kaplan

Foto: Fredrik Hjerling

Kaplan-drevets beska eftersmak

Publicerad 2016-04-19

ANALYS. Kritik mot makthavare, oberoende av vilka, är oerhört viktigt. Men lika viktigt är det att kunna ha förmågan att se när kritiken flyter samman med antimuslimska föreställningar som reproduceras i det offentliga samtalet.

Mehmet Kaplan lämnar alltså sitt uppdrag som bostadsminister efter en mycket turbulent vecka.

Motiveringen under måndagens presskonferens la snarare skulden på diskussionen som uppkommit kring Kaplan, än om vederbörande gjort sig skyldig till något fel genom att till exempel befinna sig på samma middag som högerextrema Grå vargarna.

Statsministerns budskap var att det är bilden av Kaplan som är problematisk och inte vad han faktiskt gjort sig skyldig till.

Att en minister både har meningsmotståndare och fräna kritiker i olika politiska kretsar är en självklar del av yrket. Det är förstås bara i sin ordning att politiker som har ett förtroendeuppdrag granskas och kritiseras för hur dem hanterar sitt ämbete.

Kritiken som framförts mot Kaplan har varit motiverad och angelägen. En minister måste kunna lämna en rimlig förklaring till varför man omger sig med antidemokratiska och tvivelaktiga islamistiska organisationer om så bara för bara en kväll.

Att dessutom jämföra staten Israels ockupationspolitik med Förintelsen av judar är en mycket problematisk historisk analogi som förminskar nazisternas brott och antyder att judar har ett ansvar för den israeliska politiken.

Det står politiska motståndare fritt att tycka att Kaplan är en usel minister av olika anledningar. Må vara undermålig bostadspolitik, omdömeslösa uttalanden eller problematiska middagssällskap.

Problemet är alltså inte kritiken av vad Kaplan faktiskt har gjort.

Problemet är de insinuationer och de tvärsäkra anklagelserna som tangerar förhatliga antimuslimska tankefigurer som följt med i drevet. Föreställningen om muslimer som blidkar sin omgivning, men som i själva verket har en dold agenda.

Kaplan har länge tillskrivits epitetet islamist med en dold agenda. När det stod klart att han skulle få jobbet som bostadsminister skrev socialdemokraten Nalin Pekgul en debattartikel i Dagens Industri (141010) där hon anklagar honom för att ha en islamistisk agenda och att utnämningen av honom till bostadsminister sänder en signal om att islamisterna har det svenska etablissemangets stöd.

Några dagar senare stämmer Aje Carlbom in i Pekguls kritik. I Dagens samhälle (141014) hävdar han att Kaplans kontakter inom det muslimska civilsamhället är nöjda med att han utnämnts till minister och spekulerar i huruvida Kaplan egentligen har en religiös agenda.

Runt samma tid skriver den borgerliga debattören Rebecca Weidemo Uvell om bostadsministern i ett kritiskt blogginlägg (141014) förehavanden och avslutar retoriskt med frågan "har vi en islamist i regeringen?"

Den gångna veckans diskussion om Kaplan har kantats av liknande uttryck. I Expressen (160417) lyckas man med konststycket att vitmåla den antimuslimska debattören Mohamed Eddie Omar när han intervjuas om Kaplan. Omar uppges ha bett om ursäkt för, vad reportern kallar, sina "antisionistiska" uttalanden. I själva verket har han gjort en hisnande resa från att både vara en radikal islamist och förintelseförnekande antisemit till att numera vara en uppskattad röst i den antimuslimska miljön.

Han skriver återkommande för Det goda samhället och sverigedemokratiska Samtiden. I intervjun anklagar Omar den avgående ministern för att ha en dold agenda eftersom han inte tydligt deklarerat var han står i olika frågor som rör islam. Enligt Omar har Kaplan fört det svenska folket bakom ljuset.

Expressen ger alltså en minst sagt dubiös figur som Omar legitimitet och utrymme att fritt spekulera om Kaplans dolda agenda.

Även liberalernas Gulan Avci kommenterade Kaplans avgång i Aftonbladet (160418) genom att hänvisa till den ökade radikaliseringen. Staten måste stå upp för de värderingar och lagar samhället vilar på. Att låta Kaplan sitta kvar i regeringen hade inneburit en "säkerhetsrisk" eftersom extremistiska organisationer (oklart vilka) genom Kaplan skulle ha fått en väg in i regeringen, enligt Avci.

Kaplan framställs alltså som en trojansk häst som infiltrerat regeringen för att driva en dold agenda.

I en debattartikel på Expressen (160418) ställer sig kulturskribenten Negar Josephi frågandes till vad Kaplan överhuvudtaget gjorde i en svensk regering. Hon berättar om förtrycket hon fick uppleva i Iran. "De gick igenom alla rum. Jag hörde att min mor var förtvivlad. De kom in i mitt och min brors sovrum och riktade sina vapen mot oss. Det här minnet, från Iran 1982, brukar komma tillbaka när jag ser Mehmet Kaplan i medier. Vad gör den här människan i en svensk regering?".

En svensk politiker från Miljöpartiet får Josephi att tänka på den islamistiska regimens våld i Iran.

Det råder alltså inget tvivel om att Kaplan haft många belackare som vittrat blod den senaste veckan. Återigen, mycket av den kritik som framförts mot Kaplan vid flera tillfällen under hans politiska karriär är befogad. Men vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Det går inte att frikoppla diskussionen om den avgående ministern från de antimuslimska tongångar som också präglat den. Föreställningar om muslimers "dolda agendor" kommer inte ur ett vakuum. De går i linje med högerextrem propaganda som syftar att sprida konspirationen om att muslimernas kollektiva mål är att islamisera Europa.

Epitetet islamist används dessutom alldeles för lättvindigt i debatten. Det är inte längre förbehållet personer som har det uttalade målet att sammanföra religion och politik genom att grunda ett samhälle som vilar på islam.

Det är inte bara det faktum att han firade Ramadan med bland annat Grå vargarna, eller uttryckt sig omdömeslöst, som är beklämmande för många. Åsikter om Kaplans "dolda agenda" har funnits så länge han har varit minister. Långt innan den senaste veckans avslöjanden. Långt innan han slutligen fick lämna sin post.

För det är inte bara vad Kaplan faktiskt har gjort sig skyldig till som varit i fokus för en del kritiker. Det är hans engagemang i det muslimska civilsamhället. Det är hans självaste identitet.

Kritik mot makthavare, oberoende av vilka, är oerhört viktigt. Men lika viktigt är det att kunna ha förmågan att se när kritiken flyter samman med antimuslimska föreställningar som reproduceras i det offentliga samtalet.
Bilan Osman, Elias Tuffaha

"Lasermannen" inför rätta för ouppklarat mord

John Ausonius, även känd som "Lasermannen", står inför rätta i Tyskland för ett mord 1992. Ausonius nekar till brottet.

Brandbomber vid judiskt kapell i Malmö

Brandbomber har hittats vid ett judiskt kapell i Malmö. Polisen rubricerar händelsen som försök till mordbrand. Det rapporterar Sveriges radio.

Här är de anhållna för attacken i Göteborg

De tre personer som sitter anhållna för brandattacken mot synagogan i Göteborg i lördags är 18, 20 och 21 år gamla. Minst en av dem har på sociala medier uttryckt stöd för en demonstration mot att USA erkänt Jerusalem som huvudstad i Israel.

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA