Expo guidar: Fem centrala idéer inom manosfären
Vilka idéer eller teorier bygger manosfärens kvinnofientliga narrativ på? Finns det kopplingar mellan manosfären och extremhögern? Expo listar fem centrala idéer som manosfärens rörelser vilar mot.
Uppdaterad: 2025-09-30, 17:36
Publicerad: 2025-04-28, 11:18
Lästid: 6 minuter
Sedan Netflix-serien Adolescence hade premiär i mars har intresset för vad manosfären är ökat markant – såväl i det offentliga samtalet som i vardagliga diskussioner. Här är de viktigaste idéerna och teorierna inom manosfären att ha koll på.
Vad är manosfären?
Dagens digitala manosfär är sprungen ur mansrättsaktivismen på 1970-talet. Manosfären fungerar som ett paraplybegrepp för de löst ideologiska rörelser eller nätverk online som diskuterar mäns utsatthet – inom samhället i allmänhet och inom dejting i synnerhet. Inom manosfären menar man att dagens män lever i ett slags förtryck från kvinnor i spåren av den liberala feminismen och att manligheten är hotad. Sedan början av 2000-talet har man inom manosfären formulerat en rad pseudovetenskapliga teorier om kvinnor och sex för att skapa en förklaringsmodell över den upplevda utsattheten och problematiken med det moderna samhället.
Att äta det röda pillret
Inom manosfären använder man sig ofta av den kända piller-analogin från filmen The Matrix för att förklara sin uppfattning om världen. Man menar ofta att majoriteten av världens män har ätit det blåa pillret och lever sina liv utan att uppfatta världens mörka sanningar eller ifrågasätta feminismen. Vissa väljer dock att äta det röda pillret och se igenom den kollektiva vanföreställningen som den feministiska hegemonin påstås ha lurat på samhället. Männen inom manosfären tenderar att beskriva sig själva som att de har gjort just det – sett igenom ”bluffen” med liberala värderingar och blivit ”redpilled”.
Kvinnor har, tillsammans med slavaktiga, blåpiller-knaprande män, feminiserat världen och försvagat mäns ställning i könsmaktordningen. På grund av detta har männen tappat sin auktoritet på den sexuella marknaden och förlorat sin status i samhället. Männens försvagade ställning är något som prompt behöver bekämpas, vilket manosfären, eller röda-piller-rörelsen som den också kallas, har tagit sig an.
”Gynocentrism”
För att vidare legitimera sitt krig mot den feministiska superkonspirationen menar manosfärens anhängare att världen har blivit ”gynocentrisk” – alltså att världen kretsar kring och domineras av kvinnor. På grund av den sexuella frigörelsen och samhällets progressiva utveckling besitter kvinnor idag en enorm makt, menar man, då det är de som väljer vilka män de dejtar och har sexuella relationer med.
Idén om att kvinnor skulle styra världen, en missvisande och enkel förklaring av en värld som egentligen är mycket mer komplex, har väldigt många likheter med den högerextrema analysen av det moderna samhället. Den ”naturliga ordningen” är hotad och för ett fungerande samhälle behöver man återinföra tydliga hierarkier. Manosfären pratar ofta om kvinnor som extremhögern pratar om invandrare eller minoriteter; en grupp vars inflytande tär på det traditionella samhället och behöver motarbetas för att återställa den traditionella ordningen.
Ofrivilligt celibat och högerextremt hat
Incelrörelsen är nära förbunden med extremhögern och fortsätter att dra till sig unga hatiska män.
80/20-regeln
En vanlig pseudopsykologisk teori som figurerar inom manosfären är 80/20-regeln – som bland annat tas upp i serien Adolescence. Teorin menar att kvinnor är ”hypergama” och konstant söker sig till de män som står på toppen av näringskedjan: framgångsrika och attraktiva män, som man kallar för ”chads”. Regeln syftar till att beskriva hur 80 procent av kvinnor dejtar och har sexuella relationer med endast 20 procent av män – majoriteten av män har alltså inga relationer med kvinnor och hamnar i ett kärleksfattigt utanförskap.
De män som blir utan relationer med kvinnor kallar sig själva för incels, som står för ”involentary celibacy” – offrivilligt celibat. 80/20-teorin blir en central del av det kvinnofientliga narrativ som många inom manosfären förespråkar, då man upplever sig berättigad till sex som man och därför höjer stridsyxan mot de som står i vägen – kvinnorna.
Lookism (Looks-maxxing)
Inom framförallt incelrörelsen talar man ofta om att vara attraktiv, lookism, som ett fundament för framgång inom dejting. Ett sätt att hantera de egna sexuella motgångarna och bli en del av de 20 procenten män som påstås få dejta blir således att göra sig mer attraktiv – så kallat looks-maxxing.
På olika hemsidor och forum laddar män upp bilder på sig själva och betygsätter varandra mellan 1-10, med tillhörande tips för vad de kan förbättra med sitt utseende och hur. På den så kallade decile-skalan beskrivs personer med poäng över åtta som chads och de med poäng under fyra som incels.
Inom miljön återfinns också en internaliserad rasism, där icke-vita personer bedöms vara mindre attraktiva. En av många metoder för att kamma hem poäng på skalan är att använda sig av white-maxxing, en metod som går ut på att bleka sin hud för att se mer vit ut.
Misogyni och antifeminism
Manosfären myllrar av misogyna tankar och idéer för att bedriva sitt anti-feministiska narrativ. Många menar att män idag är utsatta för misandri, alltså manshat, och det naturliga gensvaret blir att använda samma medel mot kvinnor. Misogyni och kvinnohat har blivit det normala inom manosfären, men har på senare tid också flyttat ut till ännu större plattformar på grund av stora profiler som Andrew Tate.
Med sitt enorma inflytande, framförallt på Tiktok, har Andrew Tates misogyna idéer fått fäste bland allt fler unga killar som inte nödvändigtvis beblandat sig med manosfären tidigare. Forskning visar att misogyni också fått en allt större roll inom våldsbejakande extremism och riskerar att bli en inkörsport till annan typ av politisk extremism, inte sällan högerextremism.
Normaliseringen av manosfärens bärande, misogyna idéer ökar alltså risken för radikalisering hos unga. Manosfärens potential att mobilisera och vinna anhängare är nära kopplat till att problematiken som män inom manosfären upplever sig ha ofta inte är ogrundad, utsattheten och osäkerheten finns på riktigt. Manosfären är, precis som extremhögern, framgångsrik i att ge enkla svar.

