Krönika: Lucia – en typisk svensk tradition

Sara Duarte är utbildare på Stiftelsen Expo

Som ett brev på posten har förbittringen blossat upp, hätsk och ursinnig. I år förunderligt nog mer vanvettigt än i fjol. Skolorna förstör svensk tradition och förvägrar barnen deras rätt vara pepparkaksgubbar och tomtar. Boven i dramat enligt luciaivrarna? Mångkultur och politisk korrekthet.

Jag har en bekännelse att göra; jag värnar den svenska luciatraditionen. Jag har själv sjungit i många tåg och lyssnat på nästan lika många. De har sett ungefär likadana ut varje år under mitt liv. Det är något härligt med det, traditioner som känns igen och där bara små, små saker förändras från år till år. Något att känna trygghet i. Jag förstår grejen. Men är en tradition hotad?

Den enda gången jag verkligen blev bestulen min Lucia var vintern 2011. Kön till Johanneskyrkan i Malmö ringlade sig så lång den kvällen att den nästan räckte till Triangeln-stationen. Förtvivlat bad jag att få komma in, jag trängde mig, jag kanske knuffades lite, men det var lönlöst. Nästa år gjorde jag en poäng av att komma i riktigt god tid, och när den vackra stämsången väl ljöd "Sankta Lucia" så värmde det mitt lilla hjärta mer än kanske nånsin tidigare.

Det var inga pepparkaksgubbar eller tomtar med. Faktum är att de egentligen inte är så traditionsenliga, om vi nu ska vara riktigt strikta i kulturarvsbemärkelse. Men varför ska vi det? Tärnorna och stjärngossarna sjöng så vackert till den italienska visan, den som egentligen handlar om distriktet Borgo Santa Lucia i Neapel.

Vad är det egentligen vi firar förresten? Firar vi ett katolskt helgon? Är det en kristen högtid? Nej inte egentligen. Faktiskt är luciafirandet ursprungligen en hednisk tradition. Det finns inga enkla svar när det kommer till Lucia. Det är nämligen en tradition som har sina rötter och referenser i en bred spännvidd som sträcker från svensk forn- och medeltid till Romarrikets Italien.

I forntidens Sverige firades årets övergångstider. I den mörkaste midvintertid innan vintersolståndet vänt och ljuset så sakta skulle återkomma, trodde folk att onda krafter som djävlar och troll var ute och härjade. För att inget skulle hända gården och djuren satt människorna uppe och vakade hela natten. När Sverige sen blev kristet och införde den katolska kalendern, hamnade årets längsta natt mellan den 12 och 13 december. Varje dag hade ett helgon, som då särskilt skulle firas och helgonet den 13 december var Santa Lucia. Hennes namn kommer från latinets lux och betyder den ljusa eller lysande.

Firandet fortsatte genom århundradena. Folk stannade uppe hela natten och "lussevakade" ofta med en hel del alkohol och mycket mat då det var dagen innan fastan. I gryningen kunde det höras sång från ljusa barnröster, skolpojkar (det var ju bara de som gick i skolan) som började sitt jullov med att tigga några slantar i husen. En av pojkarna var ibland utklädd till ängel med en ljuskrona till gloria på huvudet.

Så började alltså det tidiga lussandet i Sverige. Och det fortsatte så ända in på 1700-talet. Men att folk drack sig fulla var inte populärt bland prästerna. De såg till att helgonet Lucia fick inta en större roll. En ung kvinna fick föreställa Lucia.

Vem var hon då? Vi får resa tillbaks till år 283 e.Kr. i Romarrikets Italien. Där föddes hon i staden Syrakusa på ön Sicilien. Lucia hade oturen att födas in i en tid som kommit att kallas den Stora förföljelsen, häxjakten på kristna var då särskilt blodig. Ändå valde hon att konvertera. Detta blev också så småningom hennes död då hon avrättades för sin tros skull, inte mycket mer än 20 år gammal. Hennes martyrdöd gjorde att hon blev en av de första personer som helgonförklarades av den katolska kyrkan.

Resten av det vi fått höra om Lucia är legender och de kan låta lite olika. Det sägs att hon hade de vackraste tänkbara ögon som lyste likt stjärnor och att hennes fästman var den som förrådde henne och angav henne till de lokala myndigheterna. Legenden säger då att Lucia stack ut sina ögon, för det var dem som gjort att fästmannen hade fallit för henne. Men Gud gav henne då ett par nya, lika vackra ögon i gengäld. Därför har Santa Lucia även blivit skyddshelgon för de blinda och synskadade.

Vi reser till Sverige igen och nu till 1920-talet då det moderna Luciatåget, ungefär så som vi ser det idag, blir folkligt. Någon tyckte att den gamla italienska visan om en man på en båt som skådar ut över distriktet Borgo Santa Lucia i Neapel kunde få handla om helgonet Lucia istället och den fick nyöversättas till svenska.

Sedan 1928 har det hållits tävlingar där Sveriges Lucia väljs ut. I Malmö, där jag bor, är Sharon Olsson årets Lucia. Idag går hon och tusentals andra ungdomar och barn med ljus i händerna - på skolor, sjukhus, ålderdomshem, i folkparker och kyrkor - och sprider sin sång och sitt hoppfulla budskap om fred och ljus.

Längst fram i varje tåg står hon – Lucia – hon som blivit en symbol för att ljusare tider väntar oss, en symbol för hopp i mörkret. Det är unik högtid. Ett hopkok av urgammal tradition, religion och världskultur och med andra ord en typisk svensk tradition.

Kom i din vita skrud, huld med din maning.
Skänk oss, du julens brud, julfröjders aning.
||: Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia. :||

Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar,
signade lågors vakt skydd åt oss bringar.
||: Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.||