Ratko Mladic var inte ensam

Ratko Mladic är gripen. Det är god nyhet för alla som tror på internationell rättvisa och för alla som drömmer om försoning på Balkan. Inte minst är det en lättnad för alla de som lever med minnena från de brott den brutale överbefälhavaren står ansvarig för.

Men det finns också anledning att påminna om problemen med att ställa honom inför domstol. För att folkmord ska bli verklighet krävs inte bara bödlar. Det krävs också ett omgivande samhälle som accepterar eller i alla fall begriper varför människor ska rensas bort.

Ratko Mladic tillhörde mördarna. Men vi får inte glömma att han också var en produkt av ett samhälle genomsyrat av en aggressiv nationalism och en islamofobi utan hämningar.

Folkmordet i Srebrenica, som blev kulmen på Ratko Mladics mannars muslimjakt, föregicks av en nationalistisk vår bland serbiska intellektuella och av en aggressiv antimuslimsk propaganda, som i slutändan gjorde muslimerna till legitima offer i kampen för ett homogent Storserbien.

Islam beskrevs som motpolen till det serbiska; främmande, bakåtsträvande och aggressivt. Det var en kamp mellan civilisationer, mot ett islam som förökade sig i en så hög hastighet att snart hela Europa skulle översvämmas av muslimer.

Till slut återstod bara ett alternativ. Döda varenda jävel.

Känns retoriken igen? Idag hör vi varningsropen eka över hela Europa. Och i de huvuden som islamofobins virrvarr av rädsla, konspirationsteorier och hat har fått fäste snurrar också tankarna på folkmord. Den kanadensiska författaren och debattören Marc Steyn, som är en av den antimuslimska rörelsens husgudar, förutspår exempelvis i sin bok America Alone hur resten av Europa kommer att ta till samma medel som de serbiska nationalisterna mot det ökade antalet muslimer.

Som om det inte finns något annat alternativ. Som om samexistens är omöjligt.

Men det är också utgångspunkten i den allt mer utbredda islamofobi vi ser i Europa.

Det är i sommar 16 år sedan folkmordet i Srebrenica. Vi har den yttersta konsekvensen av islamofobin så nära i tiden att vi inte tycks se den, inte tycks lära oss något av den.

Förhoppningsvis kan gripandet Ratko Mladic inte bara leda till att rättvisa skipas utan också att vi påminns om de idéer som låg till grund för mördandet.

Daniel Poohl