Rundo avslöjar sig själv

Den amerikanske nynazisten är tillbaka i USA och villkorligt frigiven efter att i december 2024 ha erkänt sig skyldig till anstiftan till upplopp. Han dömdes till två års fängelse men släpptes eftersom han redan hade avtjänat straffet i häkte.

Rundo, 36, tycks vara angelägen om att stå i rampljuset efter omkring två år bakom galler. Han lägger upp flera inlägg om dagen på två Instagramkonton som startades tidigare i år och medverkade dessutom i en hårt kritiserad intervju i det amerikanska nyhetsprogrammet 60 Minutes i maj 2026. Han har också gjort det till vana att tacka ja till i stort sett varje högerextrem podcast som vill ha honom som gäst. Och gästas får de: Rundo pratar i timtal, bland annat under ett nästan fyra timmar långt framträdande i en kanadensisk nynazistpodd i februari 2026.

Vid första anblicken framstår dessa poddar, liksom hans ständiga inlägg på sociala medier, knappast som särskilt givande – särskilt inte när de kommer från någon som i en av poddarna beskriver sig själv som ”inte den mest vältaliga killen”. Men när man lyssnar på poddarna och läser utskrifter av dem blir det tydligt att Rundo förmedlar betydligt mer än han kanske själv inser.

Avsnitten är fyllda av timmar av repetitivt och vad man med viss välvilja skulle kunna kalla ”kreativt” berättande. Där finns fantasifulla skildringar av uppväxten i Queens i New York och berättelser från fängelsetiden, bland annat om hur han 2009 som ung vuxen avtjänade ett straff för en gängrelaterad knivhuggning. Där finns skrattretande och faktafria skildringar av hans tid på Balkan.

Jag granskade honom vid flera tillfällen för Bellingcat och kunde då spåra honom genom hans ständiga aktivitet på sociala medier, fram till att han slutligen greps i Rumänien i mars 2023 med stöd av en internationell arresteringsorder kopplad till de nämnda anklagelserna om anstiftan till upplopp. Han återkommer också gång på gång till Hitler när han talar om behovet av att aktivklubbarna ska attrahera unga människor. Han klagar dessutom över att han anser sig förtjäna en benådning från president Donald Trump.

Samtidigt avslöjar han sådant han sannolikt helst hade velat hålla för sig själv, däribland att aktivklubbarna i USA ”inte har lockat tillräckligt många människor”, eftersom ”vårt budskap inte har fått lika starkt genomslag [i USA] som det har fått i Europa”.

Där finns också den ständiga marknadsföringen av hans högerextrema klädmärke, som han skryter om som en inkomstkälla vars pengar, enligt honom själv, ”går tillbaka till rörelsen”. Han har hävdat att märket, som jag väljer att inte namnge, finansierar kampsportsevenemang med koppling till aktivklubbarna. Han har till och med sagt att han ”sponsrat” och ”gett pengar” till ett kampsportsevenemang som anordnades av en holländsk aktivklubb i december 2025, där medlemmar från aktivklubbar i andra länder, däribland Sverige, deltog.

Det finns också mer än tillräckligt i dessa många timmar av poddframträdanden och i hans senaste inlägg på sociala medier för att ge en inblick i hur Rundo resonerar – präglat av fientlighet, ilska och, trots hans försök att ge sken av motsatsen, våld.

Rundos fientlighet mot journalister är välkänd. Det är inget nytt. I åratal, långt före gripandet 2023, har han klagat på mediernas bevakning. Det har till stor del sin grund i en granskning som den amerikanska sajten för grävande journalistik ProPublica publicerade 2017. Den riktade uppmärksamheten mot honom och det ursprungliga Rise Above Movement (RAM), som han grundade, och bidrog i förlängningen till att han första gången greps misstänkt för anstiftan till upplopp 2018.

Men under 2026 har Rundos fientlighet mot medier blivit mer uttalad och mer aggressiv. Efter att en CBC-granskning avslöjat att Rundo hade träffat medlemmar i en kanadensisk aktivklubb i Texas – ett amatörmässigt försök att dölja ansiktet och en tatuering i ett offentligt inlägg på sociala medier avslöjade honom – startade han en ny Telegramkanal med fokus på mediebevakningen av rörelsen. Kanalen är fylld av förolämpningar och nedsättande omdömen om journalister.

”Alla journalister är jävlar”, sa Rundo i en osammanhängande video som nyligen publicerades på hans Instagramkonto. Han hävdade också, på bisarra grunder, att journalister ”arrangerar upplopp” och styr polisen. Journalister kallade han ”det verkliga hotet” och ”samhällets största parasiter”.

