I huvudet på Peter Mangs

Peter Mangs har inte erkänt de mord och mordförsök han är åtalad för. I förhören med polisen låg han till en början på gränsen till att erkänna, för att senare helt sluta prata. Eftersom han inte erkänt vet vi ännu hela motivbilden. Trots den digra polisutredningen är det just nu bara Peter Mangs som vet vad som var orsaken till att tre människor miste livet, tolv människor hamnade i hans sikte och en stad sattes i skräck.

Men vi kan ana. Förhören med Mangs och hans närstående, fynd hemma hos Mangs och hans rörelsemönster på internet vittnar om en man och en värld där vreden, ensamheten och hämnden grott och till slut tagit över.

Det är andra gången på kort tid vi försöker förstå handlingar från en enskild gärningsman som tycks omöjlig att begripa. Anders Behring Breivik lämnade ett manifest efter sig. Han offrade sig för den stora saken med den grandiosa föreställningen om att han i framtiden skulle kommas ihåg som en hjälte.
Historien om Peter Mangs och hans brott är något annat.
Men ändå precis samma sak.

Vi har samma behov av att förstå. Vad drev honom? Vad var hans motiv? Hur kunde det ske?
Vi har en tendens att försöka förstå gärningsmän som Peter Mangs genom att studera de få exempel som påminner om vad han har gjort, som Breivik eller Lasermannen. Det finns uppenbara likheter; de agerade på egen hand och de närde alla ett hat mot det mångkulturella samhället. Men där upphör också de omedelbara likheterna. Breivik var, och är fortfarande, en politisk soldat. John Ausonius var själv offer för främlingsfientlighet och kombinerade sina skjutningar med bankrån och spelmissbruk. Peter Mangs är, ja vad är han?

Förundersökningen ger några tydliga spår att följa om vi vill försöka förstå vad som låg bakom Peter Mangs skjutningar.

En för många lockande tanke kommer med största sannolikhet vara att rikta fokus på att Peter Mangs har diagnosen Asperger. Det kan förklara hans oförmåga att interagera med människor, hans känsla av utanförskap. Men som vi alla vet. Asperger leder inte till att man går runt och skjuter ner människor.
Det finns många fler dimensioner än Mangs diagnos.
Som exempelvis hans syster. Det finns ett stort trauma som tycks ha påverkat Peter Mangs djupt. I februari 1990 hittades hans syster död i en knarkarkvart. Hon hade dött av en överdos och blev bara 24 år gammal. Sedan dess har Peter Mangs närt ett brinnande hat mot kriminella och framför allt langare. Han ska till och med ha burit ett fotografi av sin syster i sin vapenväst. Inte direkt för att han stred för henne, utan mer som en amulett. Som något vackert i all den skit Peter Mangs tyckte sig se runt omkring sig.

En annan faktor som påverkat Mangs är hans ensamhet. Redan som barn kände han att han inte passade in. I en utförlig självbiografi berättar han om hur han vandrat genom livet med en känsla av inte lyckas anpassa sig till det normala. Han hatar det samhälle som kallar sig humant men som inte lyckades rädda hans syster, och som tvingar in honom i mallar som bara bakbinder honom. Istället betalar han skatt till ett system som inte lyckas stoppa kriminaliteten. Det är ett samhälle han hatar.

Därför ställer sig Mangs utanför samhället. Han beskriver sig själv om en highwayman. Han klär på sig sin utrustning och ger sig ut i natten för att rensa upp. I förhören erkänner han bara att han närmar sig människor, spanar, samlar information till sin kartläggning av Malmös kriminella gäng, judar och personer han retat sig på. Han säger att det handlar om adrenalinkontroll. Han sitter på lektioner beväpnad, pratar med polisen med sina vapen redo, allt för att lära sig att kontrollera sitt adrenalin. För att leva ett annat liv än Svenssonlivet.

