Misogyni mobiliserar extremister

De flesta har lätt att känna igen det högljudda kvinnohatet, det explicit våldsamma eller sexualiserande. Men ett mer lågintensivt bakgrundsbrus är också närvarande, föreställningar och uttryck som vi kan prata om med hjälp av begreppet misogyni. Bruset är svårare att bemöta eller ifrågasätta – och på samhällsnivå har vi i hög grad lärt oss att filtrera bort det. Det kan alltså tillåtas passera obemärkt.

Särskilt svårt är det när föraktet mot kvinnor formuleras som omsorg om familjen. Som kritik av ”woke”. Som biologisk realism, självförbättring, tradition eller samhällsanalys. Eller som ett bekymrat påstående om att jämställdheten kanske gått lite för långt. 

Varje antifeminist, mansrättsaktivist och konservativ kärnfamiljsivrare drivs inte av ett öppet hat för kvinnor, ändå lyckas de samlas kring samma grundläggande idé: att kvinnors frigörelse har kostat män, familjen, nationen eller hela civilisationen alldeles för mycket. Och faktum är att negativa attityder gentemot kvinnor och kvinnors rättigheter är högst närvarande och en mobiliserande faktor i de miljöer som Expo bevakar.

I Expos nya rapport Män som hatar kvinnor har vi försökt förstå och kartlägga just det. 

Rapporten behövs eftersom misogynin länge har funnits mitt i de miljöer vi kallar extremistiska, men alltför ofta behandlats som en bieffekt. Manosfärens framväxt, de tilltagande attitydskillnaderna mellan unga kvinnor och män och den allt mer explicita antifeminismen i reaktionära miljöer visar att kvinnohatet inte bara är en jargong eller provokation. 

Misogynin finns i manosfärens incelforum, där kvinnor avhumaniseras och mäns misslyckanden översätts till vrede, och bland red pill-influencers som blåser unga män genom att sälja dem kurser om hur de ska återta sin förlorade maskulinitet. I den religiösa konservatismen, där könsroller framställs som gudomlig eller naturlig ordning snarare än politik.

Den dyker upp i konspirationismen, där feminismen blir ett bevis på att en dold elit försöker undergräva samhället, och mest av allt i ytterhögern – där kvinnors roll i reproduktionen översätts till en existentiell fråga om nationens överlevnad. 

Läs mer

Gigachad eller incel – så fungerar manosfären

De vill se mannen som samhällets hjälte igen.

Miljöerna har olika språk och mål men de överlappar, lånar begrepp av varandra och förstärker varandras världsbild. De erbjuder män en enkel känslomässig förklaring: att det inte är du som är ensam, misslyckad, arg eller rädd. Det är kvinnorna och samhället som har riggats emot dig.

Därför fungerar misogynin så bra som radikaliserande kraft, och det får konsekvenser för oss alla. När den formar vilka kvinnor som vågar synas, tala och delta i offentligheten, är det ett aktivt hot mot vår demokrati.

Det mest skrämmande med kvinnohatet är alltså inte alltid hur extremt det låter. Ibland är det hur vardagligt det har blivit, hur lätt det rör sig mellan skämt, självförbättring, poddar, politik och våld. Men frågan det landar i är alltid densamma: vilka kvinnor måste tystas, kontrolleras eller bestraffas för att ordningen ska kunna återupprättas? 

Rapporten finns att läsa och ladda ner här.