080516_led_muslimhat.jpg\

Okej i Sverige? Utsatthet, trakasserier och hot mot muslimer är en brutal verklighet som inte kan förnekas. I stället bör debatten om detta fenomen fortsätta.
FOTO: Expo

Sluta blunda för muslimhat

Publicerad 2008-05-16

För två nummer sedan satte vi fokus på de skenande antimuslimska stämnin-garna i Europa. Vi granskade grupperna som står bakom den islamofobiska idéproduktionen och vi berättade om hur antimuslimska budskap effektivt sprids via bloggar och hemsidor.

Vi ville visa att vad man än tycker om begreppet islamofobi och vad man än anser om hatets bakomliggande orsaker så finns det där. Precis som antisemitismen, homofobin, afrofobin och antiziganismen.
Hat är hat är hat.
Trodde vi.

Under de senaste månaderna har debatten om islamofobi tagit fart. I tv, seminarier och framför allt i Dagens Nyheters kulturdel har en livlig diskussion förts mellan debattörer från så gott som alla politiska läger. Det är en nödvändig debatt. Men med tanke på vilka åsikter som framförts finns det anledning att oroas.

Begreppet islamofobi har beskrivits som ett skrämselord som klistras på dem som egentligen bara vill kritisera islam. Röster har också höjts för att påvisa att begreppet islamofobi inte lyckas ringa in de antimuslimska idéerna.

Visst, islamofobi är kanske inte det mest precisa begreppet. Men det är knappast antisemitism eller homofobi heller. Islamofobi är dock ett etablerat begrepp som beskriver en idévärld där muslimer klumpas samman till en enhetlig grupp och tillskrivs negativa egenskaper.
Det är ett begrepp som finns tillgängligt för att beskriva den våg av antimuslimska stämningar som drar över Europa, ett Europa där islamkritiker knappast blir tystade. Tvärtom. Det är allt annat än tyst i debatten om islams plats i Europa. Och de som kritiserar islam är långt ifrån portförbjudna från detta samtal. De stängs inte ute. Hur mycket de antimuslimska propagandisterna än vill få oss att tro det så pågår ingen mörkläggning.

Vad som däremot sker är att den islamofobiska föreställningsvärlden just i detta nu tar form. Bilder, myter och idéer vävs samman, sprids och reproduceras. Detta av såväl marginaliserade extrema politiska grupper som högt uppsatta politiker, journalister och professorer.
Att vara noggrann med definitioner i detta ideologiska virrvarr är givetvis viktigt, men det innebär inte att muslimers utsatthet kan ignoreras eller trivialiseras. Utsattheten, trakasserierna och hoten är i allra högsta grad brutal verklighet och att blunda för det är att ge sitt tysta godkännande åt de antimuslimska stämningarnas fortsatta utbredning.

Det är lockande att jämföra islamofobin med antisemitismen. Genom att betrakta islamofobin utifrån samma förklaringsmodeller som hjälper oss att identifiera antisemitism kan vi öka förståelsen för de antimuslimska idéerna. Men jämförelsen ger inte hela bilden. Den är också riskabel.
Genom att påstå att islamofobin har tagit antisemitismens plats förminskas och bagatelliseras antijudiska idéer och uttryck.
Hat är hat är hat.

Homofobin, antisemitismen, afrofobin, antiziganismen och islamofobin existerar parallellt. De har sina egna förklaringsmodeller och förtjänar sin egen plats i media och i forskningen.

Låt diskussionen om islamofobin fortsätta. Den är nödvändig i ett Europa där vi självgott ursäktar fördomar, hets och trakasserier med hycklande propåer om yttrandefrihet och demokrati.

Men låt den inte ske på någon annan utsatt grupps bekostnad.

Publicerad: Expo 2-08
Daniel Poohl

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA