Dra in frikorten för antisemitism

Judehat, antisemitiska konspirationsteorier och angrepp på minnet av Förintelsen sprids i allt vidare cirklar på grund av sociala mediers stora räckvidd, kraftfulla algoritmer och bristande moderering. En oroande trend som förstärkts under de senaste åren är hur stora influerare och artister sprider antisemitism.

Det handlar inte bara om konspiratoriska spekulationer om ”illuminati” utan om grovt och öppet nazistiskt material som nått långt utanför den högerextrema rörelsen och finner en ny publik. Ali Gorgi driver youtubekanalen och podden ”Säg jag svär”. I ett avsnitt i november 2024 var Leo ”Kinesen” Carmona gäst. Carmona, tidigare känd som en del av rapgruppen Kartellen, har de senaste åren spridit en allt grövre antisemitisk propaganda i sociala medier. Poddintervjun i november var inget undantag. I avsnittet lyfte Gorgi fram den nazistiska propagandafilmen Europa: The last battle.

Bara en månad senare gästade Carmona en av nazistorganisationen NMR:s poddar. Där påstod han bland annat att ”judarna är största svinen och en ohyra i mänskligheten”. Ytterligare en månad senare, tidigare i januari, bjöds Carmona och en mångårig nazist i NMR:s ledning in av influeraren och Youtubern Pontus ”ANJO” Björlund, med över 200 000 följare. Björlund inleder sändningen med att erkänna att han har liten kunskap om de frågor som ska diskuteras men att han kommer vara ”som en nyfiken liten student och bara lyssna och lära mig någonting förhoppningsvis”.  I den grovt antisemitiska sändningen glorifieras Nazityskland och tittaren skolas in i en antisemitisk världsåskådning.

Björlund har inga kritiska frågor till sina gäster. I stället bidrar han själv med antisemitiska tankefigurer när han frågar om inte judar ”i sin tro ser sig själva som bättre än alla andra”?

Efteråt beskriver Björlund det som märkligt, apropå kritiken han fått, att man inte kan ”ha ett lugnt samtal om vem styr bankerna i världen”. 

Antisemiter kommer fortsätta söka samarbeten med stora influerare som ett effektivt sätt få spridning och nå nya målgrupper. Hur väl de lyckas beror på hur mottagarna reagerar och vilka konsekvenser det får – klarar de alternativa mediemiljöer som växt fram senaste åren av att syna påståendena och säga ifrån mot antisemitism eller kommer en antijudisk världsbild att normaliseras som en idé bland andra?

Elon Musk kan med säkerhet sägas vara en av världens mest inflytelserika personer, med över 200 miljoner följare på sin egen plattform X. Reaktionerna på hans uppmärksammade armgest i anslutning till Donald Trumps installation som USA:s president är ett illustrativt tecken i tiden. Vid sidan av starka fördömanden har vi de senaste dagarna sett olika kreativa försök att blanda bort korten.

Varken jag eller någon annan kan veta exakt vad Elon Musk tänkte när han gjorde gesten. Men vi kan konstatera att gesten, som dessutom gjordes två gånger, ser precis ut som en Hitler-hälsning eller en ”heilning”. Musks armgest, med utsträckt hand, uppfattas också precis så av väldigt många, inte minst av nazister själva. Detta försöker nu SD-anhängare och delar av borgerligheten grumla genom att dela bilder som visar Demokraternas företrädare och påstå att de gjort samma armrörelse, utan att någon reagerat. Flera av bilderna som cirkulerar har tagits fram genom att vid väl valda ögonblick frysa bilden för att få en vikning eller någons kroppsspråk att se ut som en ”heilning”. Nivån är ungefär vad man förväntar sig i en SD-vänlig Facebookgrupp men väcker en viss förvåning när det kommer från bland andra Göteborgs-Postens politiska redaktör.

Andra ger Musk frikort genom att hänvisa till att han skulle ha autism eller slå fast att han minsann egentligen är ”ultraliberal”.

Många av Musks tillskyndare, till exempel Israels premiärminister, hänvisar till Musks pro-israeliska uttalanden när de avfärdar kritiken mot Musk. Som om åsikter om Israel utesluter att någon samtidigt kan hysa antijudiska fördomar eller sprida antisemitiska konspirationsteorier.

Paulina Neuding är en av de högerdebattörer som under veckan ursäktat Elon Musks armgest. ”Av frukten känner man trädet”, säger Neuding i SVD-podden Ledarredaktionen, och hänvisar till Musks pro-israeliska ställningstaganden. ”Jag har aldrig sett Elon Musk säga något i stil med att han tycker att Hitler är toppen, tvärt om faktiskt”.

Den här hållningen innebär i praktiken att pro-israeliska ställningstaganden blir ett frikort för antisemitism. Och det är inte bara högerdebattörer som tycks tro att pro-israeliska ställningstaganden är oförenliga med antisemitism. Jan Guillou reagerade på nyheten genom att slå fast att ”om Elon Musk heilar så räknas det inte som heilande eftersom han är för Israel”.

I slutet av förra året skrev jag om en aktivist, hyllad av medieplattformarna kring SD, som parallellt med ställningstagandena för Israels regering och deras krigföring, förnekar Förintelsen och beskriver judar som ”cancer” som, tillsammans med muslimer, bör sparkas ut ur Sverige.

Att de hållningarna går att kombinera borde inte vara så svårt att ta in. Inom stora delar av extremhögern har man i decennier kombinerat en pro-palestinsk hållning med rasism och hat mot araber i Europa.

Bakom argumentationen tycks det ligga en uppfattning om att högerextrem antisemitism är något binärt. Antingen identifierar man sig som nationalsocialist, hyllar Tredje riket och hatar Israel eller så finns där ingen antisemitism. I verkligheten är den högerextrema antisemitismen ett spektrum och Musk befinner sig på det. Sedan han tog över Twitter/X för drygt två år sedan dröjde det inte länge förrän hatspridningen på plattformen ökade.

Det är inte bara plattformens policys som blivit mer tillåtande för högerextremism och hatpropaganda mot utsatta grupper. Musk har också personligen på ett systematiskt sätt interagerat med nazistiska, rasistiska, antisemitiska användare och på så sätt lyft dem, legitimerat dem och starkt bidragit till att de har kunnat nå en större publik. Musk delar och instämmer också själv återkommande i högerextrema, rasistiska och antisemitiska narrativ. Jag ska här belysa några av de många exempel som gäller just antisemitism.

I december 2022 skrev den antisemitiska rapparen Albert Faleski till Musk att ”de som kontrollerar mediaföretagen i Amerika hatar Amerika och amerikaner”. ”Hur kunde det bli så här?”, svarade Musk, och gav både Faleskis antisemitiska myter och hans konto ökad legitimitet och spridning.

I juni 2023 publicerade ett öppet antisemitiskt konspirationskonto en bild på Joe Biden och en bild på en muskulös Mel Gibson som ska symbolisera ett livsstilsval.

Valet står mellan att ”adrenachrome” eller att hata ”the Js”. Inlägget avslutas med ”which way western man”, en retorisk fråga som i högerextrema och mansaktivistiska delar av meme-kulturen blivit en egen meme-genre men som ursprungligen är hämtad från titeln på en rasideologisk bok från 1978 som uppmanar till våld för att störta den judiska konspirationen. Mel Gibsons antisemitiska uttalanden är välkända runt om i världen men uttrycket ”adrenachrome” syftar på en konspirationsteori om att ”eliten” hålls vid liv genom en kemikalie som utvinns ur blod från kidnappade barn. Myten har rötter i medeltida antisemitiska blodsanklagelser och har fått stor spridning genom QAnon.

Musk ger inlägget skjuts genom att fråga "Är Gibson verkligen så biffig numera?"

I september 2023 gillamarkerade och kommenterade Musk inlägg av en irländsk högerextremist som öppet identifierat sig som en ”raging antisemite” och delat grova antisemitiska karikatyrer. Musk beskyllde i sin kommentar en judisk organisation för att vara ”den största skaparen av antisemitism” på X.

I november 2023 kommenterade en antisemitisk användare en kampanjfilm mot antisemitism.

Filmen visar en pappa som konfronterar sin son som är i en radikaliseringsprocess och som hyllat Hitler i sociala medier. Pappan och sonen sitter i en bil och utanför syns judar lämna en synagoga efter en gudstjänst.

I kommentaren fördes en av extremhögerns centrala antijudiska myter fram. Judar som kollektiv anklagas för att bedriva en hatkampanj mot vita i västvärlden. Därför förtjänar de inga sympatier.

Elon Musk kommenterar detta med orden: ”Du har sagt sanningen”.

Musk fick omfattande kritik och backade till slut från sin kommentar, även om den fortfarande ligger kvar. Tiden efter skandalen gjorde Musk både en resa till Israel och en resa till Polen där han besökte Auschwitz.

Efter skandalen har Musk fortsatt att förstärka konton som sprider antisemitism, högerextremism och konspirationsteorier. Och trots besöket i Auschwitz skulle hans nästa antisemitiska skandal komma att röra just Förintelsen. I september 2024 delade Musk den radikaliserade konservativa tv-profilen Tucker Carlsons intervju med Darryl Cooper, en poddare som sprider myter om andra världskriget och Förintelsen. I intervjun beskriver Cooper Winston Churchill, inte Hitler, som andra världskrigets ”stora skurk”. Cooper påstår att Hitler saknade intentionen att mörda Europas judar, ett bärande fundament i nazisters förintelseförnekande. Enligt Cooper var tyskarna ”oförberedda” och saknade en plan för hur man ska ta hand om miljontals civila och krigsfångar. Coopers förintelserevisionism förvandlar folkmordet till ett oaktsamhetsbrott.

”Mycket intressant” och ”värt att titta på”, skrev Musk och delade inlägget där Cooper beskrevs som ”kanske den bästa och ärligaste populärhistorikern i USA”.

I lördags höll Musk tal, via länk, hos det tyska partiet Alternativ för Tyskland (AFD), ett parti vars högerextrema kopplingar bedömts så allvarliga att partiet i perioder övervakats av den tyska säkerhetstjänsten.

Musk, som alltså för ett halvår sedan spred pro-nazistiska myter om andra världskriget och Förintelsen, kritiserade nu den tyska minneskulturen kring andra världskriget, där ansvaret att minnas och vara medveten om Förintelsen och vaksam mot nazism och antisemitism är centralt.

Enligt Musk står denna minneskultur och det tyska EU-medlemskapet, i vägen för tysk stolthet och bevarandet av en unik tysk särart och identitet.

Ett annat exempel på när förståelsen av antisemitism grumlas genom hänvisningar till Israel-Palestina kunde vi se på hemma plan i den debatt som blossat upp om en låt av artisten Frej Larsson. I somras släppte han låten ”Den Blomstertid nu kommer” där han tecknade bilden av svenskt kulturliv som kontrollerat av ”sionister” som ”jobbar på skickligt” när de ”delar ut priser och pokaler” och avgör vem som ”är fin nog att synas på galor”.

I en intervju med tidningen Kingsize magazine sa Frej Larsson att hans kommande album kommer göra honom till ”en solklar måltavla för sionisters luriga tentakler”.

Kingsize, som inte hade några följdfrågor om den saken, beskrev låten som ”samhällskritisk”.

Låten och intervjun i Kingsize magazine tycks inte ha väckt några särskilda reaktioner när den släpptes men i slutet av året uppmärksammades den av Judiska ungdomsförbundet.

Låtens visningsbild, där den israeliska och den svenska flaggan kombineras, förstärker det antisemitiska budskapet. I ett videoklipp från en kommande musikvideo till låten figurerar Frej Larsson som korsfäst. Ett klassiskt tema i antisemitisk propaganda som känns igen från exempelvis Lars Hillersbergs teckningar till stöd för Ahmed Rami.

När forskaren Tobias Hübinette uppmärksammade låten möttes han av en våg av kritik och fördömanden. Enligt dem fanns här ingen antisemitism. Raderna ska i stället förstås som kritik mot Israel. Men här finns ingen Israelkritik.

Frej Larsson rappar inte om Israels ockupation av Västbanken eller om de civila dödsoffren för Israel krigföring i Gaza.

Nej, han talar om ”sionisterna” som med ”luriga tentakler” manipulerar svenskt kulturliv. Frej Larsson har bokstavligt talat bytt ut ”judarna” mot ”sionisterna”. Och det räcker för att hans antisemitiska retorik ska rättfärdigas som kritik mot Israel, av personer som betraktar sig som progressiva.

Musikproducenten Aron Bergerwall är en av få som uppmärksammat låten. Han har vänt sig till både Frej Larsson och Kingsize magazine men får inget svar på frågorna om ”sionistiska tentakler” från varken tidningen eller artisten. När jag pratar med honom berättar han om både okunskap och om en ängslighet i musikbranschen. Att ta ställning mot antisemitism tros landa som ett proisraeliskt debattinlägg. För att inte sända ”fel signal” är man tyst.

Med en sådan räddhågsenhet riskerar konspirationsteorier och hat mot judar att nå allt fler, även utanför högerextrema, islamistiska och konspirationistiska miljöer. Motståndet mot antisemitism måste bygga på kunskap om antisemitism och på principen att antisemitism alltid är illegitimt – oavsett om någon är vänster eller höger och oavsett var någon står i Israel-Palestina-debatten.

Insatser för att förstärka kunskapen om Förintelsen är oumbärliga. Mycket görs och mer behöver göras för att minnet av nazisternas folkmord inte ska grumlas. Men det räcker inte. Den ersätter inte undervisning och folkbildning om antisemitism. Både debatten kring Elon Musk och den mer begränsade svenska debatten om Frej Larssons låt är exempel som visar att kunskapen om vad antisemitism är behöver fördjupas och nå fler. 80 år sedan befrielsen av Auschwitz kan vi konstatera att det finns allt för många med stora plattformar som är beredda att agera dörröppnare för antisemitism. 80 år sedan befrielsen av Auschwitz är det nedslående att behöva påpeka: Det är dags att dra in frikorten för antisemitismen.

Jonathan Leman är researcher och utbildare på Expo.

Jonathan Leman