Men i verkligheten var det mer än så. En av Peter Mangs närmsta vänner berättar hur Mangs erkänt flera av skjutningarna och hur han senare hotat sin vän för att han inte skulle gå till polisen. Enligt vännens vittnesmål var Mangs oberörd inför sina offer. Han var stolt över vad han gjort och berättade hur han hörde hur blodet rosslade i halsen medan offret dog.

Polisen har hittills varit försiktig när de talat om Mangs politiska idéer. Materialet i hans dator och Iphone innehåller enligt åklagaren Solveig Wollstad "ett visst mått av främlingsfientlighet".
Det är minst sagt ett understatement.

Mangs har under de senaste åren levt i en bubbla av vapen, vrede och ett virrvarr av högerextrema ideal. Han är ingen ideolog. Men hans idéer är viktiga för att förstå hans val av offer och för hur han ger sig själv rätten att mörda.

Polisen har bland annat beslagtagit Peter Mangs dator och på det sättet kunnat kartlägga hans liv på internet. Han varit en återkommande besökare på bloggen Avpixlats föregångare Politiskt Inkorrekt och den konspiratoriska sajten Vaken.se. Utöver det har han prenumererat på Nationell Idag och laddat hem en serie högerextrema filmer och dokument. Han har röstat på Sverigedemokraterna men varit missnöjd med partiets proisraeliska hållning. Han har till och med använt Politiskt inkorrekt i sin kartläggning av Malmös kriminella.
Kort sagt, Peter Mangs var en storkonsument av högerextrem propaganda.

Intressant nog är hans idéer starkt präglade av den amerikanska extremhögern. (Som vi skriver om i en artikel i Expo 1/2012)

Men det mest slående är ändå hans antisemitism. Peter Mangs är en konspirationsteoretiker. Han litar inte på någon, det finns alltid en dold agenda. Och de som styr den dolda agendan är judarna.

I en av Peter Mangs pärmar hittade polisen en över 100 sidor lång filosofisk utläggning. Där har Peter Mangs ritat upp de levnadsprinciper som han lutat sig emot sedan tio år tillbaka. Mangs skriver att den ariska mannens naturliga tillstånd är aggression. Hela den vita världens välstånd bygger på aggression och krig. Att förneka aggressionen är att gå emot naturens lagar. Det är här judarna kommer in.

Enligt Mangs är det judarna som lärt de vita männen att aggression är ett problem. Alla psykologiska diagnoser är judiska försök att hämma den vita mannens naturliga tillstånd. Men Mangs vägrar att ställa sig i ledet. Han tycker sig ha sett igenom systemet.
Därför blir hans mord och mordförsök i sig en aktion mot den judiska makten i samhället, ett sätt att bryta sig loss för den andliga judendomens grepp. Som han själv skriver: "Min vrede har ett programmerat syfte".

Men det är inte judar som har blivit hans offer, även om Mangs har kartlagt judar från Malmö Enligt Mangs själv är han inte rasist eller högerextrem. Han säger i förhören att han har spelat musik med svarta, tränat kampsport med asiater och muslimer. Han vänder sig mot begreppet "invandrare". Det är inget fel om det kommer tyskar, menar han.

Samtidigt berättar hans vän om hur Mangs pratade om de som han sa sig ha skjutit. "Det var jag som klämde den där apan där borta". Det var så jargongen lät, menar vännen. Apor hit, svartskallar dit. Vännen berättar att Mangs hatade svarta och ännu mer svarta män och vita kvinnor tillsammans. Kanske var det därför han sköt 20-åriga Trez Persson, spekulerar vännen.
Kanske.
För vi vet inte. Så länge Peter Mangs inte erkänner, så länge han inte ger hela bilden så kan vi inte veta. Vi kan bara försöka förstå utifrån den information vi har.

För en sak vet vi trots allt. Vi vet att alla de pusselbitarna vi hittills har fått hör ihop. Att vrede, misstro, rasism, hämndlystnad och frihetslängtan kan vara en dödlig kombination.

Daniel Poohl