”En farlig väg att gå”

Ett tungt allvar vilar över en sommarklädd publik den sjätte juli 2022. Solen spricker igenom en himmel som i övrigt präglas av mörka moln. Temperaturen vågar sig bara någon grad över 20. Det har gått fem timmar sedan Ing-Marie Wieselgren knivhöggs inte mer än hundra meter bort.

Centerledaren Annie Lööf gör lågmäld entré på Almedalsscenen.

– Framför allt kände jag en stor plikt. Det måste finnas en nationell samling när något så här brutalt har hänt. Nu föll lotten på mig – det var jag som skulle hålla talet.

Från scenen inleder Annie Lööf med att utlysa en tyst stund för samling och eftertanke.

– När jag mötte publiken såg jag många med tårar i ögonen som var tagna av allvaret. Då blev jag tårögd själv. Så jag tittade åt nästa håll, för jag kände att jag behövde samla mig för att kunna hålla mitt tal. Men var jag än tittade så såg jag svårt berörda personer. Jag tvingades fokusera blicken strax ovanför publiken för att kunna genomföra talet.

Annie Lööf beskriver att hon är i en slags chock senare på kvällen. Hon går till domkyrkan som ställt om sin verksamhet till en form av sorgeplats öppen för alla. Hon möter kyrkopersonal, Almedalsbesökare, Visbybor och Ing-Marie Wieselgrens medarbetare i det hon beskriver som ett naket och öppet samtal om liv, död och sårbarhet.

I efterhand visar sig infallet att packa ner två mörka plagg bland alla lättsamma sommarkläder strax innan avfärd komma till nytta. Men det finns också något kusligt i sammanträffandet att det är just hon som håller det där talet bara timmar efter attentatet. För bara några dagar senare fick hon beskedet att Theodor Engström nämnde hennes namn som måltavla när polisen höll sitt första förhör med honom.

– Jag har funderat på det – tänk om jag hade vetat det då, när jag gick upp där på Almedalsscenen.

Den nu avgående centerledaren Annie Lööf står på sitt tjänsterum i riksdagen och har just hängt upp fotografens jacka på en galge.

I veckan som gått har Annie Lööf suttit som målsägande under rättegången mot terroråtalade Theodor Engström – 33-åringen från Kalmar som planerat att ta hennes liv och som mördade överläkaren och psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren på öppen gata under årets Almedalsvecka i Visby. Annie Lööf lyfter ena axeln i en rörelse av obehag och säger att det har krupit henne under skinnet.

– De senaste veckorna har varit väldigt påfrestande. Att sitta öga mot öga med en person som kartlagt mig och haft långtgående planer på att ta mitt liv – det är klart att det påverkar mig.

Det har varit viktigt för henne att sitta med under hela rättegången. För att bearbeta det som hänt. För att förkroppsliga dem som drabbats av Engströms brottsliga handlingar.

– Gärningsmannen ska inte få sitta och titta på en tom stol – han ska tvingas se på mig.

Annie Lööfs sparsamt inredda tjänsterum i riksdagens lokaler i Gamla stan kommunicerar ordning och reda. Gula väggar, en pigg grön växt i hörnet. Den välfyllda bokhyllan – en regnbågsfärgad lagkaptensbindel bredvid en kaffemugg med ett tecknat Annie Lööf-motiv. Ett ergonomiskt, höj- och sänkbart skrivbord och lila sittmöbler på en grå heltäckningsmatta.

I Almedalen klargör centerledaren för sitt partis hållning i regeringsfrågan. ”Sverige är inte Ungern”. Det finns ingen anledning för en svensk regering att göra sig beroende av Sverigedemokraterna – ett auktoritärt och främlingsfientligt parti, säger hon. Efter valnatten var det ändå just det som hände.

– Jag känner en stor sorg och en stor bedrövelse över det. Ulf Kristersson hade ett val. Han kunde välja att samarbeta med oss, de övriga allianspartierna och över blockgränsen med Socialdemokraterna för att få ett stabilt, tryggt styre där ett parti med främlingsfientliga rötter, som dessutom har en sådan agenda i dag, inte hade haft inflytande. I stället valde han att sätta sig i en regering där SD är det största partiet i regeringsunderlaget. De tre regeringspartierna är tillsammans mindre än Socialdemokraterna. Regeringen behöver SD:s stöd i varje enskilt beslut som den här regeringen ska fatta. De blir ju nickedockor åt Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna.

