En höststorm är att vänta
Sommarens politiska lugn var bedrägligt. För ett otåligt SD räcker inte sjunkande invandringsstatistik när ett kulturellt och etniskt homogent Sverige är målet. Expos Niclas Nilsson spår en turbulent höst där Tidö-samarbetet på allvar ska börja ge avkastning.
Publicerad: 2024-08-20, 13:23
Lästid: 4 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
I höst är det två år sedan det så kallade Tidö-avtalet undertecknades och Sverigedemokraterna fick ett historiskt inflytande över svensk politik. Mycket återstår av mandatperioden men fram tills nu har stora delar av samarbetet förskjutits till utredningar och väntan. I höst ska lagförslag utarbetas, röstas igenom och den faktiska politiken ska få liv. En otålig, arg och frustande sverigedemokratisk rörelse ska behagas, bejakas och äntligen få se vad partiets inflytande leder till. Förväntningarna har varit och är fortsatt stora hos SD:s gräsrötter som ständigt matas med sitt partis alarmistiska och aggressiva utspel om ett Sverige i förfall och om en nära anstående fullständig kollaps.
Vid sidan om att hålla Socialdemokraterna ifrån regeringsmakten hålls regeringen och SD:s samarbete ihop av en gemensam repressiv riktning gällande i huvudsak kriminal- och migrationspolitiken. Det är kring dessa politiska frågor samarbetet kommer att utvärderas och ska det långsiktigt hålla räcker inte framgångar vid förhandlingsbordet. SD måste visa sina väljare att partiets politik de facto påverkar och förändrar samhällsutvecklingen.
För lite mer än en vecka sedan höll den moderate migrationsminister Maria Malmer Stenergard en presskonferens där hon nöjt berättade att antalet asylansökningar går mot en historiskt låg nivå, de asylrelaterade uppehållstillstånden fortsätter att minska och för första gången på 50 år har Sverige nettoutvandring. Att de asylrelaterade uppehållstillstånden minskar har varit viktigt för regeringen. Man har varit tydliga med att man ska ner till EU:s absolut lägst accepterade nivåer för asylsökande. Migrationsministern var också noga med att understryka och särskilt lyfta fram att invandrare från Irak, Somalia och Syrien utvandrar i större utsträckning än de kommer till Sverige.
Trots siffror som visar att Sverige nu är ett land som fler människor vill lämna än söka sig till var reaktionerna från den sverigedemokratiska rörelsen på migrationsministerns presskonferens svala för att inte säga direkt kritiska. SD som parti backade in i skuggan och kommentarerna från SD:s sympatisörer handlade framför allt om att antalet människor som fortsatt kommer hit är för många, att regeringens politik är för långsam och att det fortsatt delas ut på tok för många medborgarskap. Så pass högljudd var kritiken att partitoppen Mattias Karlsson på X varnar för vad han beskriver som ett ”krypskytte inom egna led”.
Reaktionerna säger mycket om vart den sverigedemokratiska rörelsen befinner sig och vilka utmaningar som väntar för regeringen. SD och deras väljare kommer inte vara nöjda förrän invandringen är i stort sett noll och gränsen är stängd. Det är för SD och deras väljare en självklarhet.
De senaste åren har diskursen och opinionsbildningen inom SD och svensk ytterhöger snarare handlat om ”det inre hotet”, ofta definierat som dels politiska meningsmotståndare och organisationer i civilsamhället man inte uppskattar, dels etniska minoriteter i det svenska samhället. Fokus nu för ytterhögern handlar om hur fler ”icke-svenskar” ska lämna Sverige, hur medborgarskap ska kunna rivas upp, hur fler ska kunna utvisas och hur papperslösa personer och familjer så effektivt som möjligt kan jagas, sättas i förvar för att sedan skickas härifrån. Bara dagar efter utspelet om nettoutvandring överlämnades betänkandet om ”incitamentsstrukturer för frivillig återvandring”. Inte heller den utredningen gjorde SD nöjda.
Regeringen går inte i takt med den sverigedemokratiska rörelsen mål och krav och kommer med stor sannolikhet inte göra så under en lång tid. Det kommer att skapa friktion och konflikt när nu alltmer av Tidö-samarbetet ska gå från ord till handling. Att mätta de hungriga SD-trollen kommer inte att lyckas. Frågan är hur långt regeringen kommer att gå och hur SD ska hantera trycket, förväntningar och kraven inom sin rörelse. Mycket talar för att en politisk höststorm är i antågande.