Kampanjen BSS startades 1979 av framförallt personer med rötter i dels det nazistiska Nordiska rikspartiet, dels det fascistiska Nysvenska rörelsen. Tidigare samma år hade Nysvenska rörelsens grundare Per Engdahl i sin tidning Vägen framåt formulerat förutsättningarna för en extremhöger som ville bli något större än en klubb för gamla övervintrade nazister: Tala om kultur i stället för ras, utmåla minoritetskulturer som skadliga för sammanhållningen i samhället, skyll arbetslösheten på invandringen, och odla myten om att det finns saker man ”inte får säga i det här landet”. 

Niels Mandell, veteran från Nordiska rikspartiet och grafiker, formgav och tryckte BSS klistermärken och övriga trycksaker i sitt tryckeri i Södertälje. 

Adressen på flygblad och klistermärken gick till en postbox i Malmö som tillhörde Görsta Bergqvist, på 1940-talet medlem i Sven Olov Lindholms nazistparti Svensk Socialistisk Samling och dess ungdomsförbund Nordisk ungdom. 

"Chokladbrunt blandfolk"

BSS följde inte Per Engdahls råd fullt ut, utan använde sig av grov rasistisk retorik i sin propaganda: "För varje år blir svenskarna allt färre /.../ Med kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som talar olika språk, huller om buller".

I februari 1982 arrangerade BSS sitt första torgmöte i Södertälje, och året därpå deltog man i högtidlighållandet av Karl XII:s dödsdag den 30 november i Stockholm.

Man gav ut tidningen BSS-Nytt, som sedan fick namnet Patrioten.

Grundade Sverigedemokraterna

Förkortningen BSS blev enormt spridd över landet, den klottrades på väggar och skolbänkar av ungdomar som inte nödvändigtvis kände till att det fanns en organisation med samma namn, eller att den startats av nazister, men som sympatiserade med det invandrarfientliga budskapet – eller i vart fall visste att det provocerade.

År 1987 gick en grupp av de personer som var knutna till BSS samman med det högerpopulistiska Framstegspartiets avdelning i Stockholm och bildade det högerextrema Sverigepartiet. Sammanslagningen var dock instabil, och 1988 bröt sig BSS-falangen ut och bildade istället Sverigedemokraterna.