Hedersvåldets offer sviks av de som säger sig värna dem

För ungefär en vecka sedan anordnade föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime en galakväll i Göteborg. Syftet var att uppmärksamma våld och förtryck mot unga flickor och kvinnor i Sverige.

Kvällen till ära bjöds politiker, musiker och talare in. Däribland Devin Rexvid - doktorand vid Institutionen för socialt arbete - som förra året i en artikel på SVD hävdade att begreppet islamofobi "används av islamister och västerländska islamofiler" för att även tysta "legitim" kritik mot islam. Den andra gästen Ann Heberlein, författare och lektor i etik, har den senare tiden ägnat sitt skrivande åt att misstänkliggöra minoriteter i allmänhet, och muslimer i synnerhet. Förra året skrev hon på GP att; "vi måste tala om islam. Vi måste hantera att majoriteten av de terrordåd som drabbar oss, våra värderingar, vår frihet, ja hela vårt sätt att leva, hämtar både argument och drivkraft ur islam."

Det är inte första gången arrangemang som syftar till att uppmärksamma våld i hederns namn, samtidigt varit ett redskap för antimuslimska idéer. Det är inte heller första gången GAPF legitimerat idéer som gör gällande att det är Islam som är den bärande orsaken bakom våld i hederns namn.

Organisationens grundare, Sara Mohammad, har vid flera tillfällen hänvisat till den ökända antimuslimen Pamela Geller. Hon har på sin Facebook hävdat att "ordet islamofobi är ett ord som används som ett vapen av islamister i väst för att implementera Sharia-lagar". Och, i samma inlägg, refererat till sig själv som en "islamofob". 2015 kommenterar hon föreningen Märsta Unga Muslimers inbjudan av en antisemitisk och homofobisk föreläsare. Hon förklarar då i ett facebook-inlägg att det inte går att lita på företrädarnas ursäkt eftersom att muslimer uppfostrats till att ljuga.

När frågan om våld i hederns namn fick större uppmärksamhet under 90-talet växte sig en polemisk debatt fram. Som Yakin Ertürk, FN:s före detta speciella rapportör om våld mot kvinnor sa när hon besökte Sverige 2007, så var det offentliga samtalet mer intresserat av att diskutera varför våld i hederns namn tar sig i uttryck, istället för hur.

Forskning har vid flera tillfällen slagit fast att debatten om våld i hederns namn ofta förminskar frågan till att handla om kultur eller religion. Vilket i sin tur ger upphov till att människor med bakgrund i andra länder tvingas förhålla sig till fördomar om män som är våldsamma och förtrycker, samt invandrade kvinnor som inte är någonting annat än hjälplösa offer.

GAPF gör ett viktigt arbete för att bekämpa våld i hederns namn. Men det överskuggas av att organisationen har en förmåga att ofta trampa i klaveret. När det antyds att religion/kultur bara kan användas som en förklaring när man talar om våldet hos "De Andra" - men inte för att beskriva våld i den här delen av världen - blir det inte bara inkonsekvent. Det gör också att vissa grupper av brottsoffer upplever en dubbel utsatthet, och andra glöms bort av sociala myndigheter och rättsväsende. Eftersom att de sistnämnda inte passar in i mallen som förutbestämmer hur ett offer för våld i hederns namn ska se ut, eller vara.

Därför är det inte egentligen galakvällen i Göteborg som är själva problemet. Problemet är hur frågan om våld i hederns namn ibland tillåts slå mot samma människor man säger sig värna.