Sverige störst i världen på nazirock

Publicerad 2003-04-16

Sverige är störst i världen på nazistisk vit makt-musik. Av världens cirka 250 vit makt-band finns ett femtiotal i Sverige. Det är lika många som i hela USA. Det finns flera förklaringar till att Sverige blivit världens viktigaste centra för vit makt-musik.

Sverige var ett av de få länder i Europa som inte skärpte lagstiftningen mot nazismen efter krigsslutet. Sverige har därför haft stor betydelse för spridningen av all sorts nazipropaganda, däribland historierevisionistiska skrifter – det vill säga skrifter som förnekar Förintelsen – som varit förbjudna i andra länder. Musiken är bara en naturlig utveckling.

Ultima Thules förtjänst

Vit makt-musiken slog igenom på allvar i och med Ultima Thules genombrott 1993. Ganska snart bildades band på varje större ort.

Ultima Thule plöjde ner en del av inkomsterna i produktionen av andra vit makt-band med ett mer uttalat nazistiskt budskap, exempelvis Midgårds Söner, som också varit tämligen framgångsrikt. Andra hakade på och drog in mer pengar till nazirörelsen. Tidskriften Nordland, vit makt-rörelsens motsvarighet till Slitz, har till stor del finansierats av skivintäkter.

Vid sidan av skivproduktionen genererar även vit makt-konserterna inkomster. Svenska nazister har arrangerat ett stort antal konserter med upp till 700 besökare. Konserterna är propagandatillställningar, ofta med tal av naziledare, och försäljning av cd-skivor, tidskrifter och naziattiraljer.

Vit makt-skivorna innehåller ofta hets mot folkgrupp och är därmed åtalbara. Det har dessvärre varit svårt att komma åt problemet i domstolar, inte minst därför att preskriptionstiden för cd-skivor löper ut ett år efter att skivan pressats och lämnats till spridning.

För att kunna åtalas måste en textrad vara direkt kopplad till »missaktning av folkgrupp« eller förhärligande av den vita rasen. Fram till november 1996 hade endast en skiva åtalats på dessa grunder. Det var cd:n White Solidarity och låten We’re ready med den finska gruppen Mistreat. Den del av texten som åtalats lyder:

»We must stop the scum
right at the border
Niggers have no place
in our white order«

Vit makt-producenterna vet att de riskerar åtal, men har kommit på ett fiffigt sätt att mörka innehållet. Många har satt i system att byta ut känsliga ord i de texthäften som medföljer skivorna. På så sätt har Mistreat i exemplet ovan, och även gruppen Svastika i låten Hang him high, som syftar på Nelson Mandela, bytt ut ordet »nigger« mot »negative«.

Heroes in the Snow sjunger »white power«, men anger »viking power« på omslaget. Andra exempel på ord som byts ut är »jew« mot »you« och »white pride« mot »pure pride«.

Polisen har tagit hjälp av riksdagens stenografer för att analysera texterna, men även där råder oenighet om vad som egentligen sjungs.

Av elva anmälningar som Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA) gjorde ifjol har endast White Solidarity och skivbolaget Svea Musik lett till åtal. I fem fall pågår förundersökning fortfarande, medan fem fall har lagts ned.

I november åtalades ytterligare sju cd-skivor och en video som beslagtogs vid en nazikonsert utanför Uppsala i somras. På de sju skivorna är texter från 35 olika låtar åtalade. Samtliga skivor utom en, Pluton Svea, är utländska. Utgivaransvaret faller på Mattias Sundquist, vd för 88 Musik/Nordland, och Erik Blücher/Nilsen, ägare av Ragnarock Records.

Videon är producerad av NS88. Utgivaransvaret delas av Ragnarock Records samt av en 29-åring som var återförsäljare vid konserten.

CD-tryckerierna

Vid årsskiftet 1996 beslutade de svenska cd-pressarna, dcm i Stockholm, Logos i Göteborg och cd-Plant i Malmö, gemensamt att vägra trycka nazimusik. Då hade de svenska företagen redan pressat över 30 skivor med nazistiskt och rasistiskt innehåll.

Agenten Audiodisc i Stockholm har varit mellanhand för Ragnarock Records vid produktionen av fyra skivor som pressats av DADC/Sony i Österrike. Bland dessa noteras Hell Seger av Storm och samlingsskivan Skinhead legion.

–Skivorna pressades inte i någon större upplaga, mellan 500 och 1 000 exemplar vardera, vill jag minnas, säger Susanne Andersson på Audiodisc.

Hon säger vidare att samarbetet med Ragnarock varade åren 1993 till 1995, men avbröts på grund av obetalda skulder när den förre ägaren till Ragnarock Lars Magnus Westrup dog i maj 1995. Ragnarock var då skyldigt Audiodisc 20 000 kronor.

Logos har pressat två vit makt-skivor: In Hoc Signo Vinces (I detta tecken ska vi segra) av Svastika (88 Musik), och Ain't gonna die av Trueblood (Midgard Records).

Avidentifierade skivor

Av dessa saknade Trueblood identifiering både i form av företagssymbol för Logos och så kallat IFPI-nummer som samtliga cd-tryckerier använt sedan början av 1990-talet. Att en skiva saknar identifiering är ytterst ovanligt. För att helt avidentifiera en skiva krävs att man går in i matrisen – förlagan – och ändrar i datan.

CD-Plant har pressat en skiva av Ultima Thule; Once upon a time (Walzwerk Records). Den saknade både IFPI-nummer och logotyp.

DCM har pressat överlägset flest naziskivor i Sverige. Drygt hälften av dessa har avidentifierats. Det gäller följande skivor:

Ultima Thule: Vikingablod, Svea hjältar, För fäderneslandet, Vikingabalk och Nu grönskar det; Ultima Thule/Blind System: Punk was; Röde Orm: Stolt; Blind System: Fit for use (samtliga Ultima Thule Records); Samproduktionen Bully Boys/Division S (88 Musik); Midgårds Söner: Ny Tid (Ultima Thule Records) och Nordens kall (Midgårds Söner Records); Enhärjarna: Tors vrede (Last Resort Records); Pluton Svea: Genom kamp till seger (Ragnarock).

DCM-pressade skivor med logotyp omfattar följande:
Dirlewanger: 1986-90 vol 1 och 1986-90 vol 2; Sunita: Svensk frihetskamp; Heroes in the snow: That’s how it goes; Valhalla: Rock för Sverige 1; Bärsärkarna: Ode to Ian (samtliga Ragnarock Records); Division S: Attack (88 Musik); Midgårds söner: Sverige vikingaland; Bruno Hansen: I once was a member; samt samlingsskivan Swedish Thunder vol 1 (samtliga Last Resort Records); Rebelene: In the middle of nowhere (CSA Prod); Mörbyligan: Tors återkomst (Mjölner Records); Ultima Thule: Carolus Rex vol 1, Öppna landskap, Tack för hjälpen och Lejonet från Norden (Ultima Thule Records); samt Väringarna: Blågula hjältar (Ultima Thule Records).

Använder agenter

Johan Ahlgren, vd på DCM, säger att de skivor som företaget pressat uteslutande beställts via etablerade kunder, som brukar beställa helt vanligt musikmaterial. Vilka beställarna är vill han inte avslöja med hänvisning till företagshemligheter. Det kan dock antas att nazibolagen använt sig av agenter liknande Audiodisc. Johan Ahlgren uppger vidare att DCM aldrig fått i uppgift att lyssna igenom inspelningarna och kontrollera ljudkvalitén, vilket försvårat upptäckten av rasistiskt material.

Att DCM tagit bort sin logotyp på drygt hälften av skivorna antyder dock att DCM anade eller visste att det inte var vanlig skivproduktion det handlade om.

Norge

Sedan de svenska cd-tryckerierna sagt nej till nazimusiken har de nazistiska skivbolagen vänt sig utomlands.

Last Resort Records har vänt sig till Tjeckien och anlitat Grammofonove Zavodoy, ett av landets större cd-tryckerier. Det gäller skivorna This time the World av No Remorse, samt samlingsskivorna Swedish-German Friendship och Swedish Thunder vol 2.

SPE Records har pressat samlingsskivor med Ultima Thule och Midgårds Söner på det franska cd-tryckeriet SNA.

Erik Blücher / Nilsen, ägare till Ragnarock Records, har också vänt sig till sitt forna hemland Norge. Han anlitar cd-tryckeriet Eurocd/Dureco i Rjukan, en stad som ironiskt nog inte var helt obekant under andra världskriget. Precis som hos de andra cd-tryckerierna är drygt hälften av skivorna avidentifierade. Det gäller följande:

Valkyrians Väktare: Vikingakaravan; Odins Änglar: Blå-gult blod; Odalmannen: Live at Club Valhalla; och Völund smed: Runor (samtliga från Ragnarock); samt Thrudvang: Fornstora dagar (Ultima Thule Records) och Ligan: Isvakt (Ratatosk Records).

Följande skivor är identifierade med Durecos logotyp:

Heroes in the snow: Viking Power Rock’n Roll (Ragnarock); Reichsmusikkammer: Europäische Freiwillige (Rock mot kommunismen); samlingsskivan Santa was a skinhead (Svea Musik); samt Ultima Thule: Early years och Carolus Rex vol 2 (Ultima Thule Records).

Alfreds Försäljning, som distribuerar Ultima Thule och Midgårds Söner, oroas inte av att de svenska tryckerierna har sagt nej. Man har flyttat all tillverkning till Norge, där det inte finns några problem att trycka. Detta bekräftas av Durecos marknadschef Kjell Andresen, som säger att man kommer att fortsätta tryckningen av framför allt Ultima Thule. Det finns inget i deras musik som tyder på rasism och det finns inget som strider mot norsk lag, säger han. Dessutom har bandet gett honom »ett papper på att deras skivor inte innehåller rasism«.

Sony i Österrike

Om Sverige har en svag lagstiftning mot spridning av nazipropaganda så är Österrike ett exempel på det motsatta. Där är det enligt lag »förbjudet att återupprätta en nationalsocialistisk organisation eller främja uppbyggnadet av denna« och »förse medlemmarna med kampmedel, som understödjer dess mål«. Det är förbjudet att »offentligt uppmuntra, förleda till, prisa eller förhärliga« nazismens mål. I ett tillägg till lagen står det också att »den blir bestraffad, som i tryckt skrift, radio eller annat medium«, förnekar nazismens folkmord och andra förbrytelser. Överträdelse bestraffas med fängelse upp till 20 år.

Trots detta har ett stort antal nazistiska cd-skivor pressats av DADC/Sony i Österrike, däribland White Solidarity (Svea Musik), den första skiva som åtalats för hets mot folkgrupp i Sverige.

Kontakten mellan DADC och Svea Musik förmedlades av det svenska företaget Local Hero, vars ägare Joakim von Ritter anlitas som mäklare av DADC. von Ritter, vars företag har förmedlat ett flertal vit makt-skivor till Österrike, uppger att han lyssnade på texterna innan han skickade White Solidarity till pressning, men att han inte kunde höra några »Sieg heil«. Skivan pressades i 2 500 exemplar, vilket Svea Musik fick betala 56 000 kronor för.

Von Ritter säger att han måste göra skivorna av ekonomiska skäl, men påstår samtidigt att han bara fått 500-1 000 kronor per produkt.

DADC har pressat 15 vit makt-skivor, varav två har varit avidentifierade: förutom White Solidarity, en samproduktion mellan banden Freikorps och Storm.

DADC har pressat följande cd-skivor med logotyp eller IFPI-nummer:
Steelcapped Strength: Sons of Glory; Enhärjarna: The last stand; samt samlingsskivan Swedish Skins (samtliga för Last Resort Records); No Remorse: Farewell Ian Stuart och Under the Gods; samt samlingsskivorna White Pride World Wide vol 1 och vol 2 (för 88 Musik); Vit Aggression: Död åt ZOG; Brigad Wotan: Sverige i brand; samt samlingsskivorna Nordland vol 2 och vol 3 (samtliga Svea Musik); Mistreat: Faith and Fury (Ainaskin Musiiki)

Taiwan och USA

Samtliga av de sju cd-skivor som nu åtalats i Uppsala är pressade i usa eller Taiwan.

I Taiwan finns en lagstiftning mot bland annat våld på film, men ett lagförslag som även omfattar ljudframställningar väntas först om några år. Där är det företaget Ritek som pressar vit makt-skivorna. Ritek använder inte sin logotyp på någon nazistisk cd-skiva, utan endast IFPI-nummer. Att spåra utländska cd-tryckerier genom IFPI är i stort sett omöjligt eftersom numren inte är offentliga. Expos undersökning visar dock att följande skivor pressats hos Ritek:

Heimdall: Sverige vakna; Odium: Hårt mot hårt; samlingsskivan Rock för Sverige vol 2; Dead Future: I nationens tjänst; Pluton Svea: Stöveltramp; Spandau: Frihetskämpar; samt samlingsskivan E-tuna Skins (samtliga på Ragnarock Records); Reichsmusikkammer: Das III Reich I:sa; Waffen SS: Leibstandarte SS Adolf Hitler; Soldatenlieder Der Wehrmacht: Das Heer (Rock mot kommunismen); Bärsärkarna: White Covers (White Label); Heroes: Devil’s game; och Völund Smed: Varg (Fjalar Records); Landser: Republik der Strolche (NS88); Brutal Attack: Battle Anthem (Svea Musik); samt samlingsskivorna Nordland 4 (Svea Musik); Frihet Nu! (Gula Korset) och Norske Legion (Pro Patria Records)

I USA tillåter konstitutionen i stort sett alla yttringar, så länge de inte riktar hot mot en enskild individ. Samarbetet mellan svenska och amerikanska nazister är väl utbyggt. I USA finns Nordlands systertidning Resistance, vilket är en förklaring till att 88 Musik, ensamma, trycker sina skivor där.

Nimbus Manufacturing har pressat flertalet svenskproducerade vit makt-skivor. De saknar logo men har IFPI-nummer.

Kraftschlag: Nordwind; Squadron: Decade of Defiance; Involved Patriots: Another one died; No Remorse: The winning Hand; Heysel: Legion of Hate; samt samlingsskivan White Pride World Wide vol 3 (samtliga 88 Musik); Rahowa: Declaration of War och Cult of the Holy War (Resistance); samt dubbel-cd:n The Flame that never dies – Tribute to Ian Stuart (samproduktion 88 Musik/Resistance). Dessutom har Nimbus i England pressat Totenkopf: SS Totenkopf (Totenkopf Prod).

Ytterligare ett bolag, Eastern Standards, har varit inblandat i produktionen. Det gäller Final Solution: White Revolution (Viking Sounds Records) och Johnny Rebel: For Segregationists only (Sunwheel Records).

Smugglas till Tyskland

Tyskland har en betydligt hårdare lagstiftning mot nazipropaganda. Tysk lag säger att »den som sprider propagandamedel som med sitt innehåll är ämnat att fortsätta strävandena hos en nationalsocialistisk organisation, i landet eller utlandet, som lagerför, inför eller utför, kan straffas med fängelse upp till tre år«. Varje fall prövas i författningsdomstolen.

För tyska nazister har den svenska vit makt-industrin blivit allt viktigare. Även tysk nazistmusik produceras i Sverige och pressas i USA. Skivorna skickas till Sverige, för att sedan smugglas in i Tyskland. På omslaget till Kraftschlags album står angivet, på felaktig tyska, att musiken producerats för tyskspråkiga länder och att innehav av skivan är straffbelagt.

Detta är fallet med Republik der Strolche (Luffarrepubliken) av Landser. Skivan är en svensk-dansk-tysk samproduktion av NS88. Inspelningen gjordes på Erik Blüchers »Club Valhalla« i Helsingborg och pressades i två omgångar av Ritek i Taiwan. Den skeppades till Helsingborg och smugglades med skåpbil via Danmark till Tyskland. I Neuruppin utanför Berlin fastnade smugglarna, som är tyska medborgare, i en poliskontroll. 2 200 skivor från första pressningen beslagtogs. Senare greps även bandmedlemmarna i Landser, som nu väntar rättegång.

Allt fler utländska band väljer att producera sina skivor i Sverige. De tyska därför att det är förbjudet i hemlandet, de amerikanska för att det är »ordning och reda och snabba leveranser« i Sverige. Framför allt därför att det hittills varit fritt fram för nazimusik i Sverige.

Svart industri

Vit makt-musik är en lukrativ bransch, men det är svårt att ge exakta siffror på hur stora inkomster nazirörelsen gjort. Vit makt är till stor del en svart industri. Försäljningen sker ofta från hand till hand på konserter eller möten, och redovisas aldrig.

Ultima Thule, som drog igång industrin, har en unik ställning. Deras skivor har pressats i hundratusental och gett miljoninkomster. Nordland/88 Musik har dock endast redovisat en omsättning på drygt 400 000 under första verksamhetsåret.

Använder olika bolag

Ragnarock Records uppger sig vara ett handelsbolag, men finns ej registrerat hos Patentverket. Istället använder sig Blücher av företagen Grafisk Service eller Arkivet AB, som har adresser på en rad olika ställen i Helsingborg. Ragnarock beställer endast själva pressningen utomlands. Box, omslag och eventuella texthäften görs i Sverige. Under 1996 har Blücher vid fyra tillfällen beställt sammanlagt 20 000 tomma cd-boxar från återförsäljaren Logos.

Ett cd-tryckeri tar i runda tal omkring 20 kronor per skiva. Billigast är Ritek, Taiwan, som tar 7 kr. Matrisen kostar mellan 2 500-5 000 kronor. Likartade priser gäller för hela världen.

Många av cd-skivorna har en tray – den formsprutade svarta innerplasten – utformad som ett solkors. Att tillverka en matris för en tray kostar mellan 500 000 kr och en miljon.

Skivorna annonseras i Nordland för 140 kronor styck. En försäljning av 1 000 skivor ger en vinst på drygt 100 000 kronor – något mindre när försäljaren betalar skatt.

De flesta vit makt-skivorna pressas i upplagor på 1 000-2 000 exemplar – White Solidarity i 2 500 exemplar. Som betalning fick de medverkande banden några hundra skivor vardera att sälja. Många av de små produktionerna sponsras av mer framgångsrika band.

Hittills har naziproducenterna kunnat utnyttja stora kommersiella cd-tryckerier. För dem är dock inkomsterna från vit makt-musiken bara en droppe i havet. De enda som verkligen tjänar pengar på vit makt-musiken är nazirörelsen.

Peter Karlsson och Katarina Larsson
© Expo och artikelförfattarna 1996
(Expo nr 6 - 1996)
Expo

Verktyg:

Tidskriften Expo

2017/4 Infiltratören

2017/4 Infiltratören

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA