Det dunkelt sagda

I en tid när rasismen inte är politiskt rumsren är det naturligt att rasister kamouflerar sitt budskap och sin verksamhet på olika sätt. Det är inte svårt att avslöja nazistiska partier som helt enkelt bytt ut rasbiologin mot en mer odefinierad »nationalism« eller »patriotism«. Desto svårare är det att genomskåda grupper som Fri Information, som agerar genom diskret lobbyverksamhet och sveper in sin propaganda i akademiska formler och försåtlig statistik. Fri Informations nätverk tillhör ingen specifik politisk rörelse, utan hämtar sina aktivister från hela spektrat av politiska grupper, från högern till arbetarrörelsen. Ett annat exempel är Blågula frågor som håller sig med en vänsterprofil och låtsas att de företräder ett »progressivt budskap«.

Nazistiska historierevisionister, till exempel Robert Faurisson och David Irving, arbetar på ett liknande sätt. De försöker ge sken av att vara »objektiva« , »akademiskt neutrala« eller »seriösa forskare«. Propagandan är effektiv. En undersökning vid ett amerikanskt college för några år sedan visade att 20 procent av eleverna trodde att det möjligen »låg något i« påståendet att gaskammare aldrig funnits i Auschwitz.

En omhuldad myt hävdar att vänstern per definition inte kan vara rasistisk eller antisemitisk. Arkiv X i detta nummer visar att så inte är fallet.

Antisemitismen och rasismen är djupt rotade företeelser i det europeiska kulturarvet. Att även vänstern präglas av detta kulturarv borde vara självklart. När Ahmed Rami och Radio Islam åtalades för hets mot folkgrupp skyndade personer som politiskt sett förknippas med vänstern till hans försvar. Internationellt har vänsterakademiker uttalat stöd för Faurisson. I Ryssland tävlar kommunistpartierna med extremhögern om att underblåsa antisemitiska konspirationsteorier, och i Frankrike har kommunistpartiet försökt locka röster från Le Pen genom invandrarfientlig propaganda. I Nyköping påstår en socialdemokrat att det var bra att Ultima Thule drog igång en debatt om flyktingfrågan.

Fascismen är en pragmatisk rörelse. Dess målsättning är att utplåna all form av demokrati. I sin mest extrema form, nazismen, innebär den massmord på judar, zigenare och oliktänkande. Rasism och framför allt antisemitism har alltid varit viktiga delar av dess ideologi.

I detta sammanhang har vänsterns analys av fascismen alltid varit för enkel. För vänstern är fascismen ofta kapitalets förlängda högerarm. Kampen mot fascism blir därmed synonymt med kampen mot kapitalism – ibland, som på 1930-talet, med katastrofala följder.

Dessvärre finns ingen enkel formel för hur fascism ska bekämpas, men kampen angår alla som vill leva i ett demokratiskt samhälle.

När mördandet började på 1930-talet var det inte specifikt vänsterfolk som hjälpte judarna att fly. Det var vanliga människor från både höger och vänster som smugglade judar ut ur Tyskland och vapen till motståndsrörelsen i Norge. Omvänt var det folk från både vänstern och högern som föll till föga för nazismens budskap.

En människa kan vara emot fascism av många olika skäl, men ingen ideologisk grupp kan göra anspråk på att ha vaccinerat sina sympatisörer och medlemmar mot rasism och antisemitism. Vänstern är inget undantag.

© Expo 1996
(Expo nr 2-1996)