Denna fientlighet märks också i det han säger – och inte säger – om våld. Rundo har sedan tidigare en historia av att tona ned och rent av förneka våld som begåtts av aktivklubbar, inte minst när det gäller de fyra unga medlemmarna i Aktivklubb Sverige som nu avtjänar fleråriga fängelsestraff för en rad rasistiska attacker i Stockholm.

Läs även

Aktivklubb-grundarens lögn om svenskarnas våld: ”Inga skador”

Tvingas ljuga om svenskarnas våld.

Rundo säger sig inte förespråka våld, men samtidigt glorifierar och värdesätter han våld i en sådan utsträckning att det utgör själva kärnan i både hans egen verksamhet och aktivklubbprojektet som helhet.

Att försöka framställa avsiktligt anstiftat våld som självförsvar är ett välkänt grepp – och långt ifrån unikt för honom inom extremhögern. Det är heller inget nytt. I riktlinjerna för Rise Above Movement från 2017, som finns dokumenterade i offentliga domstolshandlingar, uppmanades deltagarna i de attacker som han och andra senare dömdes för att ”se defensiva ut i början av alla slagsmål eller bråk”.

”Självklart tolererar jag inte våld eller något sådant”, sa Rundo i ett av sina poddframträdanden i maj 2026. När programledaren ställde en följdfråga skrattade Rundo.

”Ja, är det inte chockerande? [...] Man borde inte göra något olagligt, ta till våld.”

Men senare i samma podd, när programledaren tog upp en skjutning i Washington, D.C., bytte Rundo ton.

”Inga journalister träffades i korselden?” frågade han med tydlig sarkasm. ”Okej, bra. Vi vill inte att några journalister av misstag ska träffas av en förlupen kula eller något liknande ... se till att alla är säkra där ute.”

Rundos senaste inlägg berättar dock en annan historia. I ett bisarrt inlägg på sitt Instagramkonto i april 2026 beskriver han i detalj knivhuggningen av en medlem i ett rivaliserande gäng 2009, den händelse som ledde till hans första fängelsestraff. Inlägget innehåller inga synliga tecken på samvetskval eller ånger över våldet.

”Jag stack in bladet i honom”, skrev Rundo. ”Jag stack igen. Och igen. Bladet kom ut våtare. Halare.”

”Jag stack in kniven en sista gång”, fortsatte han. ”Sedan drog jag ut bladet. Blodet följde efter som om det inte ville släppa taget.”

I kölvattnet av de rasistiska attackerna och den pogromvåg som svepte över Belfast i juni 2026, där maskerade unga män attackerade och brände ned icke-vita personers hem, gjorde Rundo också klart hur han ser på våldet och aktivklubbarnas roll i att träna och förbereda för den typ av våld som tog över Belfasts gator.

”Tribe n train” [sic], skrev han i ett av flera inlägg på sociala medier där han försvarade det rasistiska våldet i Belfast. ”Sen kan ni organisera er för gatorna.”

Samtidigt publicerade en blogg med koppling till hans klädmärke en artikel med råd om hur upprorsmakarna organiserade sig för att undvika gripanden. Artikeln var försedd med flera ansvarsfriskrivningar och påstod sig vara ”pedagogisk” samt inte uppmana till våld.

När Rundo i december 2024 erkände sig skyldig till anstiftan till upplopp i en rättssal i Los Angeles återgav han ännu en gång berättelsen om sitt påstådda engagemang för ickevåld.

”Genom att delta i de där slagsmålen”, sa han till rätten och tonade samtidigt ned sina dokumenterade övergrepp på samma sätt som han senare skulle tona ned attackerna i Stockholm 2025, ”kunde jag ha skadat någon allvarligt, skadat mig själv. Det var mycket beklagligt.”

”Trots alla utmaningar jag har mött och kommer att fortsätta möta kommer jag att hålla fast vid en icke-våldslinje”, sa Rundo.

Med tiden kanske den åldrande Rundo inte längre själv är den som uppviglar till våld med egna nävar eller knivar. Hans många offentliga uttalanden tyder på att ett av hans främsta personliga intressen är att undvika nya problem och slippa ännu en rättsprocess och ytterligare en fällande dom.

Men kan detsamma sägas om hans anhängare?

Michael Colborne är en del av Expos internationella korrespondentnätverk, baserad i Amsterdam. Han är också undersökande journalist och leder det internationella journalistkollektivet Bellingcats arbete med granskning av den transnationella extremhögern.

Översättning: Anna Holmgren

Michael Colborne