Regeringskansliet fortsätter samarbetet med Sheraton

Diana Nyman från Romska rådet i Göteborg ingick i referensgruppen till Vitboken om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. I tisdags deltog hon i ett panelsamtal om Vitboken och sina erfarenheter av förtrycket mot romer. Hon hade bjudits in av regeringskansliet och bokats in på hotell Sheraton i Stockholm. När hon skulle äta sin frukost på hotellet stoppades hon av personal. Hon tvingades lämna frukostmatsalen och trots att hon kunde visa att hon var gäst fick hon inte äta sin frukost med de andra gästerna. Istället anvisade personalen henne en plats i lobbyn. Integrationsminister Erik Ullenhag fördömde i tisdags händelsen och förklarade att affärsförbindelserna med Sheraton skulle ses över.

– Diana Nyman vittnade om hur hon behandlats på ett sätt som inte är acceptabelt. Regeringskansliet har avtal med Sheraton så därför har vi kontaktat Sheraton och vi ser över affärsförbindelserna. Vi ska inte vara i en situation där vi hyr hotellrum och köper in tjänster ifall det finns diskriminering, sa Ullenhag.

Regeringskansliet har ett ramavtal med Sheraton som Kammarkollegiet tagit fram och ansvarar för. Avtalet var 2013 värt 5,6 miljoner kronor. Ingela Mildton-Patzelt, handläggare på Kammarkollegiet säger att avtalet med Sheraton inte kommer att sägas upp.

– Vi har gjort den bedömningen i det här fallet att vi inte
kommer att häva avtalet. Det vi har gjort nu är att prata med hotellet och vi har begärt in deras handlingsplaner för arbetet mot diskriminering.

Agneeta Anderson som är chef för statens inköpscentral på Kammarkollegiet säger att de kommer att gå igenom Sheratons rutiner och försäkra sig om att Sheraton arbetar för att säkerställa att inte fler personer diskrimineras.

Det är de enda åtgärderna som Kammarkollegiet kan vidta enligt ramavtalet. I avtalet finns en antidiskrimineringsklausul. Om Sheraton inte uppfyller klausulen kan Kammarkollegiet ställa krav på böter. Det är dock frågan om ett lågt vite, 1000 kronor per avvikelse och maximalt 3000 kronor per år.

För att Kammarkollegiet ska ha rätt att säga upp avtalet krävs att Sheraton gjort sig skyldig till allvarliga brister. I ramavtalet framgår ingenstans att brister i förhållande till antidiskrimineringsklausulen kan vara en "hävningsgrund", alltså skäl till att säga upp avtalet.

Anna Ekberg, enhetschef för enheten för Upphandlings- och avtalsjuridik vid avdelningen Statens Inköpscentral på Kammarkollegiet, säger att för att de ska kunna åberopa "hävningsgrund" för brott mot diskrimineringsklausulen så måste motparten dömas för diskriminering i domstol.

I ramavtalet står det att Kammarkollegiet har rätt att avbryta avtalet med omedelbar verkan, men att det då krävs att Sheraton gjort sig skyldig till allvarliga brister vid tre tillfällen under loppet av sex månader.

– Det handlar då om brister som vi påtalat och som man ska rätta till inom trettio dagar. Det här finns till för att motparten inte ska reagera i sista stund för att behålla avtalet. Det är sant att det då gäller tre tillfällen för att avtalet ska kunna hävas, säger Ekberg.

Innebär det att det krävs tre diskrimineringsdomar för att säga upp ett avtal?

– Nej, en dom räcker.

Paul Lappalainen, som inte vill uttala sig om det enskilda fallet om diskrimineringen av Diana Nyman, säger att han har svårt att se hur en uppsägning av ett avtal som det med Sheraton kan komma i fråga.

- Enligt min tolkning av ramavtalet är det svårt att hävda att man får häva det, eftersom det inte har klarlagts i avtalet att diskriminering är en hävningsgrund. Vill man ha en hållbar rätt att häva ett avtal på grund av diskriminering, är det min uppfattning att detta tydligt bör framgå i avtalet.

Lappalainen menar att diskrimineringsklausulen är skriven på ett sådant sätt att den riskerar att motverka sitt eget syfte.

– Paragrafen är olyckligt formulerad. Syftet med den antidiskrimineringsförordning som togs fram 2006 var att bidra till efterlevnad av diskrimineringslagen. Jag har svårt att se hur den här paragrafen skulle leda till detta. Man har i ett avtal som kan vara värt miljoner skrivit in ett maximalt vite på 3000 kronor per år.

Paul Lappalainen utredde 2005 strukturell diskriminering i Sverige på uppdrag av den dåvarande regeringen. I utredningen Det blågula glashuset föreslog han hur en antidiskrimineringsklausul skulle se ut vid statens offentliga upphandlingar.

– I mitt förslag är det tydligt att om man bryter mot diskrimineringslagen, eller inte levererar underlag som visar hur man lever upp till lagens krav, ska avtalet kunna hävas, alltså sägas upp. På så vis lever man också upp till det förebyggande syftet.

– När den enda tydliga påföljdsmöjligheten är ett begränsat avtalsvite, kan antidiskrimineringsparagrafen till och med motverka sitt eget syfte. Risken är att den uppfattas endast som en symbolhandling.

Är det så du tolkar den här paragrafen?

– Ja, det är vad jag ser när jag läser paragrafen. När det saknas en tydlig möjlighet till en rejäl reaktion när man bryter mot ett sådant här villkor, har jag svårt att tro att leverantörer kommer att ägna mycket tid åt att fundera hur klausulen ska efterlevas.

Daniel Vergara