Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Vi vet sedan tidigare att Sverigedemokraterna är ett utsatt parti. Enligt Säkerhetspolisens rapport Hot mot förtroendevalda utsätts partiet för omfattande och systematiska hot från den så kallade autonoma miljön. SÄPO konstaterar dessutom att flera av partiets företrädare har utsatts för våld. Radioprogrammet Kaliber gjorde 2009 sammanställning av våldet och trakasserierna som drabbat partiet sedan 2006. Det visade sig att partiet utsatts för 21 fall av hot och vandalisering och 14 fall av våld mot enskilda personer
i partiet.

Våldet och trakasserierna har fortsatt även i den här valrörelsen. I lördags var det David von Arnolds tur att bli ett offer i den ständigt pågående våldskampanjen som Sverigedemokraterna utsätts för.

Dådet mot David von Arnold utmärker sig. Det är enligt partiet det grövsta som någonsin drabbat en sverigedemokrat.

Det är så vedervärdigt, fegt och overkligt samvetslöst att det nästan känns överflödigt att understryka allvaret i dådet.
Just därför är det ändå nödvändigt. Politiskt våld måste fördömas. Det får inte förbises eller förminskas, oavsett vem som drabbas.

Sverigedemokraterna är upprörda över att inte tillräckligt många fördömande röster har hörts efter attacken. Det har de all rätt att vara. Det finns förmodligen en rädsla att ge attacken "för" stor uppmärksamhet bland partiets motståndare och media. Med största sannolikhet skulle mycket uppmärksamhet kring attacken gynna Sverigedemokraterna nu i valrörelsens slutskede. Men den här typen av händelser måste och ska bedömas bortom sådana prioriteringar. Om det gynnar Sverigedemokraterna eller inte är ointressant. Frågan vi måste ställa oss är; vad är det som gynnas av att man håller tyst? Vi vet alla svaret på det. I tystnaden får våldet och trakasserierna breda ut sig.
En sådan tystnad kan vara ödesdiger.
För Sverigedemokraterna och för hela det demokratiska samhället.