En antifascistisk regeringschef lämnar sin post
Mycket kan man kritisera Stefan Löfven för. Men en sak står klar. Han stod upp för sin antifascism ända in i kaklet.
Publicerad: 2021-11-30, 07:42
Lästid: 4 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
Expo har vid upprepade tillfällen rapporterat om hatet mot Stefan Löfven.
När det stod klart att han lämnar såväl partiledarrollen som statsministerposten jublades det således bland högerextremisterna. ”Stefan Löfven har ägnat hela sin regeringstid åt att göda globalismen, samtidigt som han aldrig prioriterat svenskarna”, skriver en av ledarna i Det fria Sverige och tillägger: ”Det är så vi kommer minnas honom. Som den svenskfientliga statsministern vi aldrig kan förlåta.”
Nu är det givetvis inte bara extremisterna som ogillat Stefan Löfven och det styre han lett sedan 2014. Från höger till vänster har kritiken rörande åtgärder inom områden som kriminalitet, migration och coronapandemin varit minst sagt högljudd. Men på en punkt har Löfven oavsett hur hård kritiken varit obevekligt stått upp för sitt ideal, nämligen när det kommer till hans antifascism.
”Sverige har haft en glödande antifascist som statsminister i en tid när allt för många backade undan, fegade ur eller jamsade med. Det, Stefan Löfven, tror jag blir ditt viktigaste arv.” Så skrev Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg efter att Stefan Löfven lämnat in sin avskedsansökan. Det är en beskrivning väl värd att stryka under.
Efter att Januariavtalet rotts i land 2019 gick Stefan Löfven upp i riksdagens talarstol för att presentera regeringsförklaringen. Stoltheten i att ha lyckats hålla Sverigedemokraterna från makten var påfallande. Det första han sa var: ”Herr talman, Ärade ledamöter av Sveriges riksdag! Runtom i Europa breder högerextrema rörelser ut sig. I flera länder har krafter med en antidemokratisk agenda nått ända fram till regeringsmakten. Men i Sverige står vi upp för människors lika värde. Vi väljer en annan väg.”
När han drygt två år senare på Socialdemokraternas kongress höll sitt avtackningstal stod den linjen fast. Han berättade om sin oro för en normalisering av de krafter som hotar såväl människovärdet som demokratin. Att han och regeringen inte vacklat när det kommer till de frågorna lyfte han själv fram som det han var mest stolt över. ”Och att vi med det också hållit ett parti med rötterna i nynazismen borta från makten. Jag är stolt att vi står på rätt sida om historien”, tillade han.
Frågan är om någon annan av dagens statschefer runt om i världen varit så tydlig i sin antifascism. Jag tror inte det. Personligen anser jag att det finns mycket att kritisera Stefan Löfven och regeringen för. Men hans brinnande engagemang mot högerextremismens konsekvenser och utbredning förtjänar all respekt.
Det är således inte förvånande att frågor om rasism varit högt upp på regeringens dagordning. Internationellt Forum för hågkomst av Förintelsen och mot antisemitism i Malmö kom att bli ett av Löfvens sista bidrag som statsminister. I sitt inledningstal på konferensen påminde han om vikten av att minnas historien men även vår skyldighet att i dag agera när antisemitism och det mänskliga värdet utmanas.
Så tror jag att vi är många som kommer att minnas honom som statsminister– en antifascist som inte backade en tum när det gällde att hålla extremhögern utanför inflytande.
Nästa år är det val. Sverigedemokraterna kommer återigen vara en skiljelinje i svensk politik. Låt oss hoppas att andra antifascister och antirasister kliver fram och lika rakryggat står upp mot dem som utmanar de mänskliga värdena. Det lär behövas.
Kommentaren är hämtad från kommande nummer av tidskriften Expo.