Skolmat ska enligt lag vara näringsriktig, en definition Livsmedelsverket ansvarar för. I myndighetens förslag till nya näringsrekommendationer är en minskning av rött kött, från 500 till 350 gram per person och vecka, den tydligaste förändringen. Särskilt chark, som korv, bacon, rökt skinka, leverpastej och blodpudding, medför en ökad risk för både cancer och hjärtkärlsjukdom. Regeringen har svarat med omtag; motiverat av att det är oklart vilka effekter mindre köttätande får för svensk livsmedelsproduktion.
På flera håll ökar i stället serveringen av fläskkött. I flera kommuner med Tidö-majoritet har kostpolicyer med mer fläsk antagits. Samtidigt stryks alternativet minus fläsk – den som inte äter gris får äta vegetariskt. Det gäller bland annat Uddevalla, Varberg och Hörby.
Artikeln är hämtad ur tidskriften Expo #1-2025
Det privata är politiskt, och det gäller även vad vi äter. I flera kommuner där SD är med och styr har skolmatspolitiken lagts om för att främja det de kallar för ”svensk husmanskost”. Samtidigt har köttalternativ för elever som följer religiösa mattabu tagits bort. Det kan tyckas vara små förändringar, men de är ändå exempel på hur politik och värderingar genomförs i praktiken – i detta fall genom skolmaten – och utgör en form av signalpolitik riktad mot barn i svensk skola. Expo granskar hur mat används som politiskt vapen.
Mer fläsk går stick i stäv med den forskning Livsmedelsverket lutar sig mot – fläsk är sämre för såväl folkhälsa som klimat. Men det har andra poänger. Genom att trycka på att man ska servera ”mer svensk husmanskost” undantar man barn som av religiösa skäl avstår fläsk inte bara från vissa rätter – utan också från känslan av att ingå i svenskheten.
det finns kommuner som stryker specialkostalternativet minus fläsk för att spara pengar, men då utan att samtidigt lägga till mer fläsk på menyn. Det som utmärker fläskivrarkommuner som Varberg är att de aktivt väljer ett dyrare och, för klimat och hälsa, sämre alternativ. Varbergs kommuns servicenämnd beräknar att blandfärs i stället för kycklingfärs ökar kostnaderna med 1 miljon kronor om året. Att ersätta de sista helvegetariska dagarna med fläsk blir 300 000 kronor dyrare.
Men det är det kanske värt, om poängen är en annan än kosten i sig. Jonatan Leer är professor i måltidskunskap vid Restauranghögskolan i Örebro. I sin forskning har han fokuserat på de sociala aspekterna av mat och relationer och konflikter kopplade till mat. Alla som har varit små vet hur viktigt det är vem som äter vad. Och alla vet vilka det är som avstår fläsk: judar och muslimer.
Äggstrem diet
Bisarra proteindieter som ett medel för att stärka vita nationer.
– Att säga att det är fläsk eller inget som gäller är ett effektivt sätt för politiker att signalera vad man tycker om migration och integrationspolitik, säger Jonatan Leer.
Han är dansk, och har därmed haft tillfälle att följa en föregångare till den svenska fläskgiven på nära håll. 2016 utbröt ”frikadellgate” i Randers. Internationella medier samlades på den jylländska orten där fläsk i offentlig kost blev en symbolfråga. När Jonatan Leer och kollegan Sarah Damgaard Warrer kartlade danska kommuners inställning fann de ett spektrum från den ”extrema nationalkonservativa positionen”, där politiker betonade hur viktigt det var för barnens danska identitet att de serveras fläskkött, till dess kosmopolitiska motpol där de i stället framhöll att vi alla är olika och att det måste speglas i den offentliga kosten.
Att säga att det är fläsk eller inget som gäller är ett effektivt sätt för politiker att signalera vad man tycker om migration och integrationspolitik
maten rymmer många politiska dimensioner. Det handlar om produktionsvillkor och självförsörjningsgrad, om klimat, miljö och djurvälfärd och om religion, kultur och identitet. Både produktion och konsumtion har i århundraden varit föremål för aktiv politisk styrning i Sverige. Från den katolska tidens påbud om fasta till överflödsförordningar som tjänade både till att minska import och markera klasskillnader inom landet, till 1900-talets ”kohandel” där S och nuvarande C gjorde upp på ett sätt som särskilt gynnade mejeriindustrin.
En air av kuriositet infinner sig lätt när livsmedel kallas in som nationell identitetsmarkör. Det är liksom för simpelt. Vad spelar det för roll om man äter köttbullar eller inte? Men det är ett misstag att avfärda frågan som trivial, menar Jonatan Leer. ”När vi diskuterar fläskköttets vara eller icke vara i barnomsorgen konkretiserar vi också vår ståndpunkt i förhållande till en rad mer abstrakta frågor om integration och nationell identitet. Hur mycket hänsyn bör majoriteten ta till minoriteter? Vad är en dansk identitet? Ska våra barn först och främst bevara och föra 'danska' traditioner vidare, eller ska de lära sig att vara toleranta mot nya kulturer?”, skriver han.
