Det ovissa finska valet

Publicerad 2011-04-01

Den 17 april går finländarna till val. Utgången är oviss och risken att det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna kommer att inbjudas till en regeringskoalition påtaglig.

I flera opinionsundersökningar har över 17 procent av väljarkåren sagt att de tänker rösta på Sannfinländarna. Om det resultatet håller i sig på valdagen så har partiet lyckats att på ett närmast osannolikt sätt öka sitt stöd. I valet 2007 lade 4,1 procent av väljarna sin röst på partiet, valet dessförinnan av 1,6.

Sannfinländarna är EU-motståndare, mot samkönade äktenskap, för minskad flyktingkvot, vill införa snabbavisningar inom 24 timmar för "tydligt grundlösa ansökningar om uppehållstillstånd" och en sänkning biståndet. Dessutom vill partiet slopa den obligatoriska svenskundervisningen – en fråga som engagerar många i Finland.

Sannfinländarna är ingen klonad variant av Sverigedemokraterna och saknar den historiska barlast som SD har. Men politiskt är ändå likheterna många. Därmed skulle man från en svensk horisont kunna dra slutsatsen att Sannfinländarnas möjligheter att få en reell maktposition efter valet är ganska små. Det är en förhastad slutsats.

På torsdagen anordnade Norden i fokus ett seminarium i Stockholm där representanter från samtliga riksdagspartier, förutom Vänsterförbundet och Kristdemokraterna var på plats. Utöver De Gröna så var det inget parti som ville ge några befästelser om att de inte skulle kunna tänka sig att samregera mot partiet efter valet. Detta trots att de under seminariet var starkt kritiska till Sannfinländarna.

Svenska folkpartiets inställning kan symbolisera denna flathet. Partiet har profilerat sig tydligt mot Sannfinländarna. När jag förra året intervjuade migrationsminister Astrid Thors, från Svenska folkpartiet, var hon orolig över att Sannfinländarna skulle komma att plockas in i en kommande regeringskoalition och att den främlingsfientliga retoriken skulle adopteras av andra partierna. Enligt henne fanns det redan tydliga sådana tecken.

När riksdagsledamoten för Svenska folkpartiet, Ulla-Maj Wideroos, på torsdagens seminarium fick frågan varför de inte säger nej till en regeringssamverkan med Sannfinländarna svarade hon att hennes parti kunde tänka sig en koalition för att på så sätt kunna agera som motkraft. Den legitimitet Sannfinländarna skulle åtnjuta av en sådan överenskommelse problematiserades inte alls.

Frågan är åt vilket håll den finska politiken är på väg. Redan i dag har landet en stram migrationspolitik och problem med främlingsfientliga strömningar.

Astrid Thors uttryckte förra året att i hennes skräckvision skulle Sannfinländarna gå kraftigt framåt i valet: "Det är alltid så lätt att rasera och riva ned. Det tar mycket mer tid att bygga upp."

Nu ser den skräckvisionen ut att besannas. Men än finns det tid för de etablerade partierna att omvärdera sitt förhållningssätt till Sannfinländarna.
Anders Dalsbro

Organisationer och begrepp i artikeln

Verktyg:

Tidskriften Expo

2016/3 0,01 procent

2016/3 0,01 procent

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA
Annons: Stöd Expo genom prenumeration med autogiro