SD:s skyltfönster spricker

Emilie Pilthammar valdes nyligen till toppkandidat för Sverigedemokraterna i Sölvesborg. Kort därefter kunde Expressen avslöja att hon upprepade gånger på sin blogg gett uttryck för pro-ryska talepunkter som följer ett välkänt mönster i rysk informationskrigföring. Som ett av flera exempel jämför hon Vladimir Putin med den demokratiskt valde Volodymyr Zelenskyj och beskriver valet mellan dem som att välja mellan ”pest och kolera”. I ett annat inlägg kritiserar hon öppet stödet till Ukraina.

Det kan vid första anblick framstå som ännu ett lokalt haveri. Men Sölvesborg är inte vilken kommun som helst. Det är Jimmie Åkessons hemmaplan och skulle enligt partistrategernas plan lyftas fram som symbolen för det ”städade” och regeringsdugliga Sverigedemokraterna. I stället har kommunen alltmer kommit att förknippas med motsatsen.

Sommaren 2024 hoppade hela den lokala partistyrelsen av efter interna strider med Louise Erixon, Åkessons expartner och tidigare gruppledare för partiet i kommunen. Därefter följde uppmärksamheten kring gästerna på Åkessons bröllop och nu detta. ”Sverigedemokraternas skyltfönster” har snarare kommit att likna ett fallfärdigt ruckel som platsat i tv-programmet ”Fuskbyggarna”.

Så, det som sker i Sölvesborg är inte bara en lokal fråga. Pilthammars retorik aktualiserar dessutom en återkommande spänning inom SD och väcker frågan om Sverigedemokraternas ideologiska kompass.

SD är en del av en europeisk ytterhöger där ryska narrativ länge haft en god jordmån. I ytterhögerns idévärld återkommer motståndet mot den liberala demokratins grundprinciper såsom pluralism, fria oberoende medier och internationella samarbeten. Mot den bakgrunden har Vladimir Putins Ryssland fungerat som en symbolisk referenspunkt. Inte för att landet är demokratiskt, utan tvärtom, för att det framställs som ett alternativ till den liberala demokratin – med auktoritär statsmakt, betonade ”traditionella värderingar” och uttalad konflikt mot västliga institutioner.

I den retoriken blir Ryssland en motbild till det som beskrivs som en ”liberal dekadens” i väst. Utifrån den logiken ser vi även hur ytterhögerpartierna i positiva ordalag lyfter fram de EU-stater som krokar arm med Putin och som utmanar det europeiska samarbetet – som Ungern.

Det är inte första gången företrädare för SD hamnar i blåsväder efter uttalanden om Ryssland. Mönstret är välkänt och förklaras som individuella övertramp och misstag. Men när liknande hållningar återkommer i partiets egen skyltfönsterkommun blir det svårare att avfärda dem som isolerade misstag. Snarare framträder en idévärld som ryms inom den sverigedemokratiska rörelsen och som tycks bli ett problem för partiledningen först när det uppmärksammas av medier.

Det innebär inte att varje uttalande är ett direkt resultat av organiserad påverkan från Moskva, men åtminstone indirekt. Ideologiska överlapp skapar mottaglighet. I ett säkerhetspolitiskt läge där Ryssland bedriver hybridkrigföring mot Sverige – genom cyberattacker, desinformation, sabotage och infiltration – riskerar just sådana överlapp få mycket allvarliga konsekvenser.

Sverigedemokraterna befinner sig redan i dag nära den politiska maktens centrum. I september är det val. Faller det ut såsom partiet hoppas, kan SD komma att sitta i en regering nästa mandatperiod. Samtidigt har alltså partiets företrädare återkommande gett uttryck för förståelse för Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina eller relativiserat dess karaktär och genomförande. Även i Jimmie Åkessons hemkommun.

Fallet i Sölvesborg sätter därför Sverigedemokraterna på prov. Partiet kan välja att behandla detta som ännu ett individuellt övertramp och, som i många andra av partiets skandaler, relativisera det som hänt som ett misstag och rycka på axlarna.

Alternativet är att dra en tydlig gräns. I det för Sverige allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskrigets slut – präglat av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina – är det oförenligt att företräda ett riksdagsparti och samtidigt uttrycka stöd för vårt lands främsta hot.

Sverigedemokraterna måste agera. Pilthammar måste uteslutas.

Niclas Nilsson