Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

År 2019 kommer att definiera högerpopulismens framtid för lång tid framöver. Att den typen av partier sitter invalda i parlamenten runt om i Europa har länge varit en del av den politiska vardagen.

Men under de senaste åren har högerpopulismen i allt högre grad också vunnit politisk makt. Ungern och Polen styrs av regeringar som öppet utmanar den liberala demokratins principer och idéer. I Italien sitter Lega Nord i regeringen, i Österrike får Putins allierade i FPÖ vara med och styra. I Danmark fortsätter Dansk folkeparti att agera stödparti.

Tillsammans med likasinnade driver de på en utveckling som stänger gränser, ignorerar internationella konventioner om lika rättigheter och flyttar extremhögerns världsbild närmare centrum av debatten. Som politisk kraft utgör de ett akut hot mot vår demokrati.

Till våren ställs frågan om deras potential på sin spets. I valet till Europaparlamentet riskerar de att flytta fram sina positioner till den grad att EU-bygget börja rasa samman, eller ännu värre, fyllas av extremhögerns visioner.

Man kan dividera om orsakerna till extremhögerns framgångar. Och det är rimligt att påtala att det faktiskt också finns länder där de inte lyckats.

Men till slut kvarstår ändå en bitter insikt. Partier som Sverigedemokraterna har inte en majoritet av folket med sig, de vinner makt genom att andra väljer att samverka med dem, eller plocka upp deras idéer.  

Handlar om vilken väg vi ska ta

Det är med den här utvecklingen som fond de utdragna regeringsförhandlingarna nu närmar sig sin upplösning.
Det är lätt att tappa bort det bland rubriker om interna strider, tidsscheman och opinionsmätningar. Men i slutändan handlar hela spektaklet om vilken väg Sverige ska ta i en värld av dramatiska politiska omkastningar.

Redan innan valet började opinionsbildningen för att öppna dörren för SD. Så här i elfte timmen kan det vara värt att påminna om några av argumenten, och varför de fortfarande inte håller.  

Ett vanligt argument har varit att valresultatet gav oss en riksdag med en icke-socialistisk majoritet. Alltså om man räknar in både Alliansen och SD. Och då är det inte mer än rimligt att Alliansen också bygger en pakt med SD. Det är ju matematiskt korrekt förstås. Men ett annat sätt att räkna på det är att det finns en ännu större majoritet som utan tvekan ställer sig bakom ett öppet, liberaldemokratiskt samhälle.

Det rimliga, om vi nu bara ska räkna stolar i riksdagen, är att de partier som står tryggt förankrade den svenska demokratins principer ser till att slå vakt om sitt överväldigande folkliga stöd.

”De kommer att sköta sig”

Det finns de som sagt att det inte kommer vara några problem att samarbeta med SD, och de kommer inte ställa till några problem. Resonemanget bygger på en föreställning om att Sverigedemokraterna inte har någon egen vilja. Att de passivt ska stå och se på. I bästa fall är det önsketänkande, men det liknar mest okunskap och naivitet.

Ta bara nyheten om att allianspartierna förhandlar om en ”anti-SD-klausul”. En överenskommelse där Moderaterna lovar Centerpartiet och Liberalerna att inte göra sig beroende av SD, och i utbyte får sina allianskollegors stöd.

Vad var Jimmie Åkessons svar på det? ”Det är naturligtvis inte rimligt att SD släpper fram en statsminister som aktivt avser att förhindra att SD-väljarna får inflytande”, förklarade han direkt efter att nyheten kommit ut.

Sverigedemokraterna kommer göra allt för att maximera sitt inflytande. De kan byta position närhelst det passar dem. De kan fälla regeringar eller låta dem sitta, allt efter vad som passar partiet för stunden. Sverigedemokraterna är den minst pålitliga partnern du kan hitta i svensk politik.

Så för den som behöver SD:s stöd för att få igenom sin politik kommer det att krävas eftergifter till Jimmie Åkesson. 

”Vi tycker likadant”

Men det finns flera sakpolitiska frågor där vi är överens med SD, har flera argumenterat. Det är korrekt i sak. Men en analys av vad Sverigedemokraterna vill kan inte bara bygga på dagsaktuella ställningstaganden i enstaka frågor. I rapporten ”Den farliga mångfalden” skärskådar Håkan Holmberg, tidigare politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning, Sverigedemokraternas ideologiska bygge. Han kommer fram till det som borde vara riktmärket för hur vi diskuterar Sverigedemokraternas roll i svensk politik:

”Kravet på stängda gränser är bara ett av flera resultat av en genomtänkt grundsyn som är oförenlig med de principer som präglar en demokratisk rättsstat.”

Oavsett vad Sverigedemokraterna tycker i enskilda frågor är de alla kopplade till ett större projekt som går ut på att förvandla Sverige i grunden. 

Hänger på de andra partierna

Så här står vi. Högerauktoritära vindar blåser över världen. Demokratin utmanas. Och under 2019 hoppas högerpopulisterna befästa sin nyvunna position i EU-valet.

Om de ska få reellt inflytande för sina idéer hänger på de andra partierna.

Det går att peka på hur många realpolitiska förhållanden som helst. Men den stora frågan som varje politiker som velar i regeringsfrågan eller som vill öppna dörren mot SD borde få besvara är: Vad är viktigare än att se till att grundprinciperna för vårt demokratiska samhälle lever kvar?

Den frågan borde också vara den som avgör hur vår regering kommer att se ut.