Islamofobins nya kryphål

Igår kom EU-domen som delvis fastställer att företag kan förbjuda anställda att bära (bland annat) slöja. Det första fallet, Samira Achbita, en kvinna i Belgien som efter några år på ett företag börja bära slöja. Chefen menade att Samira Achbita skulle ta av sig slöjan, och hänvisade till en då oskriven regel om att "politiska, religiösa och filosofiska symboler" inte fick vara synliga på arbetsplatsen. Den 12:e juni 2006 sparkades Samira Achbita. En dag senare uppdaterade företaget sina ordningsregler skriftligen. Enligt domstolen utgör inte händelsen diskriminering.

I det franska fallet sparkades en kvinna, Asma Bougnaoui, från företaget Micropole. Kunder noterade vid något tillfälle hennes slöja och klagade. Företaget hänvisade till principen om "neutralitet" och sa åt Asma Bougnaoui att ta av sig slöjan. Hon vägrade, och fick sparken. Enligt domen kan kunders klagomål i sig inte ligga till grund för uppsägning - men om det går att bevisa att företaget har ordningsregler (likt det belgiska fallet) är inte heller detta diskriminering.

Det finns mycket att säga om domen. Men det kanske viktigaste är att detta lär få konsekvenser för hijab-bärande kvinnor. Detta riskerar att på djupet skada deras arbetsrätt och religionsfrihet.

Domen lär även påverka vilka fall Diskrimineringsombudsmannen, DO, väljer att driva. Till Aftonbladet säger Martin Mörk, chef för DO:s processenhet, att EU genom domen tydliggjort att "skyddet av ett företags märke" numer kan vara ett berättigat syfte att förbjuda slöja. Vidare konstaterar han att: "eftersom att vi är bundna till vad EU-domstolen säger är det något vi måste förhålla oss till".

I praktiken innebär det att ett företag som inte vill ha slöjbärande personal kan komma undan med att införa liknande ordningsregler. Och därmed kringgå diskrimineringsregler.

Det finns ett utbrett motstånd mot slöjan i Europa. Domen riskerar att ge både systematiska och organiserad islamofobi ökad legitimitet.

Det kan ske i länder som Frankrike där Le Pen kanaliserar de antimuslimska idéerna som länge präglat landet. I Nederländerna där Geert Wilders retorik i praktiken är ett recept för etnisk rensning. I Italien, Schweiz, Danmark eller Sverige. Och framför allt de länder där islamofobi sedan länge ompaketerats till en generell antireligiös retorik. Som när det i början på 2000-talet rasade en debatt om slöjans betydelse i Frankrike. Den dåvarande presidenten Jacques Chirac uttalade i samband med det att de flesta fransmän ser "någonting aggressivt i slöjan". Men eftersom att det blev svårt att enbart förbjuda slöjan – det skulle vara att utmana grundläggande demokratiska principer -
förbjöds istället alla religiösa symboler i de allmänna skolorna. Fast alla fattade att det var muslimerna det handlade om.

Den senaste EU-domen riskerar att etablera en liknande praxis. Genom att gömma sig bakom principer om "religiös neutralitet" har den som vill begränsa muslimers friheter fått helt nytt spelrum.

Det är diskriminering. Även om lagtolkningen säger något annat.