På resa i David Ickes universum

Publicerad 2017-04-22 15:12

David Icke

David Icke är ute på en Europaturné. På lördag kommer han till Sverige. Foto: Tyler Merbler

I ett halvt sekel har David Icke försökt "väcka mänskligheten" med ett hopkok av nästan alla konspirationsteorier som någonsin producerats. Expo bänkade sig bland tusentals fans när Cirkus Icke slog ned pålarna i London. (Artikeln har tidigare publicerats i Expo #3-2016)

Det är inte jag som är galen, det är världen som är galen.
En man under en strålkastare, på en scen, framför tusentals fans. Bakom honom ett projicerat collage med rubriken ”Mad House Earth”: bilder på världens ledare, svartklädda fängelsevakter, en fromt bedjande Ronald McDonald, oskyldiga barn på väg till skolan, muslimska kvinnor i niqab, folk i tvångströjor med övertejpade munnar, och lite överallt ett strålande öga i en triangel.
David Icke vänder sig mot det mörklagda publikhavet, där människor av olika ålder, kön och hudfärg sitter med blicken fäst på den smått överviktige 64-åringen i blå skjorta, svarta byxor och grå mittbena.
Han tar sats, höjer rösten en oktav och fyller ut budskapet.
– Världen är ett dårhus, och om dårhuset är allt du känner till så upplever du galenskapen som normal. Och om du undersökt världen utanför dårhuset, eller kommer in utifrån och säger ”det här är galet”, uppfattas du som galen, som en dåre. Så till alla er här inne som har kallats galna för att ni ser saker på ett annorlunda sätt, och ni är säkert många, vill jag bara säga: Det är inte ni som är galna, det är världen som är galen.
Ja, inte bara galen, utan en illusion, iscensatt av en elit med onda avsikter. Men i dag ska illusionen avslöjas. Folk tas med på en resa ner i kaninhålet – det är så han beskriver det – ner i ett underland som trotsar all logik, det vill säga allt ”normalt”.
– För vad är normalt? Det normala är bara det vi normalt upplever, eller det vi normalt får lära oss att tro, inget annat.
I själva verket är världen utanför kaninhålet en lögn, produkten av ett datorprogram, ett slags Matrix, ”ett fängelse för ditt medvetande” skapat för att dölja sanningen: att vi alla är slavar, i händerna på en konspiration av kosmiska dimensioner.
Och på scenen står Neo, frälsaren som ser koden, förstår hur allt hänger ihop.
Eller är han bara en galen hattmakare?

En timme tidigare står jag vid ingången till konserthuset Brixton Academy i södra London. Över porten i svarta versaler: ”DAVID ICKE 25 YEARS LATER”.
I ett kvarts sekel har David Icke (uttalas ajk) enligt egen utsago ”undersökt vem och vad som egentligen styr världen”. Vid det här laget har han hundratals välbesökta föreläsningar bakom sig. Rekordet slogs på Wembley 2012, då 6 000 personer såg Icke hålla låda. Och på ­meritlistan finns över 20 storsäljande böcker, otaliga dvd:er, ett nyhetsbrev och miljoner youtube-tittare. En väckelse­predikant och entreprenör som förstått hur man spinner ett budskap och gör sig en hacka på det.
Och nu är det premiär för hans ”World Wide Wake Up Tour”. Fler än 2 000 åskådare är på plats här. Sedan tio­tusentals jorden runt: Australien, USA, Canada, Tyskland, Estland, Rumänien, Nederländerna.
Man kan inte annat än undra vad som får så många att betala 500 spänn för en tolv timmar lång powerpoint­presentation?

Jag scannar folksamlingen. En snaggad kille i kamou­flagebyxor och svart t-shirt med texten ”9/11 was an inside job”. En härjad man med texten ”Chemtrails – poisoning in plane sight” och ett flygplan på bröstet. En yngre tjej som dagen till ära krängt på sig en t-shirt från Ickes webbshop: ”Don’t be a sheeple – free your mind”.
Men de flesta är omärkta.
Vid tegelväggen står ett par rökare. Jag sluter upp.
Ron, en något grovhuggen Londonbo i 40-årsåldern med tre dagars skäggstubb och vänlig uppsyn, har läst David Ickes blogg och sett youtube-klipp under något år. Och kände att det var dags att ta ytterligare ett steg.
– Han ger en alternativ bild av världen, och är rätt rolig att lyssna på, säger han.
Emma, en rödhårig tvåbarnsmor med skarp kajal, har rört sig i Ickes värld betydligt längre. Läste hans böcker redan på 90-talet.
Är hon skeptisk eller troende? Hon skrattar.
– Jag är alldeles för långt ner i kaninhålet för att vara en skeptiker.
Emma släcker cigaretten med skosulan.
– Det började med att min mamma fick bröstcancer, det var på 80-talet. Och hon mådde så oerhört dåligt av cellgifterna. Sedan läste jag något om att det egentligen finns bot mot cancer, men att läkemedelsbolagen tjänar mer pengar på cellgifterna.
Vilket hon trodde på. Och på den vägen var det. Nu är hon mest intresserad av klimatförändringarna. Eller ”klimatbluffen”, som hon beskriver det. För egentligen är allt det där med global uppvärmning bara en lögn, något FN hittat på.
– När jag berättar om de här sakerna tycker vissa att jag är galen, säger Emma. Men jag tror att vi blir fler och fler som vaknar. Jag hoppas bara att det inte är för sent.
Jag nickar. Tittar på klockan. Dags att gå in.

Strömmen rör sig genom porten, in i en entréhall som signalerar art-deco. Jag går uppför trapporna till andra våningen, tar plats på balkongen.
Mörkret faller, sorlet tystnar.
Först visas en filmsnutt med bakgrunden. Historien om ett fenomen.
David Icke föddes 1952, växte upp i en fattig arbetarklassfamilj i Leicester, var en blyg enstöring som barn. Misslyckades i skolan. Satsade i stället på fotboll, såg ut att nå rätt långt, men tvingades sluta som 21-åring på grund av ledgångsreumatism. Sadlade sedan om till sportjournalist, och på 80-talet gjorde han karriär inom BBC, peakade som programvärd för den brittiska motsvarigheten till Tipsextra. I slutet av Thatchereran engagerade han sig också politiskt, blev språkrör för det lilla brittiska miljö­partiet. Lär ha varit en rätt karismatisk figur och en bra talare redan då.

Livet tog en dramatisk vändning ungefär när Berlin­muren föll. Icke, som innan dess hade läst en del New Age-litteratur, började känna ”en närvaro” omkring sig, hörde röster och besökte så småningom Betty Shine, ett medium som gav honom ett meddelande från andevärlden: han var utvald, hade ett uppdrag, att väcka mänskligheten. Han skulle ”möta ett enormt motstånd”, men ”de” skulle alltid skydda honom. Genom kanalisering och så kallad automatskrift höll han fortsatt kontakt med andevärlden, och under en resa till Peru besökte han en helig begravningsplats där han kände en stark energi strömma genom kroppen och ”laddade ner mängder av information”.
Icke skrev en bok om sina insikter, Truth Vibrations, och i mars 1991 höll han en presskonferens där ett gäng förstummade reportrar fick veta att den tidigare sportjournalisten i själva verket var Guds son, eller mer exakt ”the son of the Godhead”, ”det eviga medvetandet”. Icke spådde också att jorden skulle drabbas av apokalyptiska översvämningar och jordbävningar för att till sist gå under år 1997. Om inget gjordes.
Snart kom en inbjudan från The Terry Wogan Show.
Tänk Skavlan.
Videon finns på Youtube. Den är plågsam och komisk på samma gång. Icke har på sig en turkos ­träningsoverall, eftersom just färgen turkos ”drar till sig kärlek och visdom”, till skillnad från svart, som drar till sig motsatta ”energier”, enligt Icke.
– Det är väl rätt hårt mot präster och nunnor, invänder Terry Wogan.
Publiken brister ut i skratt.
– Det bästa sättet att driva bort negativa energier är att skratta och vara glad, så jag tycker det är fint att publiken skrattar så mycket i kväll, kommenterar Icke.
Varpå Terry Wogan sticker kniven i honom.
– De skrattar ju åt dig, inte med dig.
Icke fortsätter le, rusar vidare mot stupet, upprepar sin tidigare spådom: att kontinenterna kommer spricka upp och tidvattenvågor dränka världen för att instängd energi ska slippa ut ur jorden. Och det redan samma år. Wogan är skeptisk.
– Om du inte ger folk några som helst bevis, om du inte ger dem några skäl att tro dig, så kommer de avfärda dig som en galning.
– Terry, om jag säger att allt detta kommer hända redan i år, ja då får vi väl se, invänder Icke.
– Och om det inte händer, vad händer med dig då?
– Det kommer hända, annars kommer jorden inte att finnas. Så enkelt är det … jag säger bara vänta och se.

År 1991 blev 1992, jordbävningarna uteblev, men David Ickes liv var för alltid förändrat. Utskrattad. En nationell driftkucku. Livet som guru tycktes vara över.
Men efter en tid i rännstenen borstade han av sig dammet, skrev fler New Age-böcker med titlar som Love Changes Everything (1992) och Heal the World: A Do-It-Yourself Guide to Personal and Planetary Change (1993). Vi är ”eviga ljus- och kärleksvarelser”, menade han, en del av det ”eviga medvetandet”. Och ”kärleken är svaret”.
Samtidigt är det något som hindrar oss från att fullgöra vår potential. Något slags mörker som tränger undan ljuset, en ondska som manipulerar oss.
Men vad?
David Icke sökte runt. Och fann svar.
Man brukar lite slött säga att det ena leder till det andra. Men i Ickes fall var det verkligen så. Hans New Age-vurm och uppenbara fallenhet för att tro det till synes otroliga öppnade dörren till andra typer av ”stigmatiserad kunskap”, för att använda ett begrepp myntat av Michael Barkun, amerikansk statsvetare och expert på konspirationism. Folk dras till det alternativa just för att det är alternativt, för att det inte är etablerat. Och odlar en speciell inställning till kunskap och hur den kan uppnås. I en anda av ”allt bör betvivlas” ser man på vedertagna uppfattningar med skepsis, samtidigt som tvivlet upphör inför det påstått undanträngda.
Hur som helst: David Icke slukade konspirationsteorier om Frimurarna, Illuminati, Bilderberggruppen och judiska bankfamiljer. Kompletterade med ufo-litteratur.
Syntesen blev det Michael Barkun beskriver som ”New Age-konspirationism”. David Icke är inte ensam i den falangen, men dess främste predikant.
Och nu ska ännu fler väckas ur sin slummer. Få hjärnan rebootad.

Bild efter bild flimrar förbi. En eländesström. Svältande barn, kriser, krig, terror.
– Och det här ska föreställa evolutionens framkant? undrar David Icke.
Nej, vi rör oss med snabba steg mot ett ”Hunger Games-samhälle” där en liten elit förtrycker och kontrollerar de fattiga massorna med hjälp av ”en hänsynslös polisstat”. Precis som i den dystopiska filmen Hunger Games.
När han sedan rabblar förmögenhetsstatistik, att världens 62 rikaste äger mer än den fattigaste halvan av jordens befolkning, låter han närmast som Bernie Sanders, eller annan slumpvis vald vänsterpopulist i det 21:a århundradet.
Men där slutar likheterna. För där Sanders och andra socialister ser ett ojämlikt klassamhälle som drivits fram av nyliberal ideologi, ohejdad storföretagsmakt, inkompetenta politiker och banker som löpt amok, ser Icke något annat.
En konspiration. Eller snarare en myriad.
Den konspirationsteoretiska, eller snarare konspirationistiska, traditionen har liknats vid ett smörgåsbord som var och en kan plocka fritt ifrån.
I så fall är David Icke en allätare, och under ett par timmar låter han publiken sitta med vid det dignande bordet – ett bord där allas favoriträtter finns med.
”Chemtrails” – vita linjer som bildas efter jetplan – innehåller nanopartiklar som medvetet och med onda avsikter sprayas över jorden. Det var det brittiska kungahuset som mördade prinsessan Diana.
Och så vidare.
Men Icke serverar också ett eget hopkok.

Det finns olika typer av konspirationsteorier: sådana som kretsar kring händelser, som mordet på John F. Ken­nedy, där CIA ofta pekas ut som boven; sådana som rör systemkonspirationer, där en hemlig grupp tros styra eller vara på väg att ta över ett land eller hela världen; men också det Michael Barkun kallar ”superkonspirationsteorier”, där händelse- och systemkonspirationer länkas ihop.
David Icke representerar den sista varianten.
– Många konspirationer är en konspiration, med många trådar, säger han.
Allt hänger ihop. Är en del av samma agenda.
– Skulle händelser som förändrat världen vara helt slumpmässiga? Nej, de är förstås planerade sedan länge, slår han fast.
I boken None Dare Call it a Conspiracy (1971) skriver Gary Allen, numera avliden amerikansk konspirationsteoretiker och medlem i det högerextrema John Birch Society: ”Vi tror att många av de stora världshändelserna som avgör våra öden inträffar på grund av att någon eller några har planerat dem.” I Allens universum finns inget utrymme för det oväntade eller för makthavares misstag eller inkompetens. ”Vi har inte att göra med slump eller dumhet, utan med planering och briljans”, slår han fast.
Man skulle förstås kunna tänka sig andra faktorer, som ­sociala strukturer, klasskonflikter, vinst­intressen, ideologier, normer och sociala rörelser. Orsaker som sociologer och ekonomer brukar lyfta fram. Men den typen av förklaringar får inte plats i konspirationsteoretikerns modell. Där råder en strikt dikotomi: Slump och kaos, eller absolut makt och total kontroll. Och för David Icke är valet givet. Han talar om ”the hidden hand”, den dolda handen. Inte Adam Smiths mystiska marknadskraft, utan en högst konkret hand som drar i alla trådar, som styr historiens gång.
Det gäller bara att se mönstret, syna strategin.
– Jag kallar det problem-reaktion-lösning. Man skapar ett problem, uppmuntrar en reaktion från människor – ”något måste göras” – och erbjuder sedan en lösning.

11 september är det mest uppenbara fallet, enligt Icke. Han har skrivit en bok om terror­attackerna – Alice in Wonderland and the World Trade Center – där han hävdar att den officiella berättelsen är lögn och att allt egentligen iscensattes av Bushregimen för att rättfärdiga ”kriget mot terrorismen” och diverse inskränkningar av medborgerliga rättigheter. Givetvis på order av dem som styr bakom kulisserna.
Alla terrorattacker sedan dess fyller samma syfte och är planerade av samma krafter: London, Boston, Paris, Bryssel. Men det stannar inte där. Den arabiska våren sponsrades av (den amerikanske, judiske miljardären) George Soros, IS startades i själva verket av Obama för att få bort Assad, för att inte tala om den senaste flyktingvågen, som drevs igång för att skapa kaos, framkalla en reaktion och motivera en ”lösning”.
– Migrantkrisen är planerad sedan länge!
Vilket han konstaterar samtidigt som en bild på Angela Merkel i slöja och texten ”orkestrerad av henne på uppdrag av slavägarna” visas.
Och lösningen är alltid i linje med den större planen, att skapa en ”New World Order”, en ny totalitär världsordning.
– De vill kontrollera allt. Allt!
Icke stannar upp. Ser ut över de fängslade åskådarna. Han har kommit halvvägs, har pratat i nära sex timmar och ännu inte kommit till pudelns kärna.
Vilka är de?
– Frågan är vilka som egentligen ligger bakom allt? Vem är spindeln?
Bakom scenen nu en bild på ett nät. I dess ytterkanter världens folk och länder; innanför dem ”marionettdockor” som Barack Obama, Angela Merkel och Vladimir Putin; i den inre cirkeln ”den dolda regeringen”, bestående av organisationer som FN, Bilderberggruppen, Trilaterala kommissionen, CIA och Mossad; innanför – i den centrala cirkeln – hemliga sällskap som Frimurarna och Skull and Bones.
Och i mitten spindeln. Som står på en sexuddig stjärna.
Judarna?

***

Det brukar ofta landa där. Inte av en slump, utan av hävd och tradition. Ända sedan 1800-talet har myten om ”den judiska världskonspirationen” fungerat som en slutstation för konspirationsteoretiker. Inte alltid, men ofta. En judisk elit antas kontrollera regeringar, media och banksystemet. Den gamla judiska bankirsläkten Rothschild sägs ha fingrarna i det mesta. Och så förstås det ökända Sions vises protokoll, dokumentet som påstås avslöja judarnas plan för världsherravälde. Trots att de avslöjades som en antisemitisk förfalskning redan i början av 1920-talet lever protokollen kvar i den konspirationistiska miljön.
Där fann David Icke dem i början av 90-talet, antagligen i amerikanen Milton William ”Bill” Coopers bok Behold a Pale Horse (1991) – ofta betraktad som den amerikanska ultranationalistiska milisrörelsen politiska manifest – där protokollen finns återgivna i sin helhet. I The Robots Rebellion (1994) – boken där Icke på allvar kom ut som konspirationsteoretiker – tecknas en bild av ”ett enormt nätverk av hemliga sällskap” som han kallar ”Broderskapet”. I dess mitt finns Illuminati, agendans författare. Och agendan finns, enligt Icke, beskriven i just Sions vises protokoll, som han dock döper om till Illuminatiprotokollen. De ger en utmärkt inblick i ”Broderskapets intentioner”, och ”nästan allt som föreslås i de här dokumenten har hänt under det här århundradet”, skriver han. Han hänvisar till förfalskningen om och om igen. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Icke – nyss en komisk figur – beskrevs nu som antisemit.
”Många konspirationsteorier återupprepar strukturen och de centrala anklagelserna som återfinns i protokollen utan att direkt nämna texten eller judar vid namn”, skriver Chip Berlet, amerikansk journalist som specialiserat sig på konspirationism. Vilket är illa nog, för då reproduceras tankemönstret som protokollen ger uttryck för. Men David Icke går längre än så. Han använder öppet protokollen som en central källa.
I uppföljaren, …  And the Truth Shall Set You Free (1995) trampar han dessutom vidare i de antisemitiska hjulspåren genom att ifrågasätta den ”officiella berättelsen” om Förintelsen, samtidigt som han hävdar att judarna ”skapade de omständigheter som gjorde andra världskriget oundvikligt”. Om och om igen pekas Rothschildfamiljen ut som en central aktör i det stora konspirationsdramat.
Så också den här lördagen.

Israel ligger bakom allt som händer i Mellanöstern, och bakom Israel finns Rothschild, menar David Icke. ”Israel – Rothschilds förläning”, står det på en bild. Men Rotschilds finger­avtryck finns också på FN, IMF, den amerikanska centralbanken Federal Reserve – och ”den som kontrollerar pengarna kontrollerar hela systemet”, konstaterar han.
David Icke har onekligen, precis som Michael Barkun påpekar, upprepade gånger tagit klivet ut i ”antisemitismens farliga terräng”.
Något han själv dock avfärdat. Världskonspirationen är inte bara ett judiskt fenomen, invänder han i The Robots Rebellion. ”Visst, judar är involverade, men även andra raser och folk av olika tro, från kapitalister till kommunister till anarkister. Alla spelar sin roll i den dolda planen …”. I själva verket är också de flesta judar förda bakom ljuset, menar han, offer för en konspiration av helt andra dimensioner.
I … And the Truth Shall Set You Free utvecklade han resonemanget. ”Broderskapet”, och därmed världen, styrs av ”den globala eliten” genom ett system som han kallar ”manipulationens pyramid”. Ju längre ner i pyramiden en människa befinner sig, desto mindre vet hon eller han om planen. Ju högre upp, desto mer kontroll. En modell som i själva verket är typisk för superkonspirationsteorier som Ickes, enligt Michael Barkun: ”I toppen av konspirationshierarkin finns en avlägsen men allsmäktig ond kraft som manipulerar mindre konspiratoriska rollinnehavare”.
Och i Ickes universum är denna onda kraft av det mer obskyra slaget.
Första gången jag hörde talas om David Icke var på en fest för ett par år sedan. En gammal vän berättade att en gemensam bekant hade fastnat för en konspirationsteori som han numera trodde stenhårt på: att världen styrs av utomjordiska ödlor.
Som lever mitt ibland oss.

Det lät förstås skogstokigt. Som något ur 80-talsserien V.
Nu sitter jag här. Lyssnar på upphovsmannen.
En ny bild framträder på duken bakom honom: ”Styrs världen av reptiler?”.
Han lämnar frågan hängande i luften, och ägnar de kommande två timmarna åt att besvara den. Eller snarare argumentera för sin sak. För att världen styrs av reptiler är han numera övertygad om. Han kallar dem ”The Archons”: Stora, upprättgående, blodsugande, onda reptiler från fjärde eller femte dimensionen som nästlade sig in i mänskligheten för tusentals år sedan, som levt i tunnlar under jorden och som genom genmanipulation skapat hybrider mellan reptil och människa.
Flera av världens ledare och kändisar är släkt med reptilerna, bär på ödlegener. Däribland drottning Elisabeth II, George Bush (både den äldre och yngre), Beyoncé och Kris Kristofferson. Som regel ser vi dem som människor. Men ibland lyser deras reptilögon igenom, och huden skiftar till grönt, vilket flera blivit ögonvittnen till enligt Icke.
– De kan skifta form eftersom kroppen inte är fast, säger han.
”The Archons” är parasiter. Suger åt sig av den mörka energi vi alstrar.
– De vill ha rädsla och död. Det är deras energikälla.
Det är därför satanism, pedofili och rituellt offrande av barn är så utbrett inom ”Broderskapets blodslinjer”.
– De livnär sig på barnens rädsla.

Reptilerna presenterades för första gången i boken The Biggest Secret från 1999. ”Jag önskar att jag inte behövde introducera följande information”, skriver han, ”eftersom det komplicerar berättelsen och öppnar upp för hån och förlöjliganden”. Men ”om det är dit bevisen leder mig, så är det dit jag ska gå varje gång”. Dessa bevis läggs nu fram för auditoriet i Brixton Academy.
Det underlättar förstås om man som Icke betraktar ”rationellt tänkande” som en lögn, en del av illusionen. Om man tror att verklig kunskap bara kan nås på andra sätt: intuition, känsla. Då behöver man inte förhålla sig till begrepp som bevisföring och fakta på samma sätt som vanliga forskare. Vilket ger oanade möjligheter: man kan till exempel läsa böcker av tidigare konspirationsteoretiker och köpa deras påståenden, man kan bryta ut citat av vetenskapsmän och filosofer ur sitt sammanhang, ja rentav använda myter, romaner och filmer som empiriska belägg.

En beviskedja kan se ut så här: Frimurarna kallar sin gud ”universums arkitekt”, de senantika gnostikerna kallade demiurgen (en ondsint gud som sägs ha skapat den materiella och ofullkomliga världen) för ”universums arkitekt”, och i filmen Matrix är arkitekten den som skapar programmet, illusionen.
Slutsats: Universum är designat och världen som vi upplever den en illusion.
På tal om Matrix: Ingen film förekommer så mycket i David Ickes värld som just den. Han har också skrivit en bok med titeln Children of the Matrix (2001). Och referenserna regnar över publiken. Alice som faller genom kaninhålet. Det röda eller blå pillret? ”There is no spoon”.
Medan de flesta av oss ser Matrix som en intelligent dystopi ser David Icke filmen som en ganska korrekt beskrivning av hur världen är funtad. Universum, hävdar han, är i själva verket en kvantdator, våra hjärnor är uppkopplade till ett ”galaktiskt internet”, och världen är ett hologram. Och ”The Archons” – alltså reptilerna – har hackat våra hjärnor (reptilhjärnan) genom att i tidernas begynnelse plantera ett virus i vårt DNA, och sedemera fångat oss i ett program som sänds på en viss våglängd.
Signalen skickas från månen, som i själva verket är ihålig, och från Saturnus. Just Saturnus uppehåller han sig vid i en timme. Vid Saturnus sydpol syns ett ovalt hål som liknar Illuminatis allseende öga, medan molnhavet på Saturnus nordpol (faktiskt) har formen av en hexagon, vari man kan rita ett hexagram – en davidsstjärna. Vilket dock, betonar Icke, inte har något med judar att göra, utan är en del av ett signalsystem där symboler fungerar som sändare och mottagare. Det är därför ”Broderskapet” är så besatta av symboler.

Kort sagt: vi lever i ”The Archon world of illusion”.
Media, större delen av naturvetenskapen (förutom den som bekräftar Ickes tes) och inte minst skolsystemet bidrar till att förstärka illusionen genom att programmera oss i ”normaltänk”. Vi lär oss att ”se världen genom systemets ögon”. En ansvarig förälder gör därför bäst i att hålla barnen borta från skolan, meddelar Icke. Och dessutom ska man vägra vaccinera barnen, för genom vacciner försvagas immunsystem i syfte att reducera befolkningen och samtidigt göra våra kroppar lättare att invadera. Utöver det är tv-spel, internet och inte minst smartphones farliga. För att inte tala om nästa stora hot:
– De kommer att operera in microchip i våra barn!
Genom att koppla upp oss till internet, genom att integrera oss med ”molnet”, ger vi Archonviruset fritt tillträde till kroppen, till hjärnan. Vilket öppnar för total kontroll. Artificiell Intelligens, AI, är det slutliga steget, menar Icke. Internet, eller snarare Archon-viruset, kommer bli självmedvetet, varpå mänskligheten kommer att bli fångar i en högst verklig version av Matrix.
Och allt detta före 2018, spår han. Som senast.
Men det behöver inte bli så.
Inte om miljoner människor vaknar upp nu. Följer Neo.

***

Ljusen tänds. Paus mellan tredje och fjärde akten. Två och en halv timme kvar. Huvudet spränger. Som om någon försökt hacka min hjärna.
Jag rotar efter en Ipren i väskan, sväljer den med några klunkar vatten och lutar mig bakåt. Bredvid mig sitter en kvinna i dräkt med handväskan i knät. Under de senaste två timmarna har hon applåderat, jublat och tagit sig för ansiktet om vartannat. Nu sitter hon som paralyserad i stolen, stirrar på den tomma scenen.
– Hur känns det? frågar jag.
Hon skrattar till.
– Jag blir rädd. Det är så skrämmande, säger hon.
– Vad skrämmer dig?
– All ondska som finns. Särskilt när jag tänker på mina barn, de är så unga, har inget självförsvar.
– Hur gamla är de?– Åtta och tolv år. Två pojkar. Själv är jag 42, och jag tror att jag kan stå emot ondskan, de har inte lyckats hjärntvätta mig. Men jag oroar mig hela tiden
för mina barn, och jag försöker göra allt jag kan för att skydda dem.
Jag ser förmodligen frågande ut. Så hon fortsätter.
– Vi har vägrat vaccinera dem. Det lyckades vi med i alla fall. De går i skolan, men jag försöker att inte pusha dem att plugga. Och de har inga smartphones.
Bland annat.
Hennes engelska är lätt bruten. Hon heter Yasmina, kommer från Serbien. Flydde kriget i början av 90-talet, bosatte sig i London, lever numera i Wimbledon med maken, som är från Albanien. Hon har varit hemmafru på senare år, tagit hand om barnen.
I mitten av 90-talet engagerade hon sig i djurrättsfrågor. Det var startpunkten.
– Jag blev medveten om hur vi utnyttjar allt omkring oss. Sedan började jag läsa om naturläkemedel, intresserade mig för mat utan tillsatser, och så fortsatte det, jag byggde på med mer information.
För fem år sedan ramlade hon över en bok av David Icke, Human Race Get Off Your Feet – The Lion Sleeps No More (2010), en av hans senaste. Kapitlen har rubriker som Serpent Worship, The Cosmic Internet och The Moon Matrix.
– När jag slog igen boken kände jag mig så uppgiven.
Och vad tänker hon om ödlorna?
– Det verkar rimligt, ja ja, jag tror att det stämmer.
Hon och maken har pratat om att flytta tillbaka till Serbien, eller Albanien. Där är familjevärderingarna starkare, förklarar hon, även om det är fattigare. På senare år har hon börjat känna sig allt mer otrygg i London. Rädd.
– Allt har förändrats så snabbt. Och så är jag som sagt orolig för barnen … och det kontantlösa samhället, det är riktigt läskigt. Då är vi alla i fällan, med ett microchip i handleden, säger hon och greppar om vänster­armen.

Jag tackar för pratstunden. Huvudvärken har inte släppt och jag känner ett enormt behov av syre. Letar mig ut på gatan, där folk hänger i grupper. Tror alla här att världen styrs av reptiler? Känner att jag måste prata med fler och tar sikte på en kille i blåmelerad skjorta, skinnjacka och svarta glasögonbågar från Prada.
– Intensiv föreläsning, försöker jag.
– Ja, men väldigt bra. Han knyter ihop allt.
Raul visar sig vara från Spanien, har pluggat i London i några år. Till mellanstadielärare. Är nu assisterande lärare på en skola.
Han undrar hur länge jag känt till David Icke.
– Inte mer än något år, erkänner jag.
Rauls intresse går något längre tillbaks. Och är avsevärt mer genuint.
– Allt är Sergios fel, säger han och nickar mot en kille i svart munkjacka som snackar i sin Iphone. Min rumskompis. Han introducerade mig för konspirationen bakom 9/11 för tre år sedan. Jag var väldigt skeptisk i början, ville inte tro det, men han envisades. Vi pratade, jag läste böcker, såg filmer på Youtube. Till slut kunde jag inte blunda.
– Och sedan fortsatte du ner i kaninhålet?
– Ja, exakt. Det fanns liksom ingen återvändo.
Ödlorna då. Tror han på det?
– Även det var lite svårt att ta in i början, men nu köper jag det. Det finns så många belägg, så varför inte.
Jag kan inte låta bli att undra hur denna – vad ska man säga – udda världsbild påverkar hans lärargärning. Och kastar ut en fråga.
– Finns det utrymme för alternativa förklaringar i skolan då?
Han tänker efter.
– Det är väldigt styrt, med en läroplan och så. Men jag kommer göra vad jag kan för att inte indoktrinera dem i systemtänket.
Han har försökt berätta allt för sina vänner och sin familj.
– Och hur har de reagerat?
– Ha ha, de ser mig som en … 
Raul söker efter ett ord.
– Galning, föreslår jag.
– Exakt, de tycker att jag är tokig.
– Och vad tänker du om det?
– Jag vet inte. Visst kan det vara jobbigt. Men det är ju som David Icke säger: det är världen som är galen, inte vi, eller hur?

***

Solkatten viftade med höger tass åt ena hållet och sa: ”Där borta bor en hattmakare. Och där bor en marshare”, fortsatte han och viftade med den andra tassen. ”Du kan hälsa på vilken du vill. De är lika galna bägge två.”
”Men jag har ingen lust att träffa galningar”, sa Alice.
”Äsch, det kan inte hjälpas”, svarade Solkatten: ”Här är vi galna allihop. Du med.”
”Hur vet du att jag är galen?” frågade Alice
”Det måste du vara, annars hade du aldrig kommit hit”
, sa Solkatten

”Mänskligheten är utsatt för tankekontroll och är bara en bråkdel mer medveten än en genomsnittlig zombie”, skriver David Icke i The Biggest Secret.
Men det finns en väg ut ur zombietillståndet.
– Det är inte kört, intygar han nu.
David Icke har fortfarande ena benet i New Age-världen. Vi är alltjämt ”eviga medvetanden” på en resa genom ”den eviga erfarenheten”, och det grundläggande svaret på alla världens problem är ”evig kärlek”.
– Vi har bara hamnat i lite trubbel, säger han och väcker skratt.
Sista akten. nu ska lösningen presenteras.
Så vad göra?
Det gäller att angripa orsaken till problemet. Programmet. Det som tagit över våra sinnen. Vi lever i en falsk verklighet, och så länge vi bejakar den ”matar vi odjuret”. För att kasta av oss bojorna måste vi lämna illusionen, programmet.
– Vi måste utradera det och börja om på nytt.
Han visar en bild på ett vitt papper.
– Vi måste ta allt vi lärt oss, allt skräp, och kasta bort det, vakna upp och sedan bestämma oss för att ”jag, som är ett evigt medvetande i en evig erfarenhet, ska bestämma själv vad som ska stå på papperet. Och om andra inte gillar det, eftersom det inte är deras verklighet, så är det okej. Jag tänker låta min verklighet diktera mitt liv härifrån och framåt. Jag ska bestämma över min verklighet, ingen annan”.
Stormande applåder. För rätten att tänka och vara annorlunda.
Det handlar om att lämna flocken, menar han. Och förändra oss själva. Och när fler och fler bryter sig loss blir effekten massiv.
En uppmaning till frigörelse? På ett sätt. Men samtidigt haltar resonemanget.

Att lyssna på David Icke i tolv timmar är lite som att utsättas för hjärntvätt. Men hjärnan lämnas inte direkt tom, som ett blankt papper. Den omprogrammeras. Får ett nytt operativsystem installerat. Med i paketet följer inte bara en solipsistisk kunskapsteori, utan också en världsbild där allt är uppdelat i gott och ont, där politikerna är marionetter och demokratin en fasad, där läkare, lärare och journalister är lögnare, och där nästan alla konspirationsteorier som någonsin producerats – inklusive de som finns i antisemitiska traktat och ultranationalistiska manifest – antas vara mer relevanta och hållbara än etablerad vetenskap.

Vad händer när människor sväljer allt detta? Agerar utifrån det?
Men visst, man bör kanske ändå ge David Icke lite credd, för han försöker åtminstone inympa lite kärlek i konspirationismen.
Att hata ”Broderskapet” och ”The Archons” hjälper inte, menar han.
– Jag har ägnat 25 år åt att avslöja dem, och jag har upptäckt så många hemska saker om dem. Men jag hatar dem inte, för om jag hatar dem, då blir jag som dem.
Det är bara genom att sluta mata det med hat som viruset kan raderas.
Och uppvaknandet får inte leda till våld. I stället måste vi älska varandra – inte på ett romantiskt sätt betonar han – utan på ett mer villkorslöst. Som stark vänskap.
– Älska varandra så är tyranniet snart över!
Han citerar till och med Martin Luther King innan det är färdigt. Och Bob Marley. Och markerar på sitt speciella sätt mot rasism.
– Vi är i det här tillsammans. Det handlar inte om en plan för att förslava muslimer, judar, kristna, vita, svarta eller kineser. De vill förslava oss alla, så vi sitter i samma båt, och det är först när vi förstår det som vi kan förenas och utmana de krafter som påverkar oss, våra barn och våra barnbarn. Först då kan tyranniet störtas!

Efter nära tolv timmar och mer än 1 000 powerpointbilder börjar David Icke närma sig slutet. Och det har blivit dags att summera.
Han berättar om hur allt började för 25 år sedan. Närvaron han kände. Mötet med mediet. Det han fick veta: att allt som hade dolts skulle avslöjas, att mänskligheten skulle vakna ur sin sömn, och att han skulle befinna sig i väckelserörelsens frontlinje.
– Då fanns det inga tecken på något uppvaknande. Inga alls. I slutet av 90-talet började jag märka av det, det blev mer och mer tydligt. Och i dag händer det överallt. Aldrig tidigare har det varit mer uppenbart än nu. Tidvattnet vänder!
De redan väckta reser sig ur stolarna. Vrålar.Hattmakaren slår ut med armarna.Jag lämnar Underlandet. Går ut i verkligheten.

Facebookhärvan

Expos ideella reporter Morgan Finnsiö i Aftonbladet TV om Cambridge Analytica.