Få områden har lika märkbart påverkats av globaliseringen som matvanor. 2010 myntade den amerikanska sociologen Michaela DeSoucey begreppet gastronationalism, som berör flera av matens politiska dimensioner. Från exportfördelar, där producenter i vissa regioner tillerkänns rätten att använda skyddade ursprungsbeteckningar, som fetaost, falukorv eller parmesanost, till inkludering och exkludering inom en nation.
I internationell jämförelse sticker Sverige ut, vi är så att säga vidöppna för influenser utifrån. Den vanligaste vardagsrätten i svenska hem är bolognese, den vanligaste helgrätten har i många år varit tacos. Det är lätt hänt, men fel, att tolka detta som ett utslag av svag nationskänsla. Det handlar i stället om vilka värden man ser som typiskt svenska. Och där har framsteg, innovationsförmåga och mångkultur värderats framför arv och historia. Resultatet är vad matkulturforskaren Håkan Jönsson kallar en ”postnationalistisk gastronationalism”. För den som inte delar den här Sverigebilden, av ett öppet, kosmopolitiskt land, utan tycker att vi ska tillbaka till äldre och åtminstone föreställt egna rötter, är maten med andra ord en uppenbar arena för påverkan. De borgerligt styrda kommunernas fläskköttsgiv har hittills föranlett ett tjugotal anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen, som dock avslår tillsyn. Finns det ett vegetariskt alternativ är lagkraven uppfyllda. Det gör den offentliga kosten till ett tacksamt verktyg för att förmedla vad som är ”sann” svenskhet, med rötterna i protestantisk kristendom.
markeringen handlar inte bara om ingredienser, utan även om hur de anrättas. När Uddevalla, som styrs av Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Uddevallapartiet, i fjol antog en ny måltidspolicy var det med utgångspunkt i svensk husmanskost.
När vi diskuterar fläskköttets vara eller icke vara i barnomsorgen konkretiserar vi också vår ståndpunkt i förhållande till en rad mer abstrakta frågor om integration och nationell identitet
Jonatan Leer, professor i måltidskunskap
Vad är då det? Vi får backa bandet en bit. De billiga mättande rätter på i huvudsak inhemska råvaror som utgör äldre svensk husmanstradition har i många fall sitt ursprung i det sena 1800-talets ångkök, upprättade i städerna för att inflyttade arbetare skulle kunna äta sig mätta för rimlig peng. Initiativet var ofta kommunalt och rätterna skulle, precis som den offentliga kosten i dag, vara näringsberäknade, skriver mathistorikern Richard Tellström i Varje tugga är en tanke – svensk matkultur under 800 år. För många nytillkomna stadsbor var ångköken en gastronomisk revolution. Från att ha ätit samma sak dagar eller veckor i sträck kunde man en vanlig torsdag i slutet av 1800-talet välja på ”ärter med rostadt bröd, kalffrikassé med maccaroni och fläsk med potatis”.
Men även husmanskost förändras. Innebörden är inte densamma i dag som på 1950-talet, eller ens 1990-talet. Då serverades pölsa och bruna bönor med fläsk till lågstadieelever. I 2020-talets Uddevalla utläses husmanskost i stället som cowboysoppa, cajun queen med spagetti, fiskgratäng bonjour, nikkaluoktasoppa, kebabgryta, kycklingkebab, poke bowl och blodpudding.
Poke bowl är 2000-talets stora trendrätt. Andra inslag är esoteriska. Cajun queen? Det är googlingsbart och så mycket förtäljer resultaten som att det rör sig om en variant på den klassiska, finfördelade och lätt glasartade skolmatsköttfärssåsen. Något recept går inte att uppbringa utanför kantinvärlden.
Cowboysoppa fick internationell uppmärksamhet i och med att det serverades under rapparen Asap Rockys tid som intagen på Kronobergshäktet. Rätten är en av alla de köttfärssoppor som kommer samman i svenska storkök, och bara där.
Den kommun som har gått längst ifråga om fläsk är Varberg, där SD sedan valet 2022 ingår i högerstyret tillsammans med M, L och KD. I kommunen serveras fläskkött två–tre gånger i veckan och åtminstone en gång i veckan som korv. Asiatisk korvgryta, falukorvskebab, currydoftande korvgryta, thaiinspirerad korvgryta och, med inte mer än ett par–tre veckors mellanrum, korvstroganoff.
I Danmark har diskussionen i mångt och mycket gått vidare sedan frikadellgate utspelade sig för tio år sedan. I stället för vad fläskkött betyder för danskhet är den stora frågan hållbarhet i termer av kött eller vegetariskt, berättar Jonatan Leer. En ny, strängare klimatlag är på ingång och för de 800 000 danskar som varje dag äter i kantiner eller arbetsplatsmatsalar innebär det mer vegetariskt.
”Groteskt vansinne” har Dansk Folkepartis Morten Messerschmidt kallat lagen, som han själv ställt sig bakom. ”Klimatpolitiken har blivit ren ideologi, där man målinriktat går efter att genera danskar som bara vill äta kött och är glada i att köra sina dieselbilar”, säger han till tidningen Berlingske.
– Folk blir upprörda när man ska in och bestämma över deras mat. Man vill inte känna sig styrd och blir irriterad om det inte finns ett alternativ som passar en. Det motiverar starka reaktioner på båda sidor, säger Jonatan Leer.