I flera år har hon känt sig sviken av sina forna allianskollegor. I regeringsförhandlingarna efter valet 2018 avfärdade Moderaterna hennes krav på skrivningar om att hålla SD borta från inflytande. Den steglösa, glidande, förändringen i hur de andra partierna benämner Sverigedemokraterna. Från att gemensamt kalla SD för ett rasistiskt och främlingsfientligt parti till att behandla partiet som ett parti som alla andra.

Men det är inte bara själva samarbetet SD och regeringspartierna emellan som är ett svek, enligt den avgående centerledaren. Hon beskriver den nationalistiska ytterkantspopulism hon ser hos SD som sin absoluta motpol i politiken – och innehållet i det så kallade Tidöavtalet mycket mer långtgående än hon befarat.

– Jag trodde faktiskt inte att man skulle landa i ett avtal som var så reaktionärt. Jag är överraskad över att Moderaterna och Liberalerna lagt sig helt platt för Sverigedemokraterna. Det här är ju SD:s politik rakt av. Här har man offrat viktiga, borgerliga, humanistiska värderingar – helt enkelt för att få ett regeringsskifte. Förutom att jag tycker det är ovärdigt så är det en farlig väg att gå. Jag är både orolig och förvånad.

Annie Lööf gestikulerar stort i stolen där hon sitter. Hon blev tidigt antirasist. Redan på gymnasiet, innan hon blev medlem i Centerpartiet, gick hon med i Ungdom Mot Rasism – en organisation som bildades som en fortsättning av den statliga kampanjen ”Alla Olika Alla Lika” 1996. Förutom IFK Värnamo där hon spelade fotboll så blev det antirasistiska medlemskapet hennes första riktiga i en förening.

Under lågstadiet fick Annie Lööf många nya kompisar som kommit till Sverige på flykt från det forna Jugoslavien. Den då sjuåriga Annie Lööf förstod inte riktigt vad som hänt i världen, men några av de nya skolkamraterna kom senare att bli, och är än i dag, några av centerledarens närmaste vänner. Deras föräldrar fick jobb direkt – fina förutsättningar att integrera sig, säger hon.

De som kommer till Sverige i dag har sämre förutsättningar och värre ser det ut att bli. Tidöavtalets hårda skrivningar om att begränsa asylsökandes rättigheter, krav på att själv bekosta tolkar eller ombud och hot om att utvisas på grund av ”bristande vandel” har mött hård kritik. Regeringen och SD kallar det ett paradigmskifte. Människorättsorganisationer kallar det ett brott mot den svenska rättsordningen. För Annie Lööf är det tydligt att konsekvenserna kan bli förödande.

– Det här påverkar människor i deras vardag. Efter att Tidöavtalet presenterades har jag mött så många människor som är oroliga. De upplever att de möts av rasism som de aldrig mött tidigare. På skolan, på arbetsplatsen, i tunnelbanan. De är oroliga för sin personliga tillvaro. Kommer mitt permanenta uppehållstillstånd att bytas ut mot ett tillfälligt? Hur blir det med mina barn när de växer upp i ett sådant här samhälle? Det förtär det demokratiska samhället och samtalet. Tidösamarbetet kommer att ha stor påverkan på Sverige de kommande åren.

Hon går hårt åt sina tidigare alliansvänner och beskriver att hon är sorgsen över utvecklingen. Inte ledsen över att relationen mellan den svenska högern och Centerpartiet gått i kras – den går säkert att lappa ihop, säger hon.

– Men att anständiga partier säljer sig på det sättet för att få makt, för att släppa in SD i värmen och legitimera dem.

Tidöavtalet innehåller skrivningar om att samarbetspartierna ska ”uppträda med värdighet” gentemot varandra och ”tala respektfullt om varandras centrala företrädare”. Liberalernas partiledare Johan Pehrson fick klart för sig vad detta i praktiken innebär efter att han på ett partimöte bland annat kallade SD för en ”brun sörja” samtidigt som en reporter från Expressen fanns i rummet.

Flera ledande sverigedemokrater, bland dessa Björn Söder, upplyste Pehrson om att han måste vakta sin tunga om hans parti vill fortsätta sitta i regeringen. Liberalernas ursäkt kom med vändande post. Enligt Aftonbladets källor kom den till och med innan Expressen publicerat sin artikel, i ett SMS från Johan Pehrson till Jimmie Åkesson, då L-ledaren ska ha insett sitt misstag.

Annie Lööf tar ett annat exempel där Johan Pehrson i en duell under en partiledardebatt i riksdagen med Jimmie Åkesson tvingades backa från sitt uttalande om att SD är ett EU-kritiskt parti. Samma EU-kritik som går att läsa om på SD:s egen hemsida.

– Man förskjuter samtalet så att det blir omöjligt att kritisera uppenbara saker. Hur ser då Sverige och det här samarbetet ut om bara några år? Punkten om att man inte får rikta kritik mot varandra var väldigt viktig för Jimmie Åkesson och SD. Den gör att statsminister Ulf Kristersson nu inte kan kritisera Björn Söder eller Richard Jomshof när de uttalar sig islamofobiskt och främlingsfientligt. De har fått en friskrivningsklausul i avtalet – det är ju häpnadsväckande!

Annie Lööf meddelade den 15 september, bara dagar efter valet, att hon avgår från posten som Centerpartiets partiledare. En anledning är att hon varit ordförande i elva år. Men hatet och hoten är också en faktor. Valresultatet, som var en besvikelse för många centerpartister, är kanske en annan.

De tappade landsbygdsrösterna svider mest. Runt om i landet krävde medlemmar kort efter valnatten ledningens självrannsakan. Röster inifrån partiet höjdes som sa att fokuset på SD som politisk motståndare varit alldeles för stort.

När Annie Lööf meddelade sin avgång så föll det sig naturligt att i politikpoddar och krönikor framtidsspana om huruvida Centerpartiet kommer hålla sin tydliga gräns mot SD framöver eller byter kurs vid ledarskiftet. Ska man tro den avgående partiledaren kommer Centerpartiet inte närma sig SD.

– Det finns liksom inte en så stark rörelse i Centerpartiet för det. De värderingarna jag har burit och mina strategiska vägval är väldigt väl förankrade runt om i landet. Jag känner mig väldigt trygg med att just den positionen kommer att bestå – nämligen att hålla högerpopulismen och främlingsfientliga krafter borta. Konkret då samarbete och förhandling med Sverigedemokraterna – att hålla gränsen, som Thorbjörn Fälldin en gång sa på sjuttiotalet.

Kritiken, främst från vänstern, mot den alliansregering hon ingick i 2011–2014 har varit att det i själva verket var den som krattat manegen för Sverigedemokraternas framgång med sin politik som, enligt kritikerna, ökade klyftorna i samhället och skapade otrygghet.

Själv tecknar Annie Lööf en problembild av en värld i snabb förändring. Digitalisering, en ny arbetsmarknad – stora demografiska och strukturella förändringar – som hon säger skapar oro och gör att människor ser tillbaka i stället för att blicka framåt. Nostalgi och en otrygg samhällsförändring kan vara anledningar till att så pass många ändå väljer Sverigedemokraterna, enligt henne.

– Vi har nog misslyckats lite där. Att förmedla trygghet i förändring.

”testing twitter” blir 2008 Annie Lööfs första tweet. Hon var den första riksdagsledamoten på plattformen som då, enligt henne, var som ett fint, litet och mysigt rum. I dag är läget ett annat. Tonen är högt uppskruvad och hetsig och ytterhögern dominerar.

– De äger ju nätet och det är ganska skrämmande att se den utvecklingen.

Efter att det blev känt att centerledaren var ett tilltänkt mål för den terroråtalade Theodor Engström anklagades Sverigedemokraternas egen kanal Riks för att ha drivit en hetskampanj mot henne. Sedan starten 2020 har kanalen publicerat över 150 klipp om Annie Lööf, enligt Dagens Nyheters genomgång i slutet av augusti.

– Jag ser i mitt kommentarsfält varje gång Riks lagt upp en film om mig. Eller när alternativmedia, som jag aktivt undviker att läsa, skrivit något om mig. Då fylls mitt kommentarsfält av exakt samma skit. Ja, min mejlkorg svämmar nästan över. Och det händer ganska ofta – var och varannan vecka. Människor lever ju i den här miljön och det är farligt – där bildas en egen verklighetsuppfattning som inte stämmer.

Annie Lööf ökar takten när hon pratar om unga män som känner sig svikna av samhället och genomgår en högerextrem radikalisering på internet. Hon tar Theodor Engström som exempel.

– En person som kände att ingen såg honom. Ingen lyssnade. Det finns tyvärr fler sådana ensamma personer som känner att de är stämplade som odugliga och kallar sig själva för incels och bygger upp sin egen alternativa verklighetsuppfattning och blir livsfarliga.

Satsningar på ungdomspsykiatrin och mer kunskap hos polis och åklagare. De förebyggande och mönsterbrytande åtgärderna i skolan måste sättas in tidigare och bli mer effektiva. Systematiskt räknar hon upp förslag på hur radikaliseringen på nätet ska stoppas.

Det är de ensamma som ofta söker sig till exempelvis Nordiska motståndsrörelsen eller andra antidemokratiska krafter, säger hon. Att de där hittar en plats där de är accepterade i en gemenskap.

– NMR är en terrororganisation. Det finns ett myller av högerextrema organisationer vars enda syfte är att störta den svenska demokratin och införa en nazistisk diktatur. Som jag sa i mitt målsägandeförhör under rättegången [mot Theodor Engström, reds anm.] så har man från samhällets sida ryckt lite på axlarna åt att de här grupperna ”skämtar lite” om Finspångrättegångar eller att man ska hänga landsförrädare i lyktstolpar. När man själv är den utpekade – när man får vykort från Finspång… det är väldigt obehagligt.

Extremhögern har i många år drivit ett slags internetskämt om att det de kallar ”folkförrädare” ska ställas inför rätta i krigstribunaler, där de skyldiga ”ska stå till svars för allt elände de åsamkat svenska folket”. Efter rättegångarna ska ”folkförrädarna” hängas i lyktstolpar längst med E18 och E20, enligt den numera insomnade organisationen Nordisk alternativhöger, vars företrädare myntade begreppet.

Centerledaren berättar att hon har en lyktstolpe utanför sin bostad där någon med jämna mellanrum satt upp klistermärken med referenser till Finspång-begreppet. Trots hotbilden har Annie Lööf alltid känt att hennes politiska engagemang är värt det. Men hotet från extremhögern får demokratin att tystna. Det får lokalpolitiker att lämna sina uppdrag och journalister att avstå från att rapportera.

Ett verktyg i den demokratiska verktygslådan som den avgående centerledaren tycker att samhället ska använda mer offensivt är möjligheten att villkora demonstrationstillstånd.

– Ibland upplevs det som att tryck- och yttrandefrihetsgrundlagen formades för att NMR ska få möjligheten att demonstrera. Som jurist gör det mig väldigt provocerad. Man kan få demonstrationstillstånd någon annanstans – på en parkeringsplats längre bort.

Nordiska motståndsrörelsen har flertalet gånger dykt upp vid Annie Lööfs framträdanden. I Almedalen 2018 avbröts hennes tal av att NMR-aktivister vecklade ut en banderoll och skrek slagord. Samma år manifesterade organisationen utanför en bokhandel i Falun där centerledaren signerade sin då nyutgivna biografi. Annie Lööf avslutar intervjun med att kasta in ett politiskt förslag.

– Man behöver fatta en del obekväma beslut. Och jag vet att det här är kontroversiellt att säga. Men jag kommer stå fast vid det. Vi måste kunna göra avvägningar för var man ger tillstånd att demonstrera. För att inte skapa fruktan och rädsla hos andra människor för det är precis det de vill. Den intellektuella diskussionen måste man orka ta.

Även om hon i början av nästa år lämnar riksdagen så verkar hon inte ha några planer på att lämna samhällsdebatten.