Tertatologen

Illustration: Isabel Leal Bergstrand

Rasideologen i övre Kågedalen?

Publicerad 2016-06-17

UR TIDSKRIFTEN EXPO. Kultförfattaren Nikanor Teratologen har hyllats av recensenterna men förföljts av envisa nazi-rykten. Nu kan Expo visa på en koppling mellan författaren och en av Flashbacks mest inflytelserika antisemiter.


 Expo omslag pytte
Artikeln är publicerad i Tidskriften Expo 2-2016

PRENUMERERA HÄR ...


I vintras spelades en dramatisering av romanen Äldreomsorgen i Övre Kågedalen på Turteatern i Stockholm. Det var en med rätta hyllad föreställning, en teaterinstallation där publiken vänligt slussades runt mellan olika rum av huvudrollerna Morfar och Pyret samtidigt som de spelade upp sin groteska, otäcka, våldsamma, sadistiska men också komiska historia.

Morfar och dottersonen har en sexuell relation, som både innefattar rått utnyttjande av det till tjänstvillighet tuktade barnet och kärleksfull ömsinthet. Holger Holmlund, som morfar heter, är en tyrann och mördare, en rabulist som sprutar hat mot kvinnor, judar och det mesta av vad samhället har att erbjuda efter 1945.

I Turteaterns uppsättning bar han träffsäkert en militärkeps med nazistvibbar som pryddes av ett S-märke med den socialdemokratiska rosen. För även om det finns en linje i morfars ideologiska gestaltning – en linje till höger om högern – så finns det också en slags nihilistisk sammansmältning av värden. Alltings idioti gör att nationalsocialism kan segla under socialdemokratiskt flagg eller att morfar vid något tillfälle plötsligt kallar sig folkpartist.

Så var ju pjäsen inte heller realistisk. Den var en grotesk med många rent fantastiska inslag, en slags mörk variant av det karnevaleska, där den etablerade ordningen och förhärskande värderingar vändes upp och ner. Skrattet fastnade dock ofta i halsen.

Poängen var i varje fall att läsaren inte uppfattade romanen som en direkt avbildning av verkligheten, och att Morfar knappast framträdde som en moralisk eller ideologisk ledstjärna.

En skandalsuccé

Romanen Äldreomsorgen i Övre Kågedalen är skriven av Nikanor Teratologen. Detta är givetvis en pseudonym och ganska snart efter utgivningen uppenbarades författarens egentliga identitet – en okänd ung man vid namn Niclas Lundkvist.

Romanen blev en slags skandalsuccé. Dess utbroderade, dialektalt präglade, fantasifulla språk beundrades av recensenterna, även om många av dem hade reservationer inför innehållet. Ofta noterades författarens uppenbara beläsenhet.

Sex år senare kom uppföljaren Förensligandet i det egentliga Västerbotten. Men först under det tidiga tvåtusentalet skedde Teratologen/Lundkvists egentliga litterära genombrott. Aforismsamlingen Apsefiston blev en succé, ytterligare två titlar har följt. Samtidigt har författaren skrivit andra texter, översättningar och recensioner i litterärt välrenommerade fora som BLM, Ord & Bild och Res Publica.

Nazist-rykten sedan debuten

Sedan 2007 har hans huvudforum varit Tidningen Kulturen. En nyhetstidning om kultur som profilerar sig med att publicera ett vitt spann av skribenter med skiftande ideologier och åskådningar. Numera finns tidningen bara på nätet.

Anklagelser och rykten om att Lundkvist är antisemit och svag för nazismen har följt författaren sedan debuten. Det har avfärdats som sensationslystna spekulationer och exempel på en feltolkning av texten där man sätter ett simpelt likhetstecken mellan det romanfigurerna säger och det författaren tycker och tänker.

Det hör till elementär läsförståelse att författaren inte ska förväxlas med sina litterära gestalter. Och nej, läsare av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen har lika lite skäl att sluta sig till att författaren är rasist som till att han skulle vara (folk)mördare, pedofil och våldtäktsman. Hatet och de rasistiska uttrycken kommer från Morfar, eller från Pyret som i sin tur är upplärd av Morfar. Och de är båda fiktiva karaktärer.

Samtidigt uttrycker Teratologen/Lundkvist, i andra texter än de skönlitterära, uppfattningar och hållningar som faktiskt uppvisar beröringspunkter med den ettersprutande morfadern.

Kulturskribenten

I Tidningen Kulturen skriver Niclas Lundkvist, under namnet Teratologen men stundvis med egen bylinebild, litteraturkritik och essäer. Han har en förkärlek för författare som Louis-Ferdinand Céline, Lautréamont, E. M. Cioran. Författare som influerat honom själv, och som uttrycker en mörk syn på livet och mänsklig samvaro. Ofta framgår Lundkvists syn på dagens samhälle som bestående av outhärdlig konformism och åsiktsförtryck. I en färsk text om skribenten Félix Fénéon, verksam vid förra sekelskiftet, uttrycker han det såhär:

»I tystnadens gränsmarker kan man möjligen fortfarande skriva någon rad, även i en era på bred front hemsökt av the chattering classes och deras evinnerliga "liberala", andefattiga, konsensusmjäkiga medelklass-kacklande.«

Utanför konsensus ställer sig Lundkvist exempelvis då han gillande refererar till Kevin MacDonalds bok Kritikkulturen: En evolutionär analys av judiskt engagemang i 1900-talets intellektuella och politiska rörelser i en artikel om 2007 års bokutgivning. Boken är utgiven av nynazistiska Nordiska förlaget, den är översatt av förintelseförnekaren Lars Adelskogh (författare till En tom säck kan inte stå) och MacDonald är en känd figur inom amerikanska högerextrema kretsar.

Det "judiska engagemang" som påtalas i titeln av MacDonalds bok handlar i själva verket om judisk dominans över icke-judar. Fyra skribenter invänder i ett senare nummer av Tidningen Kulturen mot Lundkvists/Teratologens positiva kritik av en bok de menar är rasistisk. Svaret blir att avfärda dem som "vilken moraliserande form av likriktningsivrande tankepolis som helst".

Vissa åsikters frihet

Fyra år senare, år 2011, recenserar Lundkvist en novellsamling utgiven av högerextrema Arktos förlag, som grundats av delvis samma personer som de bakom nu nedlagda Nordiska förlaget. Boken, Henrik Johanssons Vattnet under broarna, är "rebelliskt nationalistisk" och uttrycker ett "intressant dissidentperspektiv". Eventuella invändningar förekoms: "Tyvärr råder en förljugen och kvasimoraliskt självgod intolerans gentemot oliktänkande i krampaktigt politiskt korrekta kulturkoftekretsar."

I tidningen Kulturens texter framställer sig Lundkvist som mån om åsiktsfrihet. Men det är åsikter ur den rasideologiska miljön som han framför allt tycker är viktiga att släppa fram. Men, det visar sig att det kan finns ännu en mask som Niclas Lundkvist döljer sig bakom. Eller, om man så vill, ännu ett skikt i den lundkvistska personan – det icke-offentliga.

Besatthet av ämnet judar

År 2003 registrerades en användare under namnet Ezzelino på diskussionsforumet Flashback. Det skulle visa sig bli en flitig kommentator och skribent som till dags dato skrivit drygt 27 000 inlägg (nästan sex om dagen).

Här uttrycks en öppen, mycket grov antisemitism. Förintelseförnekande samsas med negativa föreställningar om judendomen som religion, judisk karaktär och judisk makt. De senaste åren tycks Ezzelino ha inriktat sig på att skriva om sport. Men vad gäller åren innan är det inte fel att tala om en veritabel besatthet av ämnet judar, även om annan rasism liksom sexism också förekommer.

Diskussionstrådar om judar som Ezzelino startat är: "'Förintade' judar vid makten i stalinistiska marionettstater", "'Israeliska' och 'diasporajudiska' hatkampanjer mot de skandinaviska folken", "Den rasist-judiska lusten att förinta", "Judar och knarksmuggling", "Judar och vapensmuggling", "Jude-bolsjevikiska statskupper år 1919", "Judisk-sionistiska 'intellektuella'".

»Jag har det svenska folkets bästa för ögonen och gillar inte det sammansvurna etablissemangets (inklusive den till 80% judeägda medians) hets och ringaktning mot den massinvandringskritiska folkopinionen", skriver Ezzelino i en tråd med den talande ämnestiteln "Kan inte ni nassar, som ezzelino, sluta skriva i SD-trådar?«

Mejladressen bakom flashback-kontot

Uppgifter om användare ur Flashbacks databaser har på senare år läckt i flera omgångar. Expo har samlat in delar av materialet där det bland annat funnits uppgifter om kontot Ezzelino. Det visar sig att kontot år 2003 registrerades med mejladressen [email protected]

Domänen kvisten.se ägs sedan år 2000 av HSB:s bostadsrättsförening Kvisten som består av 110 radhuslägenheter med ojämna nummer längs Kvistgatan i Skellefteå. Endast bostadsrättsinnehavare har haft tillgång till mejladresser med ändelsen @kvisten.se. Mellan år 2000 och 2005 var Niclas Lundkvist/Nikanor Teratologen skriven som boende i ett av föreningens radhus.

Hundratals svenskar heter Niclas Lundkvist med olika stavningar på för- och efternamn. Kombinationen Niclas med CL och Lundkvist med KV – en stavning både återfinns hos vår författare och i mejladressen bakom kontot Ezzelino – är dock relativt ovanlig. Endast fem personer i Sverige stavar sitt namn på det sättet. Ingen av dessa har bott i Skellefteå (åtminstone inte sedan slutet av 1990-talet). Ingen förutom Nikanor Teratologen.

Expo har under flera månader sökt Niclas Lundkvist för att få en kommentar eller förklaring till kopplingen mellan hans namn och kontot Ezzelino. Vi har ringt, skickat sms, mejlat och skickat brev via post utan att få svar.

 Teratologen Illustration: Isabel Leal Bergstrand


Niclas Lundkvist är känd för sin skygghet inför offentligheten. Trots att han är en relativt känd författare går det inte att hitta några bilder på honom (där man ser hur han ser ut) och han ger i princip aldrig intervjuer. Hans förläggare och redaktörer kommunicerar med honom via hans sambos mejladress.

I ett sista försök att ge Niclas Lundkvist möjlighet att kommentera uppgifterna och försäkra oss om att han fått information om våran publicering så valde vi att åka hem till honom och knacka på. Då ingen öppnade lämnade vi en lapp med en beskrivning av ärendet samt kontaktuppgifter. Han har inte återkommit till oss.

Även om Ezzelino, på Flashback, uppfattas som en nazist betecknar han sig inte som en sådan, "snarare radikalkonservativ" skriver han. Oavsett beteckningen ger den som ligger bakom kontot uttryck för starkt hatiska och rasistiska åsikter.

"Ett sammansvuret etablissemang"

Niclas Lundkvists skygghet inför offentligheten framstår med vetskapen om kopplingarna till Ezzelino och dennes antisemitiska föreställningar i ett annat ljus. I Ezzelinos världsbild är den offentliga debatten styrd av ett "sammansvuret etablissemang".

»De politiskt korrekta och folkfrämmande opinionsbildarna saknar all erfarenhet av att föra verkliga diskussioner där de sakligt och med verifierade faktauppgifter i ett makroperspektiv tvingas argumentera för sin dåliga sak. De avskyr i sann STASIanda även anonymiteten, dvs. svårigheten att vid debatter på ett ställe som Flashback kunna straffa dissidenter genom att utnyttja sin mediamakt till att få den oliktänkande socialt stigmatiserad, avskedad etc.« (Ur tråden "P1 morgon: Var ska debatten med de högerextrema föras?")

Exakt hur stark Ezzelinos fientlighet mot judar, och föreställning om deras makt är kan exemplifieras av följande kommentar:

»Den organiserade judenheten måste besegras om Europa ska kunna leva. Den judiska fräckheten (Chutzpahn) känner inga gränser, den europeiska motståndskraften ska inte heller låta sig begränsas av några som helst hänsyn till judaism och sionism och judiskdominerad internationell finanskapitalism.« (Ur tråden "Judar vill leda det mångkulturella samhället")

Dock förnekas det egna hatet fullständigt. Det tillskrivs i stället judar:

»Hatet gror i vanmakt och ressentiment, alltså är hat en judisk specialitet, som i prästnaturer av icke-judisk bekännelse funnit en förmåga att hävda sig. För mig som nordisk människa är hat främmande …« (Ur tråden "Stora tråden om judefrågan")

»Ingen kan väl hata mer intensivt, obarmhärtigt och ihållande än en riktigt illvillig Torah- och Talmudskadad jude?« (Ur tråden "Den rasistjudiska lusten att förinta")

Den sista kommentaren är ett exempel på ett av de centrala inslagen i antisemitism, föreställningen att judendomen som religion är särskilt grym och intolerant mot icke-judar.

Grandios personlighet

På Flashback har Ezzelino en skara beundrare som uppenbarligen uppfattar honom som en intellektuell hjälte. Som i en spegelbild av de litterära recensionerna av Teratologen prisar de Ezzelinos uttrycksförmåga och hans beläsenhet. Han framträder som en grandios personlighet och har uppenbart inflytande. Flera medlemmar uppger "Ezzelino" som en av sina främsta läromästare i antisemitism i tråden "Vilken tråd eller medlem på FB gjorde att du blev varse om judeproblemet?"

Vid ett par tillfällen nuddar Lundkvist, Teratologen och Ezzelino vid varandra. Som då Ezzelino går in i tråden "BRA bilder på morfars gravsten" (en gravsten som beskrivs i Förensligandet i det egentliga Västerbotten och har en motsvarighet i verklighetens Skellefteå) och förser läsarna med ytterligare information om hur det faktiskt ser ut på platsen – med förklaringen att han läst böckerna och gjort lite efterforskningar.

Hos författaren Nikanor Teratologen, skribenten Niclas Lundkvist och Flashback-användaren Ezzelino (som registrerats med Lundkvists namn från den bostadsrättsförening där han vid tidpunkten stod skriven) får liknande uppfattningar uttryck på motsvarande tre olika sätt.

Hånar Anne Frank

I en text i Tidningen Kulturen om den förintelseförnekande författaren Louis-Ferdinand Céline understödjer den förhållandevis städade kritikern indirekt förnekandet genom att förespråka Célines rätt "till sina minnen och sin vision av världen, hur 'kätterska' de än må uppfattas av de som makten hava, de 'goda och rättänkande'" (TK 12/6 2012).

Nätkommentatorn Ezzelino är fullständigt öppen, länkar till Faurisson och hånar Anne Frank:

»Ingen jävel har rätten att begränsa individens rätt till informationsinhämtande eller opinionsbildande. Anne Frank kan möjligen fortfarande få patetiska käringar av båda könen att grina och underkasta sig de salvelsefulla lögnerna … för en god hednisk europé var hon bara en judeflicka som dog av tyfus. Shit happens.« (Ur tråden "Judar som vill förinta yttrandefriheten").

Den skönlitterära författaren Nikanor Teratologen behöver vi inte ta på orden. Men i beskrivningen av den tortyr som till slut dödar Morfar blir denne, om än genom en narrspegel, till en martyr under den repressiva "Holocaustteologi" Ezzelino så intensivt kämpat mot på -Flashback.

"– Nu ska vi ha reda på om du ä nassist eller int.

– Jo, he kan ni ge er fan på att ja ä! skräna morfar besinningslöst.

– Å ja e stolt som Satan över nä!

– Förneka du gasningen av 600 miljoner judar? vråla Johan Westermark, sög i morfars spetskrås å skaka han som en prostatakuk.

– Hördududu, snygging, håna morfar, do enda judar som ja flådde under kriget va ena jävlar på å tända eld på sina egna fisar, å de va den enda gas ja hörde talas om, he svär vid allt som dyrt å helit är!"


Men det hjälper inte. Han utsätts för den ultimata skymfen att våldtas av kvinnor. De knipsar av honom testiklarna och bröstvårtorna, skär av kuken och kör ner den i hans mun.

Brännmärktes som kättare

Namnet Ezzelino är förmodligen hämtat från den medel-tida italienska fursten och härföraren Ezzelino da Romana. Den profilbild som används på Flashback föreställer dock Sigismondo Pandolfo Malatesta (1417–1468), även han en krigare, men också poet.

Malatesta brännmärktes som kättare och blev exkommunicerad samt till och med kanoniserad till helvetet av påven Pius II. Han anklagades för synder såsom incest och sodomi, samt var föremål för spektakulära rykten som att han skulle ha varit ansvarig för morden på två av sina hustrur.

Så flyter kulturskribenten, författaren och nätkommentatorn ihop. Vad som är litteratur och vad som är politik – och hur det kommer sig att det från en e-postadress i Niclas Lundkvists namn sprids ett oförsonligt hat mot judar – det kan bara en person svara på. Och det är Niclas Lundkvist själv.

Artikeln är publicerad i Tidskriften Expo 1-2016

PRENUMERERA HÄR ...

Charlotte Wiberg, Jonathan Leman, Mikael Färnbo. Illustration: Isabel Leal Bergstrand

Dödshotad journalists öde i Migrationsdomstolens händer

Jagas av nazister. Journalisten Niko Ago är hotad av nazistorganisationen Gyllene gryning och i Albanien utpekad som landets fiende av en tidigare president. För tre år sedan gav landstinget i Dalarna honom fristad i Sverige. Men nu vill Migrationsverket utvisa honom till Albanien och snart faller Migrationsdomstolens avgörande.

Så våldsamma är nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen

Expo har kartlagt 159 av de mest aktiva medlemmarna i Nordiska motståndsrörelsen – Sveriges största och farligaste nazistorganisation. Bara under förra året dömdes en dryg fjärdedel för vålds- eller vapenbrott. Samtidigt har flera förövare gått fria på grund av slarv i rättsväsendet. Det avslöjar Expo i kommande nummer av tidskriften.

Rikta blicken mot Skåne

Analys Niclas Nilsson. Nyligen publicerade SCB sin partisympatiundersökning. Sverigedemokraternas har fortsatt starkt stöd i opinionen. För att förstå partiets chanser till ökat politiskt inflytande bör blicken lämna huvudstaden och snarare fästas på vad som sker ute i landets kommuner i detta nu. Inte minst nere i söder.

Tidskriften Expo

2016/3 0,01 procent

2016/3 0,01 procent

Annons: Till levandehistoria.se
Annons: till Byggnads
Annons: till SKMA
Annons: Stöd Expo genom prenumeration med autogiro