Debatten avslöjar en antimuslimsk opinion

Sedan många år tillbaka arbetar organisationen Bris med stöd till utsatta barn. Deras kuratorer tar emot samtal från barn som söker stöd från vuxenvärlden när de mår dåligt, är oroliga eller känner sig ensamma. Nyligen fick en av kuratorerna vara ansiktet utåt för organisationens reklamkampanj för att nå ut till fler barn. I ett samarbete med Arla syntes hennes ansikte på företagets mjölkpaket, tillsammans med rubriken ”säg bara hej så tar vi det därifrån”. 

Ett inbjudande budskap, ett vuxet ansikte.  Gott så. 

När vi andra vuxna misslyckas att prata med barnen om hur de mår är det ju kanon att de har någon att ringa.  Eller?  Nej då, Inte den här gången. För på bilden på Arlas mjölkpaket bär kuratorn slöja.

Det räckte för att väcka en kritik- och hatstorm.

Ytterhögerns internettroll reagerade med sedvanlig osmaklighet.

Men även flera debattörer som arbetar mot hedersförtryck klev in. ”Normalisering av slöja pågår i ett mjölkkartong nära dig.”, menade debattören och författaren Hanna Gadban. Debattören Faw Azzat hävdade i en debattartikel i Expressen att Bris normaliserar en ”mycket problematisk symbol med paralleller till hederskultur”.

Flera politiker stämde på sociala medier in i retoriken. Bris borde alltså inte visa upp personer med slöja i sin marknadsföring. Enligt argumentationen dels för att det normaliserar slöjan som sådan och dels för att det skrämmer bort flickor som är utsätta för hedersförtryck. Just det har Bris svarat bra på själva. Som de konstaterar; med samma logik om symbolik vore det avskräckande att visa kuratorer med olika kön, då det finns en stor överrepresentation av män vid sexuella övergrepp.

Det är en absurd logik. Med långtgående konsekvenser.

Till att börja med. Hedersförtryck är ett allvarligt samhällsproblem. Religiöst och kulturellt motiverade påbud, som att tvinga någon att täcka håret, kan vara del i hur förtrycket tar sig uttryck. Att personer som utsatts för det är kritiska till slöjan eller känsliga för det de uppfattar som en relativisering av det förtryck de upplevt är begripligt.  Men det duger inte som ursäkt för att göra likhetstecken mellan islam och hedersförtryck.

För många av dem som bär slöja gör det såklart av egen vilja.

Ändå räcker det med att en person visar upp sig i slöja för att larmet ska gå. Till och med när det handlar om att få unga att höra av sig med vilka typer av problem som helst.

Den här retoriken driver på en redan stor utsatthet för svenska muslimer. 2021 släppte Brottsförebyggande rådet, Brå, en rapport om islamofobiska hatbrott. Enligt Brå är hot och ofredanden den vanligaste brottsrubriceringen när det gäller hatbrott riktade mot muslimer. Bara ett kort utdrag av den torra rapportprosan ger en bra bild hur utsattheten kan se ut. 

”Det finns många exempel, ur både anmälningar och intervjuer, där okända personer utsätter muslimer för verbala övergrepp av varierande allvarlighetsgrad, allt från att beslöjade kvinnor kallas för spöke eller påskkärring och får slöjan avryckt till grova hotelser som 'alla muslimer ska brännas', 'du ska dö terroristjävel' eller ”alla muslimer borde buras in i ett europeiskt koncentrationsläger'. I polisutredningarna framkommer att gärningspersonen ibland har filmat den utsatta och hotat med att lägga upp filmerna på internet”.

Utöver hot, våld, hets, ärekränkningar, skadegörelse och diskriminering så pågår också ett konstant misstänkliggörande av islam och muslimer i det offentliga samtalet. Ta bara Sverigedemokraterna som exempel. Under valrörelsen begav sig en av partiets mest profilerade företrädare Richard Jomshof, nu ordförande för justitieutskottet, ut på valturné för att varna om hotet från islam. Sverige ryckte på axlarna.

Utöver detta förminskas försöken att lyfta muslimers utsatthet som ett problem. Eller man anklagas till och med för att gå farliga krafter till mötes.

Lyssna på Studio Expo

Det senaste i raden av exempel: I en debattartikel i Göteborgs Posten i början av februari hävdade författaren Soleyman Ghasemiani och Devin Rexvid, forskare om hedersvåld att: ”bruket av begreppet islamofobi är inget än ett sätt att propagera för islam som icke farlig, för att avväpna folk inför en aggressiv fiende.”

Den sammantagna bilden är att svenska muslimer, särkilt kvinnor i slöja, inte tillåts ta plats i den svenska offentligheten som de människor de är. Istället förvandlas de till objekt och stereotyper, varpå fördomar och direkt fientlighet kan projiceras.

I ett parallellt universum hade det varit möjligt att kunna prata om både hedersförtryck och muslimers utsatthet. Men så länge empatin för Sveriges muslimer dränks i antiislamskt larm så kommer vi inte nå dit. Som tur och väl är kan barnen i muslimska familjer åtminstone ringa till kuratorerna på Bris. Där är det i alla fall någon som lyssnar.

Daniel Poohl är vd på Expo.

Daniel Poohl