Handkes tidigare vänner är hjältar för dagens terrorister
Igår blev det klart att den Svenska Akademin tilldelar 2019 års nobelpris i litteratur till den kontroversiella österrikiska författaren Peter Handke. Ett respektlöst beslut som förstärker tvivlen på Svenska Akademins värderingar. Nobelpriset instiftades inte för att ge plattform och utrymme till folkmordsförnekare och historierevisionister.
Uppdaterad: 2019-10-14, 08:04
Publicerad: 2019-10-11, 09:24
Lästid: 3 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
Handke är och har varit en stark sympatisör av de serbiska nationalisterna under krigen i forna Jugoslavien. I synnerhet har han haft stora sympatier för Slobodan Milosevic, dåvarande president för Jugoslavien som sedan åtalades för bland annat folkmord och brott mot mänskligheten.
Milosevic avled under rättegången mot honom och Peter Handke deltog även vid hans begravning och höll tal. Under talet uttryckte han att han var stolt över att ha ”stått en sådan person nära”. Handkes sympatier har väckt stor uppmärksamhet och kritik internationellt. Bland annat i Tyskland 2006 när Handke fråntogs det prestigefyllda Heinrich Heine priset för sitt öppna stöd till Slobodan Milosevic. Författaren möttes också av högljudda protester när han 2014 tilldelades Ibsenpriset i Norge.
Handkes kommentarer om och syn på folkmordet i Srebrenica har också väckt omfattande uppmärksamhet. Mördandet av 8 372 män och pojkar i juli 1995 i Srebrenica av Bosnienserbiska styrkor har, av den internationella domstolen i Haag och flera andra domstolar, klassificerats som ett folkmord.
Handke har i sina uttalanden om händelserna i Srebrenica återkommande använt sig av en retorik som är vanligt förekommande bland förnekare av folkmordet i Srebrenica.
Han har bland annat hävdat att folkmordet, trots att detta fastslagits av den internationella domstolen i Haag, inte var ett resultat av en planerad utrotning av den muslimska befolkningen i östra Bosnien, utan att massakern var en hämndaktion av serbiska miliser utan koppling till serbiska ledningen.
1996 reste Handke till Bosnien där han besökte Radovan Karadzic, ledaren för Bosnienserberna som då stod misstänkt för att vara en av de ansvariga för folkmordet i Srebrenica. Karadzic dömdes också senare vid den internationella domstolen i Haag till livstidsfängelse för att bland annat ha orkestrerat folkmordet.
Under 1990-talet var Handke en återkommande gäst i serbisk tv, där han bland annat uttryckte att serbernas lidande under 90-talet var att jämföra med judarnas lidande i Europas historia. Ett uttalande som han sedan tog tillbaka.
Reaktionerna på att nobelpriset 2019 går till Handke har varit kraftiga. Šefik Džaferović, den bosniakiska medlemmen i det bosniska presidentrådet, kallade Svenska Akademins beslut för skamligt och menade att Svenska Akademin förlorat sin moraliska kompass.
Munira Subašić, ordförande för organisationen ”Srebrenicas mödrar” som samlar mammor och änkor till offren för folkmordet, kallade igår Svenska Akademins beslut för chockerande, sorgligt och att beslutet gör Svenska Akademin till en cirkus.
Samma serbiska nationalister som Handke hyllar är idag också hjältar för den antimuslimska och högerextrema miljön i Sverige och världen – i synnerhet för terrorister som Anders Behring Breivik och Brenton Tarrant. Beslutet att ge Handke priset är osmakligt och kränkande mot deras offer, anhöriga och alla dom som varje dag drabbas av hatet.
I en tid då populism och historierevisionism, där minoriteter vittnar om allt större utsatthet och synagogor och moskéer blivit måltavlor för nationalismens krigare är det beklagligt att Svenska Akademin delar ut ett av världens mest prestigefulla pris till en känd folkmordsförnekare. Oavsett dennes eventuella litterära kvaliteter.