Kommunala bidrag finansierade VAM

Publicerad 2003-04-17

(Expo nr 3-1996) I förra numret skrev Expo om den knapphändiga redovisning av skinheadprojektet för åren 1993–1995 som Fryshuset lämnat till Samordningskansliet för brottsförebyggande åtgärder. Sedan dess har Expo genom en initierad källa fått ta del av andra dokument om Fryshusets skinheadprojekt. Samtidigt som terrorgruppen Vitt Ariskt Motstånd (VAM) byggdes upp under våren och sommaren 1991 erhöll ledande aktivister i nätverket regelbundna arvoden från kommunala bidrag.

Våren 1988 fick Sthlm Skins en lokal i form av två byggbodar i anslutning till Fryshuset på Södermalm. Öppnandet av skinheadlokalen hade föregåtts av bråk mellan skinheads och andra ungdomsgrupper. Affärsidkare i Gamla stan klagade på att skinheads skrämde bort turisterna. Hösten 1990 brände en skinnskalle ner byggbodarna, och verksamheten flyttade in till själva fastigheten.

Fryshusets skinheadlokal
Under hela tiden som Fryshusets projekt pågått har skinheads varit inblandade i olika våldsamma incidenter. Dessa kulminerade våren 1995 med ett antal uppmärksammade våldsdåd, däribland den grova misshandeln av Aftonbladets vaktmästare Christer Dyrwoold. Vid nyåret 1996 stängdes skinheadlokalen efter att Fryshusets skinheadprojekt hade utsatts för svidande kritik av både politiker och massmedia.

Jämfört med andra ungdomsgrupper har skinheads hela tiden haft det förspänt i form av sociala bidrag och ekonomisk uppmuntran. Under 1988 och 1989 stöttades verksamheten ekonomiskt av socialförvaltningen. Mellan 1990–1995 byggde Fryshusets skinheadverksamhet på ekonomiska bidrag från kommunala Samordningskansliet för brottsförebyggande åtgärder (SBÅ).

Vikingaskepp och konserter

Budgetåret 1993 beviljades 150 000 kronor till att täcka lokalens hyreskostnader. 1994 erhöll skinheadprojektet hela 310 000 kronor inklusive bidrag från Allmänna arvsfonden. Bidragen täckte förutom hyreskostnader bland annat byggandet av ett vikingaskepp. 1995 beviljade sbå 200 000 kronor i bidrag för att bland annat kunna arrangera en vit makt-konsert varje månad.

Under slutet av 1980-talet radikaliserades skinheadrörelsen. En ultramilitant strömning som hämtade inspiration från den amerikanska terroristgruppen The Order kom att dominera hela skinheadkulturen. Idéerna formulerades av den militanta nazitidningen Storm, som började ges ut 1990. Runt tidningen växte ett våldsfixerat rasrevolutionärt nätverk fram som fått namnet Storms Nätverk.

Nätverket bestod huvudsakligen av unga politiskt medvetna och ledande skinheads i de större städerna. I Stockholm bildades gruppen Unga Nationalsocialister (UNS), som de genom sitt slagord, VAM – Vitt Ariskt Motstånd, i massmedia kom att kallas.

Den 11 april 1991 genomförde fyra skinheads ett inbrott på polisstationen i Lidingö och tog med sig ett antal Sig Sauer-pistoler. Inbrottet blev upptakten till VAM:s »raskrig« och följdes under åren 1991–1993 av ett antal bankrån, vapenstölder och inbrott i militära mobiliseringsförråd.

Vid denna tid uppgick antalet skinheads i Stockholm till ett hundratal personer, vilka i stort sett var identiska med föreningen Sthlm Skins i Fryshuset skinheadlokal. I praktiken innebar det att samtliga vam-aktivister som senare kom att dömas för en rad grova brott mer eller mindre »växte upp« under Carlbergs överinseende på Fryshuset.

Den 30 november 1991 samlades drygt 400 sverigedemokrater och nazister vid Slussen i Stockholm för att marschera mot Kungsträdgården, där 5 000 antirasister väntade. Polisen fruktade allvarliga sammanstötningar och ledde istället nazidemonstrationen till Riddarholmen, där den beordrades att upplösas. Resultatet blev omfattande kravaller mellan nazister och polis i Gamla stan och på Riddarholmen. Bråken fortsatte fram på småtimmarna.

I tumultet fanns ett antal norska nazister som rest till Stockholm för att visa fanan och härja på gatorna tillsammans med sina svenska meningsfränder. Ungefär hälften av norrmännen omhändertogs av polisen innan kvällen var över. En av norrmännen var dock inte nazist utan »Agent Jakob«, en infiltratör som med norska säpo:s goda minne infiltrerade norska skinhead- och nazigrupper.

VAM:s högkvarter

Norrmännen åkte tidigt på kvällen till Fryshuset där kvällens fältslag planerades. För Agent Jakob rådde ingen som helst tvekan om att skinheadlokalen fungerade som vam:s högkvarter, vilket han även vittnade om offentligt när han framträdde några veckor senare.

I februari 1992 gick Anders Carlberg till motattack:

»Att peka ut våra lokaler som VAM:s högkvarter är idiotiskt, och jag fattar inte att man kan göra ett sådant påhopp.« (Expressen 10 februari 1992).

Besök av kungen

I februari fick skinheadlokalen besök av kungen som kastade pil med skinnskallarna och blev fotograferad under VAM:s fana. Flera invandrarföreningar kritiserade kungen för besöket, och återigen tvingades Carlberg bemöta anklagelsen att skinheadlokalen var VAM:s högkvarter:

»Fryshuset står för så mycket gott. Det måste sättas i relation till det.« (Expressen 16 februari 1992).

De dokument Expo har kommit över ger en helt annan bild av vad som pågick i Fryshusets skinheadlokal under VAM-åren 1991–1993. Budgeten för skinheadprojektet uppgick 1991 till 425 000 kronor varav 150 000 användes till hyra och ombyggnad, 50 000 till inredning, 50 000 till olika verksamheter och 175 000 till arvoden.

Det handlar som synes inte om dramatiska summor, men det är summor som vanliga ungdomsgrupper som söker bidrag till ungdomshus inte ens fantiserar om.

1991 bestod styrelsen för föreningen Sthlm Skins på Fryshusets av nio personer: Stefan (ordförande) Torbjörn (vice ordförande), Hans (sekreterare) och Elisabet (kassör). Som ledamöter fungerade Roger, Erik, Roine, Robert och Sebastian.

Flera av styrelsemedlemmarna hade långa kriminalregister bakom sig. Fyra av dessa skulle inom loppet av två år som vam-aktivister dömas för grova brott.

Två halvtidsanställda

Våren och sommaren 1991 var Roger, Erik, Stefan, Elisabet och Torbjörn halvtidsanställda av Fryshuset under olika sexmånadersperioder för en sammanlagd kostnad på 175 000 kronor. Av Sthlm Skins styrelseledamöter kom Stefan, Roine, Erik och Robert att dömas för olika vam-aktioner.

Avsikten med kommunens satsning på Fryshusets skinheadprojekt var säkerligen god – att hålla ett gäng bråkstakar borta från Gamla stan – men undfallenhet och ovilja att se verkligheten i vitögat innebar att kommunen i verkligheten finansierade uppbyggnaden av ett rasrevolutionärt nätverk.

Medan VAM:s raskrig pågick för fullt stöttades flera av dess nyckelaktivister med lokal och verksamhet och i vissa fall till och med arvoden.

Ingen seriös granskning

Under samma period hävdade flera personer med insikt i sammanhangen att VAM:s verksamhet styrdes från Fryshuset. Däremot var det svårt att kunna leda påståendet i bevis, och de som borde ha kunnat lägga fram fakta, som Anders Carlberg, gick istället ut i massmedia och avfärdade alla påståenden som »osakliga påhopp«. Någon seriös granskning av kopplingen mellan nazistiska bankrånare och Fryshusets skinheadförening genomfördes aldrig.

Naivt eller inte; i detta perspektiv är Fryshusets skinheadprojekt ett politiskt och moraliskt haveri där inte bara Carlberg utan även politikerna i stadshuset bär ansvaret. Resultatet blev att landets nazister kunde bygga upp en politisk terrorgrupp som i sin tur lagt grunden till den mångdubbelt större rörelse som ställer till problem idag.

© Expo 1996
Expo

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA