Historien om ministerns nära anhöriga är en säkerhetsfråga

Och det finns anledning att ta risken på allvar. Den anhöriga, som står ministern nära, har direkt samröre med en aktivist från Nordiska motståndsrörelsen, en grupp som är terrorklassad av USA. På nätet berättar hen även om sitt engagemang i Aktivklubb Sverige. Så sent som i juni varnade Säkerhetspolisen för den våldsbejakande gruppen. Enligt Säpo har terrorkopplade individer i utlandet varit med och byggt upp verksamheten i Sverige. I en underrättelserapport konstaterar polisen att det finns indikationer på att nätverket bedriver kartläggning av myndighetspersoner i syfte att utöva påverkan. Så sent som i maj taggades den anhöriga till ministern in i ett inlägg på sociala medier som visar en bild på maskerade personer som tränat. Personen som gjorde inlägget åtalades nyligen för en synnerligen grov misshandel.

Läs även

I ministerns närhet

Expo avslöjar att svenska ministern har nära anhörig i våldsbejakande extremhögern.

En minister säkerhetsprövas inte som en tjänsteman. Men den uppenbara säkerhetsrisken som den anhörigas engagemang i extremistmiljöer innebär väcker frågan om hur ministern och regeringen har hanterat denna risk.

Sedan i torsdags har vi efterfrågat svar från ministern på några enkla frågor. Har ministern känt till den anhörigas extremism och har ministern i så fall informerat Säpo eller andra säkerhetsfunktioner? De har bekräftat att de mottagit frågorna, men sedan flera dagar tillbaka upphört att svara när vi hör av oss. I granskningen berättar vi bland annat om högerextrema kontakter på ett mer privat sociala medie-konto, där den anhörige och ministern följer varandra. Kort efter den första kontakten med ministerns pressavdelning ändrades inställningarna på kontot. Profilbilden togs bort, och det är inte längre möjligt att se vilka som följer kontot, eller vilka som kontot följer. Vi kan också se att flera av kontots kontakter tagits bort.

Frågans vikt ökar med det faktum att Expo erfar att Säkerhetspolisen inte har haft kännedom om den anhörigas engagemang i våldsbejakande högerextrema grupper.

På ett personligt plan är det känslomässigt svårt att hantera när en nära anhörig dras in i extremistiska miljöer och idéer. Men i det här fallet, när det rör sig om en anhörig till en minister, får också frågan en säkerhetsaspekt. För oavsett hur ministern och regeringen har hanterat ärendet har vi ett nationellt säkerhetsproblem. Om det inte varit känt att ministerns anhöriga rör sig i extremistkretsar har regeringen varit exponerad för en risk. Om ministern har rapporterat om det, men Säkerhetspolisen inte känner till den anhörigas extremism, så funkar inte systemet.

Allvaret i den säkerhetsrisk som vår artikel påvisar, och bristerna i att hantera den risken, är kopplade till det faktum att det rör sig om ett statsråd och i förlängningen vår regering. Det är ovanligt att man överhuvudtaget rapporterar om politikers privata liv, eller när anhöriga till politiker gör något klandervärt. Men i det här fallet handlar det i slutändan inte om den anhöriga till ministern. Det handlar om hur vår demokrati ska möta den säkerhetsrisk som uppstår när en våldsbejakande grupp som Säkerhetspolisen varnar för har ett nätverk som sträcker sig till en ministers omedelbara närhet.

Daniel Poohl