Dokument: Striden mellan SD och SDU

Det hela började med en debattartikel i Aftonbladet november 2011. Gustav Kasselstrand som i början av året valts till förbundsordförande gjorde något historiskt. Han riktade, tillsammans med vice förbundsordförande William Hahne, offentlig kritik mot moderpartiet. Den uttalade intentionen var att genom debattartikeln profilera ”SDU som ett självständigt och nationalistiskt ungdomsförbund”.

Förbundsledningen framhöll att kritik mot sitt parti är okontroversiellt i andra partiers ungdomsförbund och att partisekreteraren Björn Söder under SDUs kongress uppmuntrat SDU att fungera som en intern opposition till moderpartiet. Nu ville man testa om det gällde i praktiken.

Frågan gällde det erkännande av Palestina som SDs riksdagsgrupp tidigare den hösten hade röstat emot. Enligt Kasselstrand stred den hållningen mot den nationalistiska principen och rimmade illa med partiets uttalade stöd till en tvåstatslösning på Israel-Palestina-konflikten. SDU-ledningen var för ett erkännande och underströk att ”ett fåtal företrädares högljudda personliga agenda” gjort att partiet fått en ”villkorslös pro-Israelstämpel på sig”.

Israel-Palestina-konflikten har ett starkt symbolvärde bland nationalister både i Sverige och utomlands. Ofta innebär det att de som hyser rasideologiska, etnonationalistiska och antisemitiska åsikter uttrycker sympati för palestinierna medan de kulturnationalistiska och tydligt antimuslimskt orienterade (ofta betecknade counterjihadrörelsen) uttrycker sympati för israelerna.

Trots att SDU:s debattartikel inte innehöll någon antisemitism och kritiken mot den israeliska ockupationen inte var hårdare än den som uttrycks av andra riksdagspartier lät de upprörda reaktionerna inte vänta på sig. Riksdagsledamoten Kent Ekeroth gick längst och liknade ungdomsförbundets beskrivning av Israel vid ”sånt man läser på NSF:s hemsida eller för den delen hör i Hamas tal”.

Samtidigt fick Kasselstrand stöd från den dåvarande SD-gruppledaren Patrik Ehn i Göteborg (som vi kommer återkomma till). En vanlig uppfattning bland antisemitiska högerextremister är att en ”judisk” och pro-israelisk sammansvärjning tagit kontrollen över SD. Därför är det inte konstigt att SDU-ledaren blev positivt omskriven på rasideologiska och nazistiska sajter i och med sitt ställningstagande.

Kasselstrand var vid tidpunkten anställd som politisk sekreterare på SDs riksdagskansli och debattartikeln sågs som ett uttryck för illojalitet mot arbetsgivaren. Han fick en skriftlig varning. På grund av intressekonflikten partiledningen såg krävdes att framtida SDU-utspel som riskerade att krocka med moderpartiet på förhand skulle diskuteras med SDs ledning. Även William Hahne var anställd av partiet. Han fick lämna sitt uppdrag på riksdagskansliet på grund av debattartikeln.

Kampen om ungdomsförbundet

I mars 2012 fördjupades konflikten. På Flashback spreds uppgifter om att ledande företrädare inom SD lanserade en kandidat för att utmana Gustav Kasselstrand om ordförandeposten i SDU. Några dagar senare trädde den utpekade, Paula Bieler, fram och bekräftade kandidaturen. Bieler verkade då som politisk sekreterare på riksdagskansliet och riktade skarp kritik mot ungdomsförbundets ledning.

”För att SDU på bästa sätt ska kunna agera som ett komplement till moderpartiet är det av yttersta vikt att förbundet också förstår den viktiga roll som det innehar. Det är direkt olämpligt att man idag verkar se det som en av sina huvuduppgifter att agera opposition mot moderpartiet, något man dessutom valt att göra direkt i media”, skrev Bieler i sin blogg.

På fredagen publicerade Aftonbladet ett samtal mellan den tidigare sverigedemokraten Daniel Assai och Louise Erixon som ägde rum inför kongressen 2012.

Daniel Assai pekade i samtalet ut ungdomsförbundets ledning som ”jävla nassar” som utgör ”en tickande bomb”. Louise Erixon, Jimmie Åkessons sambo, som då var sekreterare åt SDs gruppledare i riksdagen instämde och förklarade att ”vi är några som verkligen försöker byta ut honom” men att det är en lång process. Erixon avslutar med att säga.
”Jag har sagt till Jimmie att om vi inte får in Paula som ordförande på kongressen så borde vi ta avstånd från ungdomsförbundet. Det är värt det.

Konflikten syntes under Almedalsveckan samma år då kvinnoförbundets Carina Herrstedt fick taltid istället för Kasselstrand inför Åkessons partiledartal. När det så i september blev dags för ungdomsförbundets kongress vann valberedningens kandidat Kasselstrand stort över utmanaren Paula Bieler.

– Vi äger rätten att vara självständiga och nu har vi fått svart på vitt att ungdomsförbundet sluter upp kring den väg vi gett oss in på, kommenterade den omvalde ordföranden till Expo Idag.

Stärkt av det tydliga stödet på kongressen fick Kasselstrand ytterligare en möjlighet att ta strid mot moderpartiet innan årets slut. Efter ”järnrörsskandalen” i november gick förbundsledningen ut med hård kritik mot partiet för avpolletteringen av Erik Almqvist.

Partiet hade frångått ”sd-andan” och böjde sig för sina politiska motståndare, skrev de i en artikel på DN Debatt i november.

På grund av artikeln fick Kasselstrand kort därefter sparken från riksdagskansliet. Pressekreteraren Martin Kinnunen motiverade det med att Kasselstrand som SD-tjänsteman inte respekterade överenskommelsen om dialog före kontroversiella utspel.

På sin blogg underströk SDU-ordföranden triumferande både vikten av att SDU är fristående från moderpartiet och skillnaden mellan den ”sunda nationalismen” han själv stod för och den oseriösa ”så kallade counterjihad-rörelsen” han förknippade sina motståndare med.

Kasselstrand och identitärerna

I mars 2013 uteslöts Patrik Ehn, SDs tyngsta politiker i Västra Götaland, och hans politiska sekreterare Daniel Rondslätt på grund av ”ideologiskt avvikande åsikter”. Ehn var en av de ideologiskt mest drivna inom ”Bunkerfalangen”, ett begrepp som har sin bakgrund i den krets som stöttade den tidigare partiledaren Mikael Jansson som motvilligt lämnade över makten till Jimmie Åkesson då han valdes till ny SD-ledare 2005. Falangen har sedan den striden fått tillskott av andra som är kritiska till den nuvarande ledningen.

Att Ehn ideologiskt stod nära den identitära rörelsen var känt inom partiet genom inlägg i sociala medier där han uttryckt intresse för ideologer och ideal inom rörelsen. Identitarismen är en högerextrem strömning som inspirerats av den s.k. Nya högern i Frankrike. Den franska aktivistgruppen Generation Identitaire är den mest kända företrädaren men rörelsens perspektiv sprids genom opinionsbildning in i existerande grupper och partier.

Bokförlaget Arktos nytrycker Nya högerns litteratur och gör den identitära rörelsens manifest tillgängligt på fler språk. Förlagets svenske VD Daniel Friberg förklarade i fjol i en intervju i Fria Tider rörelsens rasideologiska fundament:

”Den identitära åskådningen är centrerad kring etnicitet snarare än kultur och understryker den självklara kopplingen mellan kultur och biologi.”

Identitärismen har gjort betydande insteg i euopeiska nationalistiska miljöer under det senaste decenniet genom att begrepp och strategier som härstammar från rörelsen anammats av flera aktörer.

Av Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas ideolog och vikarierande partiledare, har rörelsen betecknats som nyfascistisk och ses som en ideologisk motståndare till partiet.

Trots att motiveringen till uteslutningen av Ehn rapporterats i medier och handlade om kopplingar till den indentitära miljön så gick Gustav Kasselstrand ut i sociala medier med budskapet ”Allt stöd till Patrik Ehn!”. Kasselstrand delade dessutom bilder på Facebook där han dricker öl med Ehn och Rondslätt.

Kort efter uteslutningen ur Sverigedemokraterna började Patrik Ehn verka som skribent och presstalesman för den identitära bloggportalen Motpol. Ehn var också under ett halvår redaktör för den nyligen nedlagda tidningen Nationell Idag. Under hans ledning presenterade tidningen sig som ”obereoende sverigedemokratisk” och bedrev en stark ideologisk kritik som utgick från identitära perspektiv och riktades mot Sverigedemokraternas ledning.

Identitär flirt

SDU-ordförande Gustav Kasselstrand har genom sina konflikter med moderpartiet kommit att få stöd från den rasideologiska miljön och en lång rad högerextrema sajter, inte minst Fria Tider som är kritisk till SDs ledning och återkommande går ut till försvar för ”bunkerns” företrädare. Fria Tider har i Sverigedemokraternas partiorgan SD-Kuriren, där Paula Bieler är chefredaktör, uppmärksammats för att skänka legitimitet åt antisemitiska konspirationsteorier.

De senaste åren har sajten utvecklat allt starkare band till det identitära nätverket kring bloggportalen Motpol och bokförlaget Arktos. Motpolskribenter har medverkat på Fria Tider och Arktos litteratur har recenserats på sajten. I april i år gick dessutom en profil inom det identitära nätverket, Tobias Ridderstråle, in som finansiär för sajten.

Mattias Karlsson skrev förra året att ”Fria Tider styrs av neofascistiska krafter vars övergripande syfte är att på ett subtilt sätt normalisera icke-demokratisk radikalkonservatism och antisemitism”.

Kasselstrand tycks inte se något skäl att markera mot stödet från de mer radikala krafterna. Han visar till och med sin uppskattning för Fria Tider. I juni 2013 uttryckte han sitt gillande över att en facebookvän (utesluten ur SD för ideologisk avvikelse) donerat till sajten. Så sent som i oktober i år berömde SDU-ordföranden på Twitter Fria Tiders arbete.

I maj 2014 släppte SDU Youtubefilmen ”Salute to the European youth” som snabbt gjorde succé bland radikalare nationalister och rasideologer i Sverige och utomlands. I filmen, som var uppenbart inspirerad av en film från den franska identitära aktivistgruppen Generation Identitaire, talar SDU-företrädare på olika språk om ett blödande Europa.

De senaste årens utveckling inom högerextremismen visar hur ”européer” allt oftare kommit att användas för att beteckna vita, inte minst inom identitära och andra ideologiskt närstående kretsar. Begreppet europé ger en möjligt att tala om vita utan att använda ett språkbruk som associerar till vit makt-ideologi. Filmen inleds med ”en hälsning från den svenska ungdomen till våra europeiska bröder och systrar. Europa tillhör oss.”

Därför är det ingen slump att filmen, oavsett den exakta intentionen från SDU, gillats av representanter för Nordisk Ungdom och nazistiska Svenskarnas parti och delats av rasideologiska sajter i USA.

SD fördömer SDU:s idéprogram

Sverigedemokraternas ideologiska utveckling har inneburit att nationalismen kompletterats med socialkonservatismen, som fått en framträdande roll under de senaste åren. SDs ideologiska dokument har i omkring ett decennium innehållit resonemang om så kallad ”öppen svenskhet”. SDU släppte under sommaren 2013 sitt eget idéprogram med titeln ”Nationen framför allt” som väckte stark kritik från ledande företrädare för moderpartiet. I det inledande avsnittet står:

”Nationen utgörs av folket. Nationens dåtid, nutid och framtid kan inte skiljas åt. I nationen ingår inte bara de i dag levande svenskarna utan även tidigare förfäder och framtida barn. För att nationen ska bestå över tid måste den nationella identiteten och gemenskapen föras vidare över generationerna.”

En öppen diskussion uppstod på Gustav Kasselstrands Facebooksida. En av de deltagande var Mattias Karlsson som skrev:

”Programmet behandlar till ca 90% nationalismen. Trots det misslyckas man helt med att förklara vilken typ av nationalism förbundet står för. Och ännu värre, hur man definierar nationstillhörighet.”

Enligt Karlsson är dokumentet skrivet på ett sådant sätt att det kan passa såväl etnonationalister som kulturnationalister. 

”Vilken skrivning i programmet skall förbundet hänvisa till för att i framtiden hålla etnonationalister, identitärer, nationaldemokrater, medlemmar i Nationell ungdom etc, borta från SDU verksamhet? Varför valde förbundsledningen att inte slå fast att man förespråkar öppen svenskhet?”

SD-ideologen skrev att han fick ”en mindre chock” av att SDU:s kongress aktivt valt att avslå en motion om att föra in begreppet socialkonservatism i idéprogrammet.

”Den handlar om att alla grenar av den Sverigedemokratiska rörelsen bör vila på samma ideologiska grund och att detta bör göras tydligt. Tyvärr är detta numera inte längre fallet.”

I den nu nedlagda högerextrema tidningen Nationell Idag (36/2013) var mottagandet det omvända, där hyllades idéprogrammet. Socialkonservatism beskrevs som ett ”nyspråksord” och kallade ”öppen svenskhet” ett ”annat politiskt slagord som de flesta vanliga medlemmarna i SD inte ställer sig bakom”.

Ratad från riksdagslistan

Inför riksdagsvalet 2014 presenterade SDU en lista på kandidater till riksdagsvalet.

”Ungdomsförbundet representerar nu över 3 000 medlemmar och då är det viktigt att även de har sina kandidater till riksdagen och för Sverigedemokraternas ungdomars röst”, förklarade Kasselstrand för Politikerkollen. Listan ignorerades av moderpartiet.

I början av året formaliserade SDU ett samarbete med bland andra Front Nationals och FPÖ:s ungdomsförbund genom lanseringen av det europeiska ungdomsförbundet Young European Alliance for Hope, YEAH. För SDU var det självklart att det var i denna krets moderpartiet borde finna sina samarbetspartners i Europaparlamentet. Men Sverigedemokraterna valde en annan väg och ungdomsförbundet pressades att lämna alliansen med de europeiska systerpartierna.

Under valrörelsen fick Kasselstrand och Hahne anställningar finansierade av partiet och under några månader rådde en vapenvila som gjorde att partiet kunde samarbeta med ungdomsförbundet under valrörelsen. Inför den stundande SDU-kongressen i Älvkarleby är konflikten i allra högsta grad åter levande och den senaste i den nu långa raden kraftmätningar kommer äga rum i helgen.

Sverigedemokraternas tillväxt de senaste åren och svårigheterna som rasideologiska och etnonationalistiska grupperingar haft i att utmana SD parlamentariskt har lett till ett ökat intresse kring vad som sker inom Sverigedemokraterna. Kasselstrand har blivit hoppet om ett mer radikalt ledarskap och han har själv odlat den rollen genom symbolpolitiken i konflikterna med moderpartiet. SDU-ordföranden vet vilka strängar han spelat på och har inte visat något intresse för att markera mot eller ta avstånd de krafter utanför partiet som stöttar honom. Kasselstrand symboliserar också kampen för ett fristående ungdomsförbund som står utanför moderpartiets toppstyre och inte reduceras till ett kampanjverktyg för moderpartiet. Spänningarna mellan SDU och SD kommer fortsätta om Kasselstrand återväljs. Drivs det till sin spets kan det innebära att partiet väljer att ta avstånd från SDU. Om istället SDs lednings favorit Henrik Vinge väljs kommer det innebära slutet på den treåriga striden. Mycket står på spel.