eller är medlemmar finns personer som är dömda för mord på homosexuella, invandrare och poliser. Hyllandet av våld och militant kamp bland medlemmarna ter sig uppenbart när man studerar deras brottsregister. Några som vurmat för en militant strategi var ledaren för partiet i Västerås och en annan medlem. De bestämde sig för att föra en alternativ kamp.

I januari 2005 åtalades de för terroristbrott, efter att de utfört massiv skadegörelse för miljonbelopp. I polisundersökningen framkom det att de skrivit ett manifest, Revolution i välfärdsstaten. Manifestet bestod av ett femstegsprogram. Första punkten var skadegörelse mot kommunala lokaler och i det sista steget skulle självmordsbombare sättas in mot nazisternas motståndare. Före och under rättegången tog NSF offentligt avstånd från dessa metoder.

Aktivisterna friades från terrormisstankar, men dömdes för skadegörelsen.

Stormade RFSL:s lokal

Under 2006 stormade flera aktivister från NSF i Kristianstad RFSL:s lokaler där det ordnats en visning av melodifestivalen. I tumultet så misshandlades flera personer som uppehöll sig i RFSL:s lokal. I april 2008 fastställde Hovrätten Simon Lindbergs straff till tre månaders fängelse för skadegörelse, medhjälp till misshandel och medhjälp till olaga hot.

År 2006 hade Nationalsocialistisk front en konflikt med arrangörsgruppen Salemfonden och Info 14, som arrangerade Salemmarschen. Åren 2006 och 2007 valde NSF att utebli från demonstrationen.