Förintelsens offer hedrades

På tisdagen var 70 år sedan som förintelse- och koncentrationslägret Auschwitz befriades. Detta har uppmärksammats runt om i Sverige och världen. På Raoul Wallenbergs torg i centrala Stockholm höll statsminister Stefan Löfven ett tal där han lovade kraftag mot antisemitism och rasism.

– De som har överlevt blir äldre och arvet måste bäras vidare till nya generationer. Det är upp till oss. Vi får aldrig glömma, aldrig förneka och aldrig förringa detta sår i mänsklighetens historia, sa han och fortsatte.

– Idag måste vi också höra de hotades röster. Vi måste höra stöveltrampet från de fascister som återigen marscherar i vår närhet. Vi måste se terrorattackerna mot judarna, i Toulouse, Bryssel och Paris och förföljelserna av romer i Ungern och Rumänien, trakasserierna mot homosexuella i Ryssland. Detta oresonliga hat mot våra medmänniskor sprids i Europa och vi måste göra allt i vår makt för att se till att bekämpa detta hat. Sverige är inte fredat, fortsatte Löfven.

Minnesceremonin på Raoul Wallenbergs torg slutade med att besökarna tände ljus i lyktor på torget.

Offren hedrades Stockholms stora synagoga

I Stockholms stora synagoga tändes ljus för Förintelsens offer. Ordföranden för judiska församlingen Lena Posner-Körösi berättade hur situationen för judar förändrats i Sverige.

– I början av 2000 kände den judiska minoriteten förtröstan. Då byggdes minnemonument över Förintelsen och att vittnesmål publicerades. I Sverige instiftades Forum för levande historia. 27 januari blev en internationell minnesdag.

Posner-Körösi berättade sedan om rädslan efter terrordåden i Frankrike och att hoten mot judar ledde till att judiska skolor stängdes i Bryssel och Paris.

– I Sverige övervägde vi hur vi skulle göra, men beslutet blev att våra barn skulle få gå i skolan, men med särskilda säkerhetsföreskrifter. Vilka andra barn i Sverige 2015 tvingas att leva så? Idag är det 70 år sedan Auschwitz befriades, under 15 års tid har jag stått här och uttryckt betydelsen att minnas Förintelsens fasor. Jag har också sagt att minnas inte är tillräckligt, att agera räknas. Några av er har visat mod och beslutsamhet för att bekämpa alla former av hat vare sig det riktas mot judar eller andra grupper. Det är ett ärligt sätt att hedra minnet av Förintelsen, fortsatte hon och kritiserade de som kallar sig antirasister, men varit tysta när judar drabbats av antisemitism.

I Stockholms stora synagoga talade även Livia Fränkel, överlevande från Förintelsen, också hon uttryckte oro över situationen för judar i dag.

Minnesstund för romerna som dödades i Förintelsen

I S:t Jacobs kyrka i Stockholm anordnade för andra året i rad É Romani Glinda en minnesstund för Förintelsens offer, med fokus på de drabbade romerna.

Berit Kalander vid minnesstunden i S:t Jacobs kyrka. (Foto: David Lagerlöf/Expo)

Berit Kalander, vars mamma Hanna var en av två romer som kom till Sverige i de vita bussarna, gav röst åt tre romska öden genom att läsa deras berättelser. Hon berättade bland annat om hur hennes mamma, den då sjuåriga Hanna blev vittne till fasanfulla avrättningar, om hur hon tvingades uppleva fasorna i Auschwitz där hennes lilla syster hamnade i krematoriet.

Hitlerregimens systematiska mördande av romer är en tragedi som fortfarande är okänd för många.

– Vi har hamnat i skymundan, sa Fred Taikon, chefredaktör É Romani Glinda.

Fred Taikon påminde om vikten av att vi alla står upp mot antiziganism, antisemitism, islamofobi och annan rasism. Han påminde också om att det än idag finns de som förnekar Förintelsen, att högerextrema rörelser återigen blivit synliga i Sverige, Norden och Europa.

– När det dyker upp röster som förnekar Förintelsen så måste vi höja våra röster, sa han och tillade att ondskans fula tryne kan dyka upp när helst vi minst anar det.

I en sådan tid är det viktigt att minnas alla offer och hatet som gjorde mördandet möjligt.

– Man måste berätta om det som en gång har hänt, sa Fred Taikon.

Fred Taikon berättade om sin ingifta faster, Sofia Taikon, som var den andra romska flickan som kom till Sverige i de vita bussarna. Sofias egna ord om tiden i Auschwitz, om hur hennes föräldrar sändes in i gaskammaren, om att hon aldrig återsåg sin familj, om vägen till ett nytt liv i Sverige, reciterades av Mia Taikon.

Det bjöds även på fler tal och musik med den romska kören Amé sam rom, Anna Kalmering och den finskromska kören Dzivibosko drom. Kvällen avslutades med att besökarna tände ett ljus för offren.

Anders Dalsbro

Daniel Vergara