Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

December 2017. Under hösten har mängder av vittnesmål samlats under #metoo. Uppropet gjorde det svårt att fortsätta ignorera strukturer som missgynnar kvinnor.

Svårt för många. Men inte för Sverigedemokraterna.

På Twitter får Paula Bieler, SD:s tidigare jämställdhetspolitiska talesperson, en fråga. ”Vad heter SD:s metoo-tag”. Svaret var lika kort, som talande: ”Vi behöver ingen”.

I veckan har Sverigedemokraterna skakats av ännu en skandal. Med en vecka kvar till EU-valet avslöjade Expressen att Peter Lundgren, partiets toppkandidat, tagit på en partikamrats bröst samt hållit fast henne, utan hennes samtycke. 

Händelsen ska ha ägt rum på ett hotellrum förra året. En av de som befann sig i rummet vid tidpunkten var Kristina Winberg, partiets EU-parlamentariker.  

Enligt Winberg blev hon i lördags kontaktad av Expressen, och ska därefter hört av sig till partiledningen för att berätta om vad hon visste om händelsen, samt bevittnat.

Dagen därpå skickade partiet ut ett pressmeddelande om att Winberg avstängts från sitt medlemskap, samt kommer att strykas från partiets EU-valsedel. Bland annat anklagades Winberg för att vara illojal och att ha ”konspirerat för att smutskasta partikamrater”.

Till Expressen hävdar Christian Krappedal på partiets pressavdelning att händelsen inte har någonting att göra med petningen av Winberg. Vidare förminskar han det hela till ”en kväll med trevligt umgänge där ett missförstånd uppstod mellan två personer”. Som om detta vore en fråga om ett delat ansvar.

Sedan avslöjandet har Sverigedemokraterna krishanterat på en rad anmärkningsvärda sätt. Bland annat publicerade partiet under veckan ett klipp där Peter Lundgren samtalar med kvinnan. Där förminskar han sitt beteende till att han var en "dumbom", samt att det hela var ”tölpigt”. Vidare konstaterar de båda att det hela är utagerat.

Det som Peter Lundgren gjort är en brottslig handling. Hans intentioner, eller huruvida offret förlåter gärningsmannen (eller inte), bör i sammanhanget vara irrelevant. Detta tycks dock inte hindra Åkesson från att ha fortsatt förtroende för Lundgren.

Det är långt ifrån första gången kvinnor i partiet larmat om sexuella övergrepp. Huruvida det finns en relation mellan petningen av Winberg och den aktuella händelsen är egentligen sekundärt. SD har en lång historia av att förminska, mörklägga och ignorera sexuella trakasserier där förövarna är män i partiet. Knappast förvånande för ett parti vars jämställdhetspolitik kan sammanfattas till plakatpolitik, och reformer som skulle föra jämställdhetskampen tillbaka till spisen. Å ena sidan vill SD locka fler kvinnliga väljare, å andra sidan tycks Sveriges mest mansdominerade parti fortsatt vara ett parti av och för män.

Frågor om kvinnors rätt till sina egna kroppar tycks enbart vara intressant för partiet, när det kan användas mot De Andra. Det vill säga flyktingar, invandrade och icke-vita. När jag läser om Lundgren-skandalen förs tankarna osökt till Agendas partiledardebatt som ägde rum för några veckor sedan. Under debatten slår Åkesson fast att sexualbrott är ”importerad brottslighet” och att det därför övergår hans förstånd ”varför så få utländska våldtäktsmän utvisas”. Är det vad Åkesson menade med att utvisa sexualbrottslingar - skicka en sextrakasserare till Bryssel?

SD säger sig värna de kvinnliga väljarna från sexuella trakasserier. De borde börja med att säkerställa tryggheten för sina egna kvinnliga partikamrater.