Män som hatar kvinnor
Hur har misogyni blivit en drivkraft för radikalisering, extremism och demokratisk tillbakagång? Rapporten Män som hatar kvinnor kartlägger de ideologiska miljöer, digitala plattformar och politiska rörelser som sprider kvinnohat och antifeminism – och hur dessa idéer bidrar till radikalisering och våld.
Publicerad: 2026-06-09, 22:22
Lästid: 2 minuter
I Expo Insikt #1–2026 analyseras den samtida misogynins ideologiska landskap. Rapporten undersöker hur manosfären, ytterhögern, konspirationistiska miljöer och religiöst konservativa rörelser använder antifeminism och kvinnohat för att mobilisera anhängare, förklara samhällsutvecklingen och legitimera antidemokratiska idéer.
Rapporten bygger på forskning, internationella erfarenheter och Expos egen research om de miljöer som driver och sprider misogyna idéer. Kartläggningen visar hur sociala medier, influencers, forum, poddar och digitala gemenskaper fungerar som arenor där misogyna budskap normaliseras och där individer kan radikaliseras vidare till andra extremistiska miljöer. Rapporten belyser också hur kvinnohat kan fungera som en drivkraft bakom våldsbejakande extremism samt vilka konsekvenser utvecklingen får för kvinnors säkerhet, deltagande i offentligheten och demokratin i stort.
Män som hatar kvinnor ger en fördjupad förståelse för hur misogyni fungerar som politisk kraft i vår tid. Samtidigt pekar rapporten på behovet av ökad kunskap om de miljöer där kvinnohat normaliseras och de mekanismer som gör att antifeminism kan utvecklas till radikalisering, våld och demokratiskt motstånd.
Rapporten är en del av Stiftelsen Expos rapportserie Expo Insikt. Expo Insikt analyserar trender och fenomen inom svenska och internationella högerextrema och antidemokratiska politiska miljöer. Ambitionen är att gå djupare än traditionell journalistik och vara snabbare än forskningen. Rapportserien bygger på unik originalresearch, analys och rekommendationer riktade till myndigheter, civilsamhälle och andra relevanta aktörer.
Redaktör: Daniel Poohl
Texter och research: Myra Åhbeck Öhrman


