Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

I onsdags var det Sverigedemokraternas dag i Almedalen. I parken där publiken samlas för att på lyssna på partiledarnas tal hade SD slagit upp sina tält. Korv och glass för 10 kronor och ett myller av SD-företrädare med gott självförtroende. I kanten av parken hade partiet satt upp stora affischer som illustrerade det stora stödet i opinionen.
På en annan affisch stod det:
Ingen reklambyrå, Ingen Pr-byrå, Ingen mediabyrå. Ändå större och starkare än någonsin.
Det är så SD vill uppfattas. Som något genuint och äkta till skillnad från de övriga partiernas taktikiserande och riskminimerande.

Poltik handlar bland annat om det där. Att skapa en berättelse om sig själv.
SD har ingen pr-byrå. Det är sant. De har anställt en pr-stateg istället och byggt upp en kommunikationsavdelning som gör precis det där som konsulter gör åt andra partier. De gör med andra ord samma sak som alla andra. Men låtsas att de är något annat.

Jag tänker på den där affischen när jag hör Jimmie Åkesson presentera sitt program för att vinna fler kvinnliga väljare. Röstmaximeringen. Det politiska taktiska spelet. SD är så upptagna av det att Jimmie Åkesson låter mer som en statsvetare än en partiledare när han presenterar partiets program "Barnslig politik"

Eftersom partiet har misslyckats med att vinna kvinnliga väljare måste de lyfta fram de mjuka frågorna. Och vägen till kvinnornas hjärtan är barnen. (För något så fluffigt och rosa gulligt bryr sig ju inte riktiga karlar om)

Det är i den ordningen de presenterar sin politik. Och frågan blir svår att undvika. Är det barnen SD bryr sig om eller är det de där rösterna som ska lyfta partiet till landets största?

Bland förslagen finns 300 fler utbildningsplatser för barnmorskor. SD vill ta bort karensdagen för förskolepersonal. Partiet kräver förbättrad mat på förskolorna och mindre barngrupper. Bland mycket annat.

De flesta framstår som sympatiskt och viktigt.
Barnen är ju vår framtid. Inte kan vi säga emot det?
"Det är faktiskt viktigare än ideologi eller partitaktiska avväganden." menade Åkesson i sitt tal.
Men det är klart att det finns ideologi i detta.
SD:s politik för barnens bästa flätas samman med en upprepning av partiets konservativa familjepolitik. Med udden riktad mot idéen om utjämna föräldraförsäkringen och den i SD:s värld så förhatliga genuspedagogik.

SD säger att de värnar barnen. Och det är klart att de tycker att det gör det.
Men de håller tyst om att denna omsorg inte omfattar alla barn.
Så här resonerade Åkesson.
Ni får ursäkta det långa citatet. Men vill man förstå det här partiets intentioner och motiv måste man orka se bakom de rosablåa pr-piffiga parollerna.

"Det är genom barnen som ett samhälle, som en nation, som en kultur, kan leva vidare och utvecklas. Det är genom barnen som också alla tidigare generationer, alla de människor som med både unika och gemensamma öden och upplevelser som levt här före oss ges evigt liv genom att normer och värderingar, seder och traditioner och så vidare som har följt med genom århundradena generation efter generation förs vidare."

När vi lägger oss ner på kvällen bredvid våra slumrande döttrar och söner och pussar dem god natt är det alltså inte bara våra barn som ligger där med sitt gossedjur vilande i armvecket och ett helt vidunderligt liv framför sig. Det är nationens fortlevnad förkroppsligad.

Det är så nationalismens flum fungerar. Barnet blir ett instrument för att upprätthålla påhittade eviga unika svenska värden.

Med det som utgångspunkt blir också barnen det potentiellt största hotet mot nationens framtid. För vad sker när barnen ges ökade förutsättningar att få hitta vägen fram till en identitet som kommer ur dem själva och som inte påtvingas dem. I nationalisternas värld riskerar nationen att gå under.

Det därför SD hatar genuspedagogiken.
Det är därför partiets företrädare fasar inför varje barn som föds av mödrar med rötterna i Mellanöstern eller Afrika. Det är därför partiföreträdare nervöst räknar andelen barn som föds föräldrar som är muslimer. Det är därför de inte vill ge papperslösa barn rätten till utbildning.

För de bryr sig inte om barns rättigheter, de bryr sig om de barn som de uppfattar som svenska.
För i Sverigedemokraternas värld är det är skillnad på barn och barn.

Det är svårt att paketera det på ett mjukt sätt.
Inte ens SD:s pr-avdelning kan ner koka ner det till en klatschig kampanj.
Men det är trots allt den logiska konsekvensen av en politik som gör skillnad på folk och folk. Även det börjar med barnen.