Hatets politik

Publicerad 2015-09-06

SÖNDAGSKRÖNIKA. Flyktingkrisen handlar inte bara om att säkerställa säkra vägar för flyktingar till Europa. Den handlar om vilket Europa vi vill ha. Mer öppenhet och pluralism eller ett Europa präglat av idéer som tidigare lagt vår del av världen i ruiner.

Det är en bild som är omöjlig att värja sig ifrån. Tre-årige Alan Kurdis livlösa kropp, frusen och stel och övergiven, vid en medelhavsstrand i Turkiet. Bilden är en brutal illustration över Europas misslyckade mottagande av flyktingar och en insyn i flyktingskapets umbäranden och risker.

Bilden, som i veckan spreds över världen, har fått oerhörda reaktioner. Den har väckt en tyst opinion som nu sätter press på politiken att stå upp för en human och generös flyktingpolitik.
Hur uthållig den är är svårt att förutspå. Men en sak är säker, den behövs.

Under de senaste åren har den radikalnationalistiska och flyktingfientliga opinionen flyttat fram sina positioner. Från fanatiska fotsoldater i kommentarsfälten till politiker i slips och kostym. Deras mantra har tagit sig allt närmare den etablerade debatten. Nationen i är sönderfall på grund invandringen, den politiska korrekta eliten tystar sina motståndare och flyktingarna måste stoppas vid gränsen.

En av rösterna är Julia Caesar. Med sina böcker och välformulerade artiklar har hon fått en hög status i den nationalistiska nätgemenskapen. Julia Caesars popularitet hänger bland annat ihop med att hon skriver under pseudonym. Hon är en tidigare journalist, nu en desertör som lämnat den politiska korrekta propagandaapparaten för att istället välta kulisserna och visa folket sanningen.

I veckan kom det fram vem hon egentligen är. Barbro Jöberger, en tidigare DN-journalist. I den intensiva debatt som uppstod både före och efter avslöjandet presenterades Julia Caesar som en näthatare.
Det finns hat i hennes texter, mot styrande politiker och mot minoriteter.
Hat som i en intensiv känsla av olust inför det man hatar, som leder till ett begär att skada eller intetgöra det.

Men Julia Ceasar och många med henne är mer än hatare. De sprider en hel ideologisk världsbild.
För dem har hatet kapslats in och fått motivera ett sätt att se på världen.
Så när Julia Caesar får etiketten näthatare riskerar vi att missa att hon och många andra faktiskt också står för en idé om hur samhället ser ut, och hur det ska förändras.

Det gör att vi i värsta fall underskattar kraften i de budskap som kan kanalisera hat mot minoriteter. Och att vi riskerar att inte se kunna se igenom budskapen när de formuleras för att vinna politisk legitimitet.

För det har extremhögern förstått.
Vi hatar ingen, kan den fanatiske nationalsocialisten deklarera. Vi älskar bara vår ras.
Vi är inte emot invandrarna, vi är emot invandringspolitiken.
Eller som Sverigedemokraternas argument att det är bättre att hjälpa flyktingarna i närområdet.

Det är ju självklart inte så att Sverigedemokraterna satt sig ner och funderat på hur vi på bästa sätt organiserar Europas flyktingpolitik, med flyktingarnas bästa för ögonen.
Sverigedemokraterna vill inte ha invandring från Mellanöstern och Afrika. För i partiets värld är människor där så fundamentalt olika den svenska majoritetsbefolkningen att vi inte kommer kunna leva tillsammans.
Hur formulerar SD då en politik som går ut på att vissa inte är välkomna? De säger att de bryr sig om dem.

Det är det vi ser på flera ställen runt om i Europa just nu. Motståndet mot att Europa ska visa öppenhet och solidaritet i den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget bygger många gånger på idén om att vissa människor inte har här att göra. Den har stöd i delar av Europas befolkning, eldas på av personer Julia Caesar och förs fram av politiker som lärt sig att paketera sitt budskap.

För den som tvekar så är det bara att läsa igenom IRM:s sammanställning av SD-sfärens reaktioner på den senaste veckans debatt om flyktingkrisen.

Erik Almqvist, tidigare riksdagsledamoten för Sverigedemokraterna som tvingades avgå i samband med järnrörsskandalen, men som sedan fortsatte jobba i hemlighet med SD:s medieprojekt Samtiden, skrev exempelvis så här om flyktingkaoset i Ungern:

"Jag säger som Pippi: Det var kul när ni kom men ännu roligare när ni gick."

Så enkelt är det.
Vissa ska inte får vara här.
Det är hatets politik med politisk finess.

Just nu är den akuta frågan att hitta lösningar så att de som vill ta sig till Europa för att sina asylskäl prövade ska kunna göra det utan att riskera livet. Men i förlängningen är frågan större än så. Den handlar om vilket Europa vill vill ha. Ett Europa som drivs mot en idé om pluralism och öppenhet eller ett Europa med stängda gränser präglat av de idéer som under förra århundradet förvandlade vår egen del av världen till ruiner.
Daniel Poohl

Hovrätten fastställer dom – nazister attackerade polis

Attacken vid Medborgarplatsen. Hovrätten fastställer tingsrättens fängelsedom mot en 23-årig aktivist i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. Han döms för sin roll i samband med att en grupp nazister gick till samlad attack mot polis.

Greps med tio kilo dynamit – hyllade NMR på nätet

Tre män i Göteborg häktades på måndagen av Göteborgs tingsrätt för bland annat förberedelse för allmänfarlig ödeläggelse. En av dem har ett flerårigt förflutet i bland annat Nordiska motståndsrörelsen – och hyllade dem på Facebook så sent som för en månad sedan.

SD-riksdagsmannen: Jag stödjer al-Assad

De båda sverigedemokratiska riksdagsmännen har uppgett att de förhåller sig neutrala till regimen under sin resa i Syrien. Men nya uppgifter som Expo tagit del av ger anledning att ifrågasätta om detta verkligen stämmer.

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA