Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
I ett land med 5,6 miljoner invånare känns det som om alla kände någon som var på Utøya den 22 juli 2011. För många var det djupt personligt.
– Jag minns väldigt tydligt när jag fick beskedet att Monica hade dödats. Hon var ansvarig för att driva ungdomslägret på Utøya och vi hade känt varandra väl sedan 1980-talet. När jag fick reda på det fick våldet ett ansikte, och det var Monicas ansikte, minns Norges dåvarande statsminister Jens Stoltenberg.
När bomben som dödade åtta personer exploderade i Oslos regeringskvarter, nära statsministerns kontor, var Stoltenberg inte där. Han var på sitt officiella residens och förberedde ett tal som skulle hållas på Arbeiderpartiets ungdomsförbunds årliga sommarläger på ön Utøya.

– Det var ett angrepp mot landet och den regering där jag var statsminister. Det var också ett angrepp mot mitt parti och vår ungdomsorganisation. Det var ett angrepp mot nära vänner och människor som jag har känt i många år, säger Stoltenberg, som nu är Norges finansminister efter tio år som Natos generalsekreterare.
Det har gått 15 år sedan terrordådet, motiverat av terroristens djupt antimuslimska och högerextrema föreställningar, kostade 77 människor livet. Gärningsmannen Anders Behring Breivik (i dag kallar han sig Jan Johansen) avtjänar Norges strängaste straff på 21 år i isolering.
Först den här våren invigdes det nya regeringskvarteret i Oslo. Renovering och ombyggnation har pågått sedan tornet, som då inrymde statsministerns kontor, och andra delar av regeringsbyggnaden skadades av detonationen. I anslutning till 15-årsdagen av attackerna öppnade i veckan också det nya 22 juli-centret och ett nytt monument över terrordådens offer. Samtidigt varnar forskare och experter för att Norge, och Europa, står inför nya utmaningar när det gäller extremhögern.
– Det finns tre skäl att vara orolig, säger Anders Ravik Jupskås, direktör för C-Rex, forskningscentret vid universitetet i Oslo som fokuserar helt på högerextremism och politiskt våld.

– Ett är framväxten av en typ av ensam gärningsman, män som radikaliseras på nätet och som strävar efter att bli kända genom massmord. Det är en ny och djupt oroande trend, eftersom den är så svår att upptäcka. Detta fenomen är nu sammanflätat med andra typer av medier som radikaliserar via internet, däribland de så kallade ”com”-nätverket, där vi ser en nihilistisk, sadistisk typ av våld och grooming av yngre pojkar och flickor för att tvinga dem att begå mycket fasansfulla handlingar i verkliga livet, säger Anders Ravik Jupskås.
The com …
- ”The Com” som nätverken kallar sig står för ”community”, det vill säga gemenskap.
- Det är ett internationellt kriminellt och våldsbejakande digitalt nätverk bestående av löst organiserade grupper och chattar på olika digitala forum. De mest uppmärksammade grupperna som räknas hit är 764 och No Lives Matter.
- I nätverken samlas medlemmarna kring mycket grovt övergreppsmaterial och våld.
- Något som präglar gemenskapen är den interna hierarkin och statusjakten där inflytelserika medlemmar stiger i rang när de utpressar andra att skada sig själva eller begå övergrepp eller skadegörelse som sedan delas i nätverken.
- Både offer och förövare är typiskt sett mycket unga
- I Sverige har flera våldsdåd kopplats till miljön och även internationellt pågår en rad utredningar. Både FBI och Europol har presenterat särskilt riktade insatser mot den här miljön.
– En annan anledning till oro är den ihållande nivån av rasistiskt våld som vi ser över hela Europa, utförd av mer oorganiserade grupper men riktat mot etniska minoriteter i olika europeiska länder. Den tredje anledningen till oro är tillväxten och spridningen av extremhögerns innehåll online i allmänhet, vilket naturligtvis också i hög grad påverkar åsikterna hos vår yngre generation som växer upp i dag.
– Så småningom kommer det att utgöra ett mycket större hot mot våra demokratier jämfört med våldet, tillägger han.
Inom Europeiska unionen (som Norge inte är del av) är jihadistisk terrorism fortfarande den vanligaste orsaken till gripanden, med stor marginal till alla andra former av terrorism, enligt uppgifter från Europol från 2025.
På andra plats kommer högerextremism. Förra året greps 43 personer i samband med högerextrema terroristbrott inom EU, i Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Polen, Portugal, Irland, Italien och Spanien.
Den yngsta personen som greps för någon form av terrorism inom EU var, enligt Europol, bara 12 år gammal – och hade kopplingar till högerextremism.
– Det har skett en negativ utveckling när det gäller högerextremism. Hotbilden blir alltmer komplex och gränsöverskridande. De senaste åren har vi också sett en oroande ökning av radikaliseringen av minderåriga inom högerextremismen, säger Caroline Iwarsson, seniorrådgivare vid Norges säkerhetstjänst (PST).
Värt att komma ihåg är att mycket av det våld som utförs av extremhögern, till övervägande del riktat mot etniska och religiösa minoriteter, inte klassificeras som terrorism.
En studie som genomfördes av C-Rex i juni i år visar att högerextrema åsikter är på uppgång i Norge.
Totalt svarade 2020 personer på en enkät för att kartlägga i hur hög grad de delar högerextrema åsikter. Deltagarna ombads att bedöma hur mycket de höll med om påståenden som: "Endast personer med vit hud bör bo i Norge", "Det är okej att använda våld för att försvara norsk kultur", "Våld mellan olika etniska eller religiösa grupper är i stort sett oundvikligt" och "Norge håller på att bli ett laglöst samhälle".
Resultatet tyder på att cirka 150 000 personer, 3,3 procent av befolkningen, uttrycker stöd för högerextrema idéer. Det är en fördubbling jämfört med fyra år tidigare då den föregående studien genomfördes.

Sedan Breiviks attentat har Norge drabbats av ytterligare 23 fall av högerextremt våld, många med rasistiska motiv och två av dem med dödlig utgång, under 2019 och 2025, enligt uppgifter från C-Rex.
Forskningscentret i Oslo har skapat en databas över de allvarligaste våldsamma attackerna från högerextremister i Västeuropa sedan 1990, samt över alla attacker från 2010 fram till 2023. Databasen ger en systematisk översikt över de dödligaste och allvarligaste våldshändelserna som kan kopplas till högerextremism.
Det är Tyskland som toppar listan över flest attacker under perioden 2010–2023, följt av Storbritannien och Grekland på andra respektive tredje plats. Enligt C-Rex rapport för 2023 har Sverige haft 60 genomförda attacker under samma period. Generellt sett har det högerextrema våldet i Sverige minskat under de senaste åren och nått historiskt låga nivåer. Samtidigt har trenden börjat vända. Allt fler aktiva grupper inom den svenska högerextrema miljön har identifierats, vilket framgår av Expos årsrapport för 2024, och under de senaste två åren har flera våldsdåd genomförts från extremhögern i Sverige.
– Vissa av de utmaningar som Sverige står inför är samma som i Norge. Särskilt när det gäller samordningen mellan olika myndigheter för att förebygga en ny typ av hot: ensamagerande gärningsmän och grupper som radikaliserats online, säger Anders Ravik Jupskås, C-Rex.
I samhällets vård
Ett barn skulle skyddas – placerades i hem med koppling till Aktivklubb.
Att upptäcka och följa den typ av radikalisering som sker i digitala miljöer och att identifiera personer som kan utgöra ett faktiskt hot är en stor utmaning för polisen.
– Det här är den svåraste delen av vårt arbete, säger Caroline Iwarsson, senior rådgivare vid Norges säkerhetstjänst (PST).
– Det är en utmaning att förstå och identifiera vilka som faktiskt har både avsikt och förmåga att agera utifrån sina extremistiska övertygelser. Särskilt efter att vi har identifierat en trend där fascinationen för groteskt våld har blivit mer påtaglig och i många fall uppstår innan några extremistiska tendenser upptäcks, säger Caroline Iwarsson.

I Sverige har, enligt C-Rex databas, majoriteten av de högerextrema attackerna mellan 2010 och 2023 utförts av ensamagerande, det vill säga enskilda personer som förbereder och utför attacker på eget initiativ. Samtidigt är organiserad högerextremism en mycket större utmaning för Sverige, jämfört med Norge, menar Anders Ravik Jupskås.
– Så i den meningen måste myndigheterna i Sverige ta fram egna förebyggande åtgärder för just den typen av hot, säger forskaren.
Anders Behring Breivik, som 2011 dödade 77 personer i Oslo och på Utøya, hade en djupt antimuslimsk världsbild. I sitt cirka 1 500 sidor långa manifest beskrivs användandet av våld som ett legitimt medel för att rädda västerländsk kristen kultur. Han är själv inspirerad av andra före honom och citerar en konspirationsteori som påstår att den europeiska politiska eliten och den islamiska världen har en hemlig överenskommelse om att islam ska ta makten i Europa. Arbeiderpartiet, som skulle vara en del av denna plan, beskrivs som en förrädare mot den norska nationen.
Breivik är en av flera högerextrema terrorister som idoliseras i högerextrema och våldsbejakande internet-communitys. Men att han dödade vita människor är något som har splittrat den högerextrema miljön i synen på hans dåd från början. Nu uttrycker Norges säkerhetspolis (PST), motsvarande svenska Säpo, oro över hans ökande inflytande bland landets unga.
PST har analyserat högerextrema händelser i Norge under de senaste åren och kommit fram till att Breiviks ideologi och våldshandlingar har bidragit till ökad radikalisering bland minderåriga.
Att Breiviks tankesätt och handlingar kan fungera som inspiration för andra ensamma gärningsmän i denna miljö är också något som sker utanför Norge.
– Det har skett en utveckling, från att han i stor utsträckning betraktades som ett monster till att han ses som en hjälte inom vissa subkulturella miljöer. Det tog många år, eftersom han dödade vita barn, vilket även inom extremhögern ses som omoraliskt och som något som strider mot strategin att skydda det egna folket. Men med tiden började han betraktas som en del av en tradition av högerextrema terrorister, vilket i hög grad underblåstes av terrorattacken i Christchurch.
År 2019 nämnde Brenton Tarrant, som dödade 51 personer i Christchurch, Nya Zeeland, Breivik som inspirationskälla i sitt manifest. Breivik hade på liknande sätt skrivit ett manifest där han redogjorde för sina övertygelser, före dubbelattentatet 2011.
– Det bidrog på sätt och vis till att återuppmärksamma honom och gav honom en viss legitimitet, säger Jupskås.
Det var efter attackerna som C-Rex grundades av Norges forskningsråd, eftersom omfattningen av attackerna den 22 juli 2011 och de nya digitala inslagen i Breiviks radikalisering tydliggjorde behovet av mer forskning på området. Norge har också stärkt sina polis- och underrättelsetjänsters befogenheter under åren efter attackerna.
– Vi har infört betydligt mer omfattande förebyggande åtgärder, nästan utan någon offentlig debatt, helt enkelt för att efterfrågan på hårdare förebyggande åtgärder är mycket stor, säger Anders Ravik Jupskås och fortsätter:
– Dessutom är känslan av trygghet bland vissa befolkningsgrupper tydligt annorlunda. Arbeiderpartiet har alltid vetat att det fanns hat mot dem. Men medvetenheten om den skada som en enda person kan åstadkomma innebär att politikerna i partiet och dess ungdomsförbund känner större rädsla än de gjorde före den 22 juli. Det har förstås förstärkts av de möjligheter till spridning av hot och trakasserier mot politiker som sociala medier erbjuder, säger Jupskås.

Den här veckan har markerat 15-årsdagen av terrorattentatet i Norge. Efter attacken 2011 ledde dåvarande statsminister Jens Stoltenberg ett land i sorg under mottot: ”mer demokrati, mer öppenhet och mer mänsklighet, men aldrig naivitet”.
– I Norge har vi sett att stödet för demokratiska idéer på många sätt har ökat, den gemensamma medvetenheten om vikten av att stödja ett fritt och öppet samhälle har ökat. Samtidigt ser vi att det finns alldeles för många, även i Norge, som fortfarande tror på extremisternas hat och de våldsamma budskap som vi såg den 22 juli, säger Jens Stoltenberg.
Hur samhällen kan förebygga extremism …
Enligt extremismforskaren Anders Ravik Jupskås (C-Rex)
Närmare samarbete mellan myndigheter
Det krävs ett närmare samarbete mellan socialtjänsten, polisen och andra aktörer som kommer i kontakt med utsatta ungdomar, menar forskaren. Han framhåller att informationsutbytet mellan dessa instanser är avgörande. De uppgifter som behövs för att förebygga en attack borde dock kunna delas, anser han.
Mer förebyggande arbete
Forskaren menar att det behövs ännu större satsningar på lokala förebyggande insatser. Han konstaterar att hotet från extremhögern till stor del var lokalt begränsat under 1990-talet, men att situationen i Norge ser annorlunda ut i dag. Enligt honom är hotet numera geografiskt spritt över hela landet.
Stärka skolans demokratiuppdrag
Utbildningen av unga i demokratiska värderingar och kritiskt tänkande behöver prioriteras ännu mer. Jupskås pekar på att desinformation och radikalisering på nätet gör skolans uppdrag särskilt viktigt och anser att arbetet bör ske i nära samverkan med civilsamhällets organisationer. Det är, enligt honom, en förutsättning för att den liberala demokratin ska kunna stå stark även framöver.
