Se människorna bakom siffrorna

Sverigedemokraterna vill skaka fram extra pengar genom en omvälvande förändring av svensk migrationspolitik. Det är dags att tala om dem som får betala priset för det cyniska samhällsbygget.

Ganna Chyzhevska är 91 år gammal, synskadad och dement. Hon sökte sig till Sverige 2003 efter att hennes make dött. Här finns hennes dotter och barnbarn sedan 20 år tillbaka. Hon har inte många år kvar i livet. Och hon kommer inte att få tillbringa dem i Sverige. Enligt ett beslut i Kammarrätten ska hon utvisas till Ukraina. Ensam. Förvirrad och utan någon som tar emot henne.

Historien om Ganna har cirkulerat i media de senaste dagarna. Många är med rätta upprörda över hur den gamla kvinnan har lämnats åt sitt öde.
"Det är som att kasta min mormor utför ett stup", säger hennes barnbarn Anna Otto.

Samtidigt presenterar Sverigedemokraterna sin budget. Jimmie Åkesson lovade under onsdagens presskonferens ökade satsningar på jobben, skolan och välfärden. Framför allt vill han satsa på pensionärerna.

Satsningarna ska genomföras genom att skära ner asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent. På det sättet kommer partiet få över 106 miljarder att lägga på annat under den här mandatperioden, menar man.

Man kan diskutera Migrationsverkets hantering av Ganna Chyzhevskas ärende. Det framstår som cyniskt och kallt. Samtidigt finns en lagstiftning som myndigheterna måste förhålla sig till. Men en sak är säker. I Sverigedemokraternas Sverige skulle fler människor få dela hennes öde. Inte bara de som avvisas från Sverige utifrån dagens lagstiftning. Även de som idag får stanna skulle i partiets framtida Sverige skickas ut.

Det är märkligt. Sverigedemokraterna kan lansera omvälvande förändringar av svensk migrationspolitik utan att någon frågar hur det ska gå till, eller vem som ska betala priset.
För någon måste betala priset.
Låt oss för en stund räkna lite på konsekvenserna av Sverigedemokraternas politik.
Vi tar förra året som exempel. Då fick 36 331 personer uppehållstillstånd som anhöriga eller flyktingar, enligt Migrationsverkets statistik. 90% av dem skulle alltså ha skickats hem enligt Sverigedemokraterna. Det ger oss 3633 personer. 3633 personer som skulle få slinka genom nålsögat.
Sverigedemokraterna talar gärna om dem. De som man menar är riktiga flyktingar.

Men det är de resterande som är intressanta. De vars lidande skapar Sverigedemokraternas reformutrymme.

Till att börja med kommer Sverigedemokraterna kanske inte ens upprätthålla den lilla chimär av humanitet man har försökt bygga upp. Partiet har länge menat att man kan tänka sig att ta emot kvotflyktingar och människor som får flyktingstatus baserat på Genévekonventionen, alltså personer som flyr undan förföljelse på grund av "ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning".

Totalt handlade det 2010 om 4078 personer. Alltså fler än de 10 procenten som får plats i Sverigedemokraternas Sverige.

Sverigedemokraternas budget innebär alltså en risk att partiet går emot sin egen politik.

Hur som helst. Resten får garanterat inte komma.
Ingen anhörig till de som riskerat sina liv i kampen för demokrati och yttrandefrihet och fått skydd i Sverige.
Ingen som riskerar tortyr och dödsstraff
Ingen som blivit kär i en svensk man eller kvinna.
Ingen svensk man eller kvinna som blivit kär i någon utanför landets gränser.
Absolut ingen Ganna Chyzhevska.
Varken kärlek, frihetsdrömmar eller empati får stå i vägen för Sverigedemokraternas cyniska samhällsbygge.

Sverigedemokraterna säger att politik handlar om att prioritera. Det har de rätt i.
Men valet handlar inte om den falska konflikten mellan invandring och välfärd. Det handlar om antingen solidaritet eller ett Sverigedemokratiskt samhälle byggt på blodspengar.
Daniel Poohl

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/3 Kampen om rampljuset

2017/3 Kampen om rampljuset